Children of Men - 2006

Att Children of Men är en dystopi är väl bekräftat vid det här laget så det hoppar vi över. Att den innehåller en härlig scen i slutet som involverar massor av action och ska vara filmad i en tagning hoppar vi också över för det är den inte. Kolla själva så ser ni. Så vad återstår då att skriva om? Jag har inte den blekaste aning. Det är mörkt, hopplöst och jävligt dystert trots det kommer lite ljus till slut i eländet och jag kan inte bestämma mig för om den verkligen är så bra som alla vill göra den till eller det bara är jag som vägrar ta det till mig för jag slår på bromsen så fort en hype startar om en film och det aldrig ser ut att ta slut. Så även denna gång. Trots det så återkommer jag till den lite då och då. Kanske är det på grund av Clive Owen eller Michael Caine eller kanske till och med en blandning av de två tillsammans eller så är det för att filmen är så otroligt snygg.

På Blu-ray så blir alla smådetaljer ännu tydligare vilket är grymt kul men det som drar ner betyget på släppet är det skandinaviska sniksläppet som inte ens kan ha ett ordentligt ljudsår utan vi får nöja oss med ett sketet 5.1 digital spår och det suger för det här är en film som det ska låta ordentligt om. Visst funkar ljudspåret här men det kunde allt varit bättre. Varför nöja sig med simpelt digital när det finns HDMI?

För att återgå till mitt dilemma om jag ska hylla filmen lika högt som alla andra eller ej så kan jag säga som så att när Michael Caine faller för slöddret i filmen så känns det i mig. Varje skott känns som det träffar mig samtidigt som Caine´s karaktär. Och det är då jag inser att filmen berör mig mer än jag först trott men trots det så fort den är över så typ försvinner den igen från mitt undermedvetna. Konstigt, absurt och fullkomligt tokigt men det är jag det. Oavsett vilket så återkommer jag till den då och då och det får allt räknas som ett relativt hyfsat betyg. Men hypa den, det kommer jag inte att göra för så bra är den inte.