Rise of the Planet of the Apes - 2011

Charlton Heston kan vila i frid med bössan tätt kvar i näven. Det här är ingen remake på hans berömda och klassiska film utan en nystart på en egen serie filmer precis som Christopher Nolan´s Batman-serie. Rise of.... är menad att vara startskottet på ett nytt gäng filmer med samma utgångspunkt som de första filmerna och med tanke på hur väl den här fungerat ekonomiskt så är det ingen overklighet. Det är snarare en fråga om tid innan nästa film kommer.

Som upplevelse så hade jag det inte allt för obekvämt i soffan fast den har en bra bit kvar till den ursprungliga filmen och dess kraft. Rise... känns mer familjevänlig och inriktad på en yngre publik och kanske är det därför som det inte direkt sker några våldsamheter. Dödsfallen sträcker sig till ett par enstaka apor och någon byråkrat men det är som väntat. Man kan inte göra äggakaga utan att krossa några ägg.

Storyn här fokuserar på Alzheimerforskning som utförs på apor med resultatet att aporna/apan blir smartare. Tagit rätt från Deep Blue Sea för övrigt. Men när testobjektet omintetgörs av vapenivriga vakter så tar forskaren James Franco med sig dess baby hem och döper den till Ceasar (Andy Serkis). Hemma har Franco en alzheimersjuk far, John Lithgow som kommer att fungera som försöksdjur för medicinen. Farsgubben gör framsteg precis som Ceasar som ärvt drogens verkan av sin mor och blir grymt intelligent. Men säg den lycka som varar då gubben återinsjuknar och Ceasar hamnar på en anstalt för primater där Brian Cox styr. Men Ceasar trivs inte och efter hand som han behandlas sämre och sämre så föds planerna  på att fly och vips har vi starten till en helt ny serie filmer.

Ställd mot originalet så är den ohotad även om den här är välgjord till tusen med dramatiska effekter och rätt personer på rätt plats fast för min del är det här allt för barnvänligt. Ställer man den däremot mot Tim Burton´s usla remake så vinner den här med mils avstånd för det är en totalt hemsk film. Vad som gör att jag är ljummen mot den här är det att jag vill ha lite mer spänning och hotfulla situationer eller helt enkelt läge där man inte vet vad som ska ske.

Apornas färd i slutet av filmen över bron och genom stan är riktigt häftig och bjuder på ett par sköna scener som killen som fångar in en apa och scenen med polisbilarna. De två sticker ut mest för min del och kanske är det som gör att jag är avvaktande iom det ska komma fler delar. Så tills dess så är jag ljummet inställd till den här. Inget jag direkt ångrar jag såg men inget hellre som kommer att ses om förrän nästa del kommer.