söndag 6 september 2009
Drag Me To Hell - 2009
80 minuter in i filmen ställer Justin Long frågan "Is it over?" och jag vill bara falla på knä i spillrorna av krossade använda kanyler och gråta ut svaret för honom att det inte är det. Men att mitt intresse för Sam Raimi och hans filmer verkligen är det för detta var verkligen droppen som fick bloggen att rinna över. Som ni märkt är Justin Long med och det är bara ren slöseri med talang för han är så malplacerad här att han framstår som klockrent castad i Die Hard 4.
Raimi drar sig inte för att sno i från sig själv och sina gamla Evil Dead-filmer, vilket är tillåtet då det är han som gjort dem men jag antar att all tid han lagt ner på magplasken om Spiderman fått hans fantasi att sina. Tack och lov slipper vi både sure Ted som Bruce här och det är nog det enda trösten vi får här. Effekterna är cgi och latex vilket är okej gjort men de cgi-spöken som kommer fram under seansen är bara fula. Slapstick-stilen hänger med än och det känns mer som en komedi med mycket fysisk humor man tittar på emellanåt än en skräckis.
Skräck kanske detta är för dagens publik som tycker Raimi är en gyllene gud men för mig är detta bara ett stort slöseri med tid. Ingen spänning, ingen stämning och framför allt ingen bra skådis i leaden. Alison Lohman är en styggelse att titta på och hon har bara ett ansiktsuttryck mindre än Stellan Skarsgård och det är att se kronisk dum ut, vilket hon gör med. Kolla bara in henne i den annars bra filmen Where The Truth Lies vilken hon förstör totalt med sitt usla spel, det är skrämmande att ingen kommit på hennes talanglöshet ännu.
Att som en pajas på IMBD sitta och påstå stolt att detta är ett mästerverk i skräck och Raimis stora återkomst till just den genren är bara sinnessvagt. Om detta är något så är det ett enda stort stolpiller som man utsätts för våldsamt och ofrivilligt av en groteskt stor muskelbyggare oralt. Vill ni se något bra av Raimi så se The Quick And The Dead eller varför inte For Love Of the Game, där får ni åtminstone Kevin Costner. Denna soppan bör hamna där den förtjänar. Antingen i en isoleringscell i Nordkorea tillsammans med Lohman eller hemma i Stellan Skarsgårds barskåp. Skit som detta bör verkligen bara tigas ihjäl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Oj oj, det var ingen nådig sågning.
Ha-ha... Har du läst CJ Håkanssons blogginlägg om denna, käre bror? ;-)
Huj vilken sågnng! Faktum är dock att jag håller med dig om att den här har fått lite väl många hyllningar. Jag hade hpgt skruvade förväntningar när jag gick och såg den här. Förväntingar som den inte levde upp till. Fast jag tyckte det var trevlig underhållning, och inget totalt magplask. Hade bara hoppats på så mycket mer...
Daydreamer:
Ont ska med ont fördrivas!
M-baby:
Ingen aning om vem människan är ens!
Jag skriver bara som jag ser det ;D
Mr_v:
Hade inga förväntningar alls på denna. De eventuella förväntningar jag haft på Raimis filmer dog redan med Darkman och sedan har det gått rakt åt helvete. Förutom For love... då men bara för Costner är med. Annars klarar jag mig fint utan hans alster, både kommande som majoriteten av de av de andra. Undantagen är få, Evil Dead 2, The Quick And The Dead och For Love.. är helt okej men resten...
med denna recension och CJ Håkanssons blogginlägg så kan man bokstavligen säga att denna film blivit sågad utmed fotknölarna...
Ha ha, vilken vrede! Själv tyckte jag att spindelmannen var djävulens avföring, medans denna var halvdan men inte anstötlig.
Det är aldrig bra att hålla tillbaka sina känslor ;D
Skicka en kommentar