Bear - 2010

Låt vare sig postern eller Roel Reiné´s medverkan lura er för det här sög pung det hårdaste på länge. Vad vi får är två par som ska i väg på en familjemiddag men hamnar i skogen efter en genväg där den mest korkade karaktär jag sett i en film i år lyckas med att skjuta en björn det första han gör varvid björnens partner/förälder/syskon/farmor/mormor/farfar/morfar osv kommer och ser till att göra livet surt för de som är instängda i bilen. Det är allt. Lite björnattacker får vi men mest gnat och tjat parterna emellan där de två karlarna är bröder som har en stor del att reda ut.

Det här är mer ett familjedrama kryddat med lite autentiskt björnaction vilket även kan fungera som en mer berättigad benämning på Bear än skräck. För skräck blir det endast när man inser att det kommer att käbblas i 80 minuter snarare än heta björnattacker. Reiné som är ansvarig inte bara för Death Race 2 samt en av Seagal´s bästa filmer, The Marker aka Pistol Whipped, är här ansvarig för det mesta utom regin vilket märks. För det spretar åt alla de möjliga håll och den enda som funkar fint i filmen är Blue.

Ni gissade det rätt. Det är björnen som spelas av björnen Blue. För det är en äkta björn vi får här som härjar runt förutom i vissa scener när det är en stuntkille i en maläten björndräkt som lullar runt. Det är en annan sak som är bra med Bear. Vi får en hederlig stuntkille i björndräkt som ska verka hotfull. Bäst i filmen är scenen när den korkade bruden, den ena av två, får för sig att kasta kokain i ansiktet på en björn kan vara ett smart drag. Det är det inte.

En usel film som inte har det minsta existensberättigande mer än killen i björndräkt och Blue då. Resten av filmen kan man och bör man glömma så fort som bara möjligt. Helst av allt så bör man inte ens se den alls.