Detta är en film som hade chansen att bli kultförklarad men det blev det inget av för detta var så otroligt drygt att sirap rinnande ner för rövspringan på en svettig hamnarbetare är snabbare. Godfrey Ho är inte direkt den mest fantasifullaste regissören där är utan han är snarare asiens svar på Bruno Mattei. Bara det att i stället för att rippa andra filmer så gjorde han en ninjafilm med Richard Harrisson som han sedan klippte om till tio olika filmer. Minst. Richard Harrisson var allt utom glad för detta vilket jag förstår till fullo för är de i klass med denna så...
Storyn här är typiskt ett klipp-och-klistra-jobb där vi får två historier i en och ingen av dem direkt förklaras. Harrisson är ninja med två andra som snor en staty som ger ägaren magiska krafter och den andra storyn handlar om en lirare som bar springer runt och spöar upp folk utan egentlig anledning.
Dessa två storys paras ihop till en men man blir inte klokare för det. Själva ninjadelen utgör cirka 10 procent av filmen och det är det enda som är kul här även om det är blodfattigare än en vampyr på scoutläger med kristna förskolan. Vad däremot som är underhållande är de olika ninjorna som är så färggranna så. En är svart, en annan är orange och Harrisson är kamouflagefärgad i sin pyjamas. Fast mustaschen har han kvar.
I den andra storyn får vi följa Jaguar Wong på sin jakt efter Tiger i sina vita loafers utan tofsar men han är en stolt ägare till en blond peruk.
Och så pendlar det mellan de olika dårarna med det blir aldrig roligt, inte ens när det kommer en leksaksrobot och hotar våra olika ninjor. I shit you not! Det är med en tafflig Transformer-kopia till robot som plötsligt ringer på dörren när Harrisson delar meloner i sin kamouflerade pyjamas och på sätt tvingar honom att byta om.
Ni fattar säkert vad det är för sorts klass på denna film vid det här laget och även om den låter otroligt intressant och ett måste att se så är den inte värd besväret. Såvida man inte är lagd åt självplågeri. Av filmens 86 minuter så är 70 minuter av dem för många fast jag hann få mig en power nap tack vare filmen så det är en fördel med den. Man somnar av den. Med den här upplevelsen i bagaget så blir det nog inga fler Godfrey Ho-ninja filmer för min del såvida jag inte akut drabbas av sömnlöshet vilket jag tvivlar på kommer ske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar