The Rescue - 1988

Om man vill se hur Disney gör sin tagning på Rambo: First Blood Part 2 så är detta ett ypperligt tillfälle att ta. För maken till menlös film har jag inte skådat på länge fanimej. Handlingen är som så att ett Navy Seal Team tas tillfånga av Nordkorea när de spränger en atomubåt på deras territorium eller rättare sagt, gränsen till det. Så de tas tillfånga, hamnar i fängelse och ett stundande räddningsaktion ställs in då den amerikanska regeringen inte vågar ta chansen att rädda dem. Så deras barn ställer upp för papporna, fosterlandet och the american way. De tar sig hela vägen till Nordkorea utan så mycket att ett skott avlossas, ingen skadas förutom en båt och eventuellt en kapten på båten. De finner den nordkoreanska kontakten och tar sig sedan in på fängelset och startar sin räddningsoperation.

Sockersöt, gulligt och med en tioåring i hasorna så lyckas de hela vägen endast för att till sist fastna hos det amerikanska flygvapnet men det löses genom en Bruce Springsteen-tröja. Jag är illamående över hur uselt detta var så jag vet inte var jag ska ta vägen. Det är pengar bakom filmen och budskapet är det att amerikanska ungdomar är smarta, kapabla, drivna nog för att ta sig in i en diktatur vars soldater är så inkompetenta att de inte ens kan fånga en tioåring än mindre rätta till tandgarnityret på Kevin Dillon.

Kastar man in Charles Haid (Renko från Hill Street Blues, Cop) och Edward Albert (The House Where Evil Dwells och Gettin Even) som papporna samt ovannämnda Kevin Dillon så får man The Rescue. En actionfilm som suger. Inget roligt alls i den, ingen action värd att nämnas och det som är värt att påminna er om, kära läsare, är det att det tar 76 minuter innan första skottet faller i filmen och inte ens då blir det det minsta intressant eller spännande. Endast för Disneykomplettister. Vi andra tvättar av oss den här filmen och gör något vettigt i stället. Som att kolla på danska matlagningsprogram.