Any Which Way You Can - 1980

Vilken av alla Clintans filmer som är min absoluta favorit har förkommit flertalet gånger här och även om Gran Torino, Heartbreak Ridge och säkert någon till är klara kandidater så står de sig alla slätt mot denna klassiker. För klassiker är precis vad den är. Inte bara det utan det är en uppföljare som verkligen sänker sin föregångare med, med råge till och med. Every Which Way But Loose är en bra film och där stiftar vi bekantskap med Clintans Philo Beddo, Geoffrey Lewis Orville, orangutangen Clyde, Ruth Gordon´s härliga Ma, MC-gänget Black Widows, för övrigt världens hårdaste och bästa MC-gäng på film, för första gången. Problemet är bara det att det är mer allvarligt än i uppföljaren samt att Clyde inte är lika aktiv som, än en gång, i dess uppföljare. Kanske är det det att Any Which... är så mycket mer avslappnad, roligare och lättsammare som den är som gjorde att den blev den succé den blev. Själv är detta min favorit av alla Clintans filmer och bland de filmer som jag sett flest gånger i mitt liv. Tillsammans med Nu Blåser Vi Snuten, Grease och Sjörövare är vi allihopa med Abbott & Costello så är det de filmer som sågs mest i min barndom.

Storyn här är densamma. Philo slåss vidare, Clyde fortsätter att skita i polisbilar, Ma får sig ett nummer eller rättare sagt alla får sig ett nummer. Black Widows är tillbaka och får mer på nöten samt blir tvångsrakade efter ett bad i tjära, Orville fortsätter hänga på, Sondra Locke är tillbaka fast i en trevligare roll än i första filmen och William "Falconetti" Smith bjuder på motståndet i en vild fight i denna filmen. En fight som är underhållande i sig bara det att den har en minst sagt lika vild publik. Och Black Widows får en viss upprättelse...

John Quade återkommer i rollen som Cholla, ledaren för Black Widows, precis som de flesta i mc-gänget gör. Quade står även för den mest komiska repliken i hela filmen när han rullar upp till Philo vid ett stopp och säger att han ska få honom att skaka som en blind bög på korvgrillning! Politisk inkorrekt men så jävla underhållande och oväntad att man blir lika tagen av den varje gång. Så pass bra är den att man kan inte slappna av förrän man sett den och då skrattar man så att tårarna rinner.

Hela filmen är full av fyndig som kul dialog men framför allt så är det Clyde som stjäler showen. Denna öldrickande, klockbärande och förmodligen drogande orangutang som förekommit på film. Tyvärr dog han två veckor efter inspelningen, ihjälslagen av sin tränare. Ett sådant jävla slöseri och djurplågeri att det inte är sant. Själv kan jag inte se en orangutang utan att tänka på Clyde så han lever vidare på det sättet. För utan Clyde så hade inte denna film blivit så kul som den är. För när det kommer till tidlösa klassikers så är detta utan tvekan en av dem stora och jag kommer alltid att älska den. Rekommenderas det varmaste till alla!