The Goonies är en verkligt härlig film som faktiskt blir bättre ju äldre man själv blir tycker jag. När den kom var det inget direkt jag hängde upp mig över utan det är mer på äldre dar som den kommer till sin fulla rätt. Och vad det beror på kan ju vara för det påminner en om ens egen barndom. Inte för att jag jagade skatter, hittade piratskepp och liknande utan för känslan av gemenskap, kompisar som man hittade på jävelskap med och liknande samt alla sura vuxna som det var så kul att driva med. I dag är det inte så för nu ska alla ungar vara på Facebook, spela tv-spel, bli metrosexuella utan ha en aning om vad det innebär för dem i vuxen ålder, dricka energidrycker, vara totalt respektlösa och dryga mot allt och alla samt framför allt inte skilja på vänster och höger sida när man ska cykla. Inte för att cykla är så populärt i dag för nu ska alla helst ha skjuts bara det så gäller 50 meter. Nej, det var bättre förr den saken är säker för då var barn barn och inte små versioner av könsmogna större versioner.
Och med det "kloka" inslaget så fortsätter vi med filmen. The Goonies är en kul och fruktansvärt underhållande film med så gott som en solid rollista där flera av dem gått vidare till större karriärer och andra mindre karriärer. Corey Feldman *host* Vilka ungarna är spelar egentligen ingen roll för de som är bäst är radarparet Robert Davi och Joe Pantoliano ledda av Anne Ramsey. Där har vi ett fint team av skurkar med en Davi högform som inte bara sjunger opera, eller mimar till det och en Pantaliano som håller hårt i sin tupé. Höjdpunkten är när de två ska svära sig fria hos sin bror efter all skit de gjort mot honom som liten vilket kommer här:
Pantoliano: Sloth stop that.
Davi: Do you remember when we took you to the Bronx Zoo and left you there?
Pantoliano: We've never been to the Bronx Zoo!
Davi: Do you remember the time we were going to get your teeth fixed and we spent all of the money on Francis's toupee?
Pantoliano: I DON'T WEAR A hair piece!
En skitkul scen som leder till Sloth visar sin Stålmannen t-shirt ja, ni vet vilken för ni har säkert sett filmen lika många gånger som mig. Detta är en perfekt söndagsfilm när det regnar och är grått och man känner man vill se något som får en garanterat på gott humör och man precis sett The Postman. Så sitt inte här längre utan ge dig i väg och leta upp den för det är som sagt en underbar film och sådana kan man bara inte se för många av eller för ofta. Skulle inte det duga för ett inköp så köp den åtminstone för Pantoliano och Davi´s skull då, det kommer du aldrig att ångra.
6 kommentarer:
Oh yes! Och Fratelli-brödernas mamma ska vi inte glömma.
Den här har fått en massa onödig skit genom åren - känner man Joe Dante vet man att det kommer att skrikas och gormas filmen igenom, och det gör de ju här också så det kan man inte klaga på.
Och låt mig gissa - du är hemligt kär i Martha Plimpton? ;D
Förlåt, du glömde inte Anne Ramsey. Mitt fel.
Vill du för övrigt klaga på dagens ungdom så hör av dig bara. Jag är "gubbe med keps som hytter med käppen" närhelst du vill. Jädra bortskämda snorvalpar!
Joe Dante är inte ansvarig för denna filmen, det är Richard Donner. Joe Dante låg bakom Explorers, iofs båda från samma år ;)
Nu när du nämner Martha så är där något speciellt med henne :D
Tack för påminde mig!
När det kommer till att gnälla på ungdomar så är det bara att komma upp i veckan så kan vi göra det nere i byn tillsammans. Kanske till och med kan bussa hunden på någon av de smygmetrosexuella jäklarna med! Så hör av dig :)
Oj! He he... ja man blir ju inte yngre med åren. Din snälla hund lär väl för övrigt inte låta sig bussas på någon alls över huvud taget?
Metrosexuella kan jag leva med, det är de bortskämda ungarna jag inte gillar ;D
Aaaah, en av mina absoluta favoriter:)
Helt jävla underbar film! Och precis som du skriver, Lizzie, så blir den bara bättre ju äldre man själv blir och den påminner om ens egen barndom.
Denna och Monster Squad är två filmer jag gärna ser om när jag behöver piggas upp:)
Ah, Monster Squad! Underbar film det med :D
Skicka en kommentar