The Jail: A Womens Hell - 2006

Vad vi har här är ett stycke fin exploitation av Bruno Mattei. Rättare sagt en WIP-film som inte bara gjuter/spiller friskt blod i genren utan även ger den ett ansiktslyft och ett fint inträde i detta århundrade. Glöm bort skifilmer som HORA och den andra amerikanska skitfilmen i samma stil som kom vars titel jag redan glömt. Så bra var den... Bruno ger oss alla hopp och sedan går han och dör. Men det är smällar man får ta. Nu går vi vidare.

Handlingen som egentligen bara är en ursäkt att visa filippinskor nakna, piskade besudlade, dansande och gud vet allt förs framåt av den trevliga Yvette Yzon som inte bara ser bra ut utan även kan agera bra och trovärdigt. Hon tillsammans med våldet är filmens stora behållning. Men för de som tvunget vill veta vad denna handlar om så får vi följa tre olyckliga damer som anländer till The House of Lost Souls mitt ute i djungeln. Vad de har gjort får vi inte veta men det kvittar för nu blir det gruppduschar och intvålningar,

lesbiska konfrontationer på samma ställe, sliskiga fångvaktare, tjallare, lesbiska lägerkommendanter, skumraskaffärer, toplessdans och brutalt våld. Bruno snålade inte här och till och med de hårda vakterna är trovärdiga när de skriker ut sina orders även om det blir lite svårt att ta dem på allvar när deras kjolar är hårt slitsade framtill och deras baskrar sitter sött på sned.

Damerna upptäcker tids nog att deras kära fängelseledning inte drar sig för att sälja dem på nätterna till en hallick som nyttjar dem och utnyttjar dem på sin klubb där de får inte bara dansa utan även tillfredsställa viktiga kunder bara för att sedan hamna i cellen igen och fortsätta sin hårda vardag där även lik piskas offentligt för att sätta exempel för de intagna. Hårt är det här och hårt ska det vara. Men damerna, ledda av Yvette Yzon´s Jennifer börjar smida på en plan och snart nog bär det i väg. Tyvärr för dem så laddar deras hallick upp med sina trofastaste kunder och beväpnade med lokala spårare, vapen och kokain i blodet så börjar en grym jakt med fällor, kannibalism i viss mån och blod i sitt följe. It´s showtime! Visst ja, det pålas lite med av bara farten.

Det är sleazigt, våldsamt och allt utom hjärtligt här när vi får en av Brunos sista filmer som tillsammans med Women's Camp 119 är bland hans hårdaste filmer jag sett men till skillnad från Women´s Camp 119 så är denna lite ljusare men lik förbannat hård och grym. Slutjakten som även innehåller allt grovt våld får in filmen i en helt annan dimension när Bruno lägger gasen i botten och ger sig fan på att visa vart skåpet ska stå när det kommer till kritan. Ja, ni ser själva på bilderna här.

Filmen är filmad digitalt men här har de lyckats få till det på ett bra vis så att man inte stör sig lika mycket på det kalla fotot. Hur de har gjort har jag ingen aning om men det funkar och det skänker filmen en viss ton i dess foto. Nu är filmen inspelad i Filippinerna, tack och lov, och inte i Bulgarien så vi får äkta djungel och den självklara nu-hoppar-jag-utför-ett-vattenfall-i-slowmotion-scenen är givetvis med och jag undrar om inte den härliga Yvette Yzon gör det själv? Det ser så ut nämligen. Våldet då? Är det grafiskt? Svar ja. Det är grafiskt utav helvete och vi får allt från avskurna bröst till knivar på ställen där de verkligen inte skall vara till pålningar till ni får själva se helt enkelt. Allt ska vi inte avslöja här, nejnejnej. Nu får ni inte mer för detta är en film ni vill upptäcka själva, tro mig.