lördag 12 september 2009
The Evil Dead - 1981
Sam Raimis The Evil Dead har vissa riktigt sköna scener men även ett par rätt fåniga. En scen som är fånig är den när Ash vevar loss på flickvännen när hon sitter i dörröppningen och fnittrar. Fånig därför han slår med hela kroppen så det blir exakt vad Raimi gillar så mycket - slapstick. Vilket är synd för det förstör hela känslan som byggts upp i filmen. Filmen har annars en rå och primitiv stämning över sig precis som Hoopers första såg-film från Texas. Men det förstörs när dessa scener dyker upp.
Personligen så tror jag inte att Raimi är så värst het egentligen på att göra skräck utan han gjorde denna för det var enklare att få ett rykte, spridning samt finansiering för just en skräckfilm. Vilket han har bevisat med alla filmer efter denna. Inte en enda film är renodlad skräck av honom. Inte denna egentligen heller, inte med tanke på slapsticken han så gärna kastar in. Bruce Campbell har en rätt överdriven stil i vissa scener som är på gränsen till överspel och det är bara att titta på filmen så ser man vilka det är.
Men det som stör mig mest är det att denna postern som visas längst upp är tagen från en scen som inte ens är med i filmen. Och det är ju vad som verkar vara det coolaste från filmen med! Effekterna är primitiva men fullt godkända. Våldet är kul och våldtäktsscenen är ovanlig, får man minst säga. Stämningen är fin och själva idéen med fem polare som ska övernatta i en stuga och sedan blir besatta av demoner och enda sättet att stoppa dem är att stycka dem är jäkligt fräck.
Hade Raimi bara hållit sig till det och skitit i slapstick-scenerna så hade detta varit en mycket grymmare film i helhet. Men den är fortfarande trots allt fullt sevärd och det gäller bara att blunda för den sura trean och efter den genomusla Drag Me To Hell hoppas ännu mer att han INTE kommer att göra en fyra på denna serien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Mest grymt är det ju faktiskt när "syrran" (Ellen Sandweiss) tvingas rita Necronomicon på pappret i samband med att klockan stannar... Det är så genuint där...Titelscenen är oxå riktigt mysig... Annars kan man väl hålla med om slapsticken, men jag tycker inte det stör så värst... Jag tycker generellt att det är lite så med "skräck" att man kan flabba åt det om man vill - antingen av ren rädsla eller av att det verkligen är dråpligt.
Mer kultfilm åt folket, Bror! :-D
Håller med angående denna. I mitt minne är den rätt otäck och har en skön känsla av isolering i skogen. Men när man ser om den, så blir man alltid lite besviken eftersom den är för fånig ibland. Men jag ser hellre denna än tvåan faktiskt.
Tvåan håller jag högst av samtliga filmer i serien, må den bli kort!
Vissa delar här är jäkligt bra men det kunde blivit ett mycket bättre slutresultat om vissa delar gjorts på annat vis. Men det hindrar inte den för att spöa mycket annat där ute på marknaden nu för tiden.
Jag tycker att ettan har en ständigt bakomliggande humor även den, så jag störs inte av de scener som du nämner. Grym stämning och den klart bästa Evil Dead-filmen, med tvåan som god tvåa. :)
You´re a bad ulv!
Tvåan är ju bäst tycker jag men godtar ditt resonemang även om jag inte håller med helt ;D
Skicka en kommentar