Shark Night - 2011

David R. Ellis, mannen bakom Final Destination 2 samt 4 ger här världen sin version av hur hajfilmgenren bör se ut. Dock är det tydligt att kan man sin favoritgenre så känns flertalet scener igen från andra fina hajfilmer. Deep Blue Sera och Jaws är ett par exempel och till och med Castellari´s mästerliga Jättehajen - Vindsurfarnas Skräck får sin stund i solen om än lite omgjord. Med andra ord, ytterligare en film med ytliga och ointressanta personer som jag inte kan eller orkar att bry mig det minsta om. Slakta dem alla och låt det gå undan för när det kommer till moderna hajfilmer så skiter jag totalt i deras relationer eller förhållande till varandra för jag vill bara se dem dö så blodigt och slafsigt som möjligt. Gärna dock med hajmodeller i plast och så lite cgi som möjligt.

I Shark Night får vi både modeller som cgi på gott som ont vilket inte stör mig så mycket som till exempel i The Asylums filmer med snarlikt innehåll för deras effekter är verkligen horribla. Här stupar det lite på att det är rätt tamt även om vissa attacker är kul. Blod i vattnet får vi skåda precis som avbitna lemmar fast i ärlighetens namn så är det bara en vissen arm. Dock så får vi en i alla fall. När det kommer till t&a så är det rätt ont om det där kanske den här scenen bjuder mest hud.

Hmm... vad ska man kolla på egentligen?

Handlingen i Shark Night är den gamla vanliga. Ett gäng vänner ska åka ut till en i kretsens privata ö nere i södern för att festa över helgen. Lyckligt ovetande som de är över att inte veta att vattnet de ska tillbringa helgen i är fullt av olika sorters hajar. Allt från vithajar till tjurhajar, hammarhajar till till och med en hederlig vithaj. Eller är där flera? Efter hand som de tappra vännerna börjar falla av pinnen efter diverse attacker så börjar vänskapen snart gå åt helvete i takt med att hajarna skiftar i både storlek som antal. För att spä ytterligare blod i vattnet så får vi till och med ett par lokala hjältar som ska sätta våra nya vänner i knipa genom att bara finnas till.

Hmm, vart såg jag den här scenen senast?

Ställd mot Super Shark så fann jag mer underhållning i Super Shark av den enda anledningen att den inte tar sig själv på lika blodigt allvar som just Shark Night gör. Dock är Shark Night en film som tål att ses om man är såld i den här genren för även om karaktärerna är gjorda av genomskinlig plast vilket leder till att man håller mer på hajarna så har den sitt existensberättigande. Åtminstone för mig för jag är en sådan sucker för den här sortens film att jag köper det oavsett. Var bara beredda på att någon Piranha 2010 är det rakt inte.