Här var det tvära kast minst sagt. Från The Woman till Burlesque! Hur ska det sluta? Kommer vansinnet att fortsätta? Kommer Babben Larsson någonsin komma ner i sin bikini igen? Vem vet. Inte jag i alla fall men Burlesque kommer här.
Aguilera gör en klassiker och lämnar småstadens tristess efter ett av otaliga sångnummer och riktar in kosan mot L.A. för att göra som miljarder andra drömmare. Hon ska bli stjärna, kosta vad det vill. Lägenhet införskaffas och jobb kommer på klubben med samma namn som filmen där hon helt enkelt tar saken i egna händer och ger sig själv ett jobb. På klubben finns Cher och Stanley Tucci som ser till att skänka lite klass och tyngd till filmen och samtidigt ger oss andrum mellan varven då Aguilera ser till att vara i så gott som varenda scen. Snart nog så arbetar hon i ensemblen men jobbet hotas då pengar saknas till banken och en byggherre vill ta över rasket. Inget direkt vidare överraskande manus här inte.
Fast vad väntar man sig av en film med Christina Aguilera? Jag väntade mig inget alls förutom en massa dansnummer och tillhörande skakande rumpor som bröst vilket jag fick med bara det att de var påklädda. Om än minimalt. För det är bara inte filmsorterna som svänger på Weekend Video det svänger i min personliga smak med för jag är lika svag för dansfilmer som djurskräcksfilmer. Från en topp till en annan om man säger så...
Dans fås det i överflöd i Burlesque, sång med där Aguilera inte drar sig för att lufta lungorna titt som tätt samtidigt som hon skakar på rumpan och tuttarna i tid som otid och det är där Cher kommer in och visar vart skåpet ska stå när det börjar bli för mycket Aguilera mellan varven och det ska vara så sockersött. Att Cher är ett fullblodsproffs är inget hemlighet så när hon visar upp sin sångkapacitet blir det genast till det bättre för Aguilera´s gapande blir rätt tjatigt till sist. Lyckligtvis så kan man luta sig tillbaka och njuta av bakgrundsdansarna i stället för de är verkligen intressanta att vila ögonen på samtidigt som de täcker in en del fetischer.
Nu kanske det låter som jag inte gillade Burlesque vilket är fel för jag fann den oväntat underhållande även om Aguilera gastade lite för mycket för min del och hennes evinnerliga viftande med ögonfransarna blev lite drygt det med. Visst är hon söt men alldeles för docklik för min smak då var Cher desto trevligare och mer skönt härjat sliten och i min smak. Stanley Tucci var filmens komiska behållning och det här kanske inte var han mest krävande roll men ack vad han var bra placerad i den. Han stjäl filmen helt enkelt. Nej, det här gav mersmak och Burlesque var inte alls dum får jag allt erkänna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar