Cruel Jaws - 1995

Bruno Mattei´s bidrag till min hajfilmssamling är en otroligt underhållande historia i all sin tafflighet. Storyn är Jaws rätt av och så gott som halva filmen består av scener snodda rakt av i från Enzo G. Castellari´s Jättehajen  - Vindsurfarnas Skräck, världens mest underskattade film nämligen Jaws 2, säkerligen från Jaws med och säkerligen fler filmer med. Mest är det från Jättehajen och Jaws 2 vad jag kan se. Nu är det inte bara de snodda scenerna som sticker ut för Bruno har tagit med musik från Star Wars även om de har ändrat lite på den men det hörs direkt vilken musik det är och det värsta av allt är det att de har tagit med en Hulk Hogan kopia i filmen som är så pinsamt lik att det blir smärtsamt att se. Richard Dew heter han för övrigt men något mer än så kan jag inte få fram om killen. Dew har till och med anammat Hulkamanias flint!

En annan sak som stör mig är det att Perry Pirkanen är med i filmen men jag kan inte finna honom där så vaknar konspirationsteoretikern i mig och börjar smått undra om inte Richard Dew och Perry Pirkanen är samma lirare då bara en av dem är med i filmen trots båda står med. Utseendemässigt så är det inte omöjligt heller då likheterna är där. Framtiden får utvisa vilket eller så sjunker det tillbaka i glömska precis som Richard Dew´s hårfäste.

När det kommer till själva filmen så är de flesta scener som vi fans av Jättehajen känner till av hela vårt hjärta med bara det att Mattei har varit klok nog att inte bara vända på dem utan även förvåna en genom att få de att passa in i filmen. Han har helt enkelt filmat efter de scener som de snodde av de andra filmerna för att resultatet ska bli så sammanhängande som möjligt. Plus det faktum att de bara behövde filma en halv film då resten är redan klar. Skitsamma att personerna skiftar i från scen till scen bara så länge som att sheriffen har samma skjorta på sig som Joshua Sinclair i hans berömda dödsscen. Det har de lyckats med att få till. Vad de lyckats sämre med är att få med två trovärdiga skurkar i slutet vilka ska orsaka lite kaos men även bli ännu mer bete åt våran vän hajen som i alla scener i filmen är en vithaj men ska föreställa en tigerhaj som rymt från ett av arméns experiment. Därav dess glupska aptit. Varför göra det svårt för sig och bara förklara det med att den är hungrig?

En annan kul sak är det att italienarna gått så långt att de till och med har krediterat Peter Benchley och hans bok som grund till filmen. Det om något är ett bevis på storleken på herr Mattei´s testiklar. Ungefär som han skulle krediterat Oscar Schindler för att ha hjälpt Mattei med att skriva manus till dennes film Women´s Camp 119.  Oavsett vad man tycker, känner, anser om herr Mattei och hans filmkonster så bör man se Cruel Jaws minst en gång i livet. Är man som jag hajfilmskomplettist så är den ett måste för detta är ett sådan guilty pleasure att man borde betala för att få se den. Kan man bara acceptera det jäkligt ruttna agerandet, den ännu surare dialogen som inte ens Fragasso i sitt mest drogförstärkta sinne kunnat skriva, stulen musik samt stulna scener från andra filmer, flertalet engångsskådisar med minimal scenvana så får man precis vad man begär, förtjänar och snart nog inte kan vara utan nämligen Bruno Mattei i fin form. Ni vet att ni vill se den här filmen nu, så är det bara.