The Woman - 2011

En framgångsrik advokat samt familjefar lever ett minst sagt kontrollerat liv ute på landsbygden där han styr familjen med järnhand. Fysiska övergrepp och incest är inget ovanligt vilket leder till att äldsta dottern blir gravid och sonen börjar visa minst sagt exakta tendenser som sin far. Fast en dag tar allt sig till en ny höjdpunkt när den stabila familjeförsörjaren finner en förvildad kvinna i skogen med kannibalistiska tendenser. Planen är att ta hem henne och få ordning på skrället. De egentliga orsakerna grundar sig i lust. Familjen reagerar precis som vilken familj som helst hade gjort. Det blir ett ramaskri hos alla förutom sonen som plötsligt ser sig bli mer involverad i att dela DNA med farsan än de gjort tidigare. Givetvis kan inte den nyblivna familjelyckan vara och allt får sin upplösning en solig men intensiv dag.

Fans av McKee och Ketchum vet säkert vad de har att vänta sig här medan de andra som inte gör det kommer att få sig en mindre filmupplevelse som kommer att spår efter sig för det här är så långt ifrån en solskenshistoria som man kan komma. Sean Bridgers som spelar patriarken gör det bra med nedtonat spel och en karaktär som aldrig höjer sin röst. Inte ens i de mest extrema situationer. Bara det får en att tänka på hur pass elak han varit mot familjen tidigare att han inte ens behöver skrika för att de ska foga sig. Skrämmande minst sagt.

Angela Bettis, veteran från flertalet McKee filmer sviker inte ett dugg i rollen som modern i familjen och scenen när hon äntligen tar mod till sig och släpper loss är förlösande. Om än verkningslös. Pollyanna McIntosh som gör kvinnan i skogen övertygade mig fullt ut med sitt spel för det var verkligen på spiken för utan henne hade The Woman inte blivit så här kraftig som den är. För kraftig är den, jävligt kraftig. Man sitter kvar vare sig man vill eller ej för ens reptilhjärna tar över och man vill bara tvunget se hur det hela ska sluta även om det inte är någon större överraskning.

Fast det skrämde mig med filmen mest var Zach Rand som sonen i familjen. Inte en min rörs i dennes ansikte inte förrän farsan kommer hem med kvinnan från skogen och man ser hur de svarta ögonen plötsligt lyser till och illdåd planeras. Ta bara scenen när han bestämmer sig för att utforska sin utforskar lystnad med en tång på den förvildade kvinnan. Det är ingen direkt vacker scen. Nej, Zach Rand var för min del den verkliga ondskan i familjen inte bara för att han tog efter sin far utan för att han visade att det var avsevärt mer ondska i honom än det någonsin kunde bli i hans far.

The Woman är ingen direkt lätt film och under första halvan av filmen så vet man inte riktigt vad som ska ske inom familjen för det är oklart vad som kommer att visas eller ske. Där gör McKee ett smart drag som gör som han gör. Vad vill jag inte avslöja utan det kommer att bli uppenbart när den ses med egna ögon vilket är något som rekommenderas. The Woman är en stark film som verkligen känns och bara det att den fick mitt fulla intresse utan den minsta avvikelse är ett starkt betyg. För bra film känns. Gå och se!