Vad vi har här är en film som funkar helt okej den första timmen för att sina sista trettio minuter bli allt annat än intressant. Hur det blev så har jag ingen aning om men det beror nog på att Craven hade fullt upp med att stoppa in allt det roliga i den första timmen så vi till sist bara får dratta-på-ändan-situationer och nu-har-jag-dig-och-fan-där-försvann-du-igen. Fast egentligen borde jag veta bättre för det är trots allt inte första gången jag utsätter mig för denna.
Storyn är en typisk saga med den fattiga familjen som hotas av vräkning av den lede hyresvärden som för en gångs skull inte bara är den vanliga stereotyp till värd. Utan här har han kryddats upp till incestuös kannibal med stulna barn både innanför sina väggar som i dem och ett annat gäng ledda av en Carl-Einar Häckner look-a-like instängda i källaren.
Och för att vi ska få ta del av denna färgstarka skara så skickas en liten kille in för att sno guldmynt så att han och hans cancersjuka mamma, den horande systern och alla hennes avkommor ska kunna bo kvar i sin vräkningshotade råtthål till lägenhet. Hängde ni med?
Wes Craven vet inte om han ska göra en regelrätt skräckis, en actionthriller eller vad så vi får en salig blandning av allt helt enkelt. För oss som tittar så hade nog det förstnämnda varit att föredra. Det som gör att filmen är sevärd är Everett McGill och Wendie Robie som syskonparet.
Nu är detta är inte första gången de spelar par för det gjorde dem i Twin Peaks med. Själv myser jag av dessa två mest i filmen för det är inte bara kul att se McGill i S/M-outfit med hagelbrakare jagande lös i huset ivrigt påhejad av Robie, det är jäkligt kul för man ser hur roligt de två har i sina roller. Lite slafsiga effekter får vi och själva kannibalismen mer antyds än visas och när den väl visas så är det lite bett och blod runt käften. Så inga slakteriavfallsmumsningar här inte. Kul kanske att se för de som inte sett den men vänta inte er för mycket bara för det är trots allt en Wes Craven film.
6 kommentarer:
Ja men jag tycker de verkligen har fått till ett riktigt vansinnigt par, och barnmisshandel kan visst vara "roligt" ser vi här.
Sen att deras hus har mer yta i mellanutrymmet på innerväggarna än vad både du och jag har i boyta är en annan sak...
Just det med mellanväggarna roade mig med precis som deras hus i sig. Det var en cool byggnad som man fick se mer av vad som är brukligt.
Ja, det var länge sen jag såg denna, men jag uppskattade den då iallafall... Syskonparet är väl behållningen här iallafall... och för de som gillar Flykten från L.A. så spelas den lilla tjejen av AJ Langer...
Klart man gillar Flykten från L.A.
:D
Jag gillade den här som fan när den kom, men nu är det längesen den såga. Kanske ska ge fan i å se om den å låta gamla minnen vila ostört i hjärnan.
Ibland är det inte fel att tänka så och det gäller inte bara film, det tankesättet.
Skicka en kommentar