Här kommer man hem glad i hågen efter jobb och bestämmer sig för att se en Jean Rollin film och och så blir det den här. Jag var inte glad när den var över för det här var bland det sämsta jag sett av honom sedan Sidewalks Of Bangkok. Visst tjejerna var söta, där Mireille Dargent stack ut mest som Michelle, i sin korta kjolar och vita knästrumpor men filmen var fan inget vidare. Det är förvirrat och olidligt segt även om det förekommer vissa sekvenser som får filmen att glimra till fast de är väldigt få. Den bästa av de är den scenen när Michelle piskar sin väninna för att få henne avslöja vart hon gömt mannen som tog hennes oskuld. Den var nästan värd pinan jag utsatte mig för här för den "klassikern". Det begreppet måste ha blivit påtvingad av någon kulturknutte som vill imponera på någon ovetandes stackare som inte har den minsta aning om vad personen snackar om.
För att strö ytterligare salt i mina sår är två av de mest fånigaste personer jag sett på film med igen. Jag syftar såklart på skatan från Le Frisson des Vampires och en av haschtomtarna från den som här spelar den siste vampyren! Vansinnet vet inga gränser i den här filmen. Nej, det ser inte allt för just ut för Rollin i min värld efter de här snedstegen för det blir helt enkelt för flummigt och vänstervridet för min smak. Kanske beror det på att Brigitte Lahaie inte är med och styr upp med sin kropp och närvaro för vad det stupar på det mesta för är det taffliga agerandet som man utsätts för samt alla dessa sidokaraktärer som verkar vara uppraggade i en skum hamnkrog där klientelet endast består av Östungerska män. Och när inte ens det engagerar det minsta, ja, då är det allt illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar