Federal Protection - 2002

Armand Assante är liten, kompakt, luden och ettrig som en Jack Russel terrier. Precis som min hund. jag gillar Armand för han är oavsett vilket bra i alla lägen. Här spelar han en gangster som hamnar i vittnesskydd efter vittnesmål som orsakats av ett mordförsök på honom. Men oturen är framme och han blir igenkänd av en uttråkad hemmafru och sedan är cirkusen i gång i full fart. Vad som sedan följer är en kul historia med våld, blod, sex och ett bra tryck med en Assante i högform som lägrar brudar eller hemmafruar om man så nu vill se det.

Regisserat med säker hand av Anthony Hickox som gett oss fina filmer som Wax Work, Hellraiser 3, Warlock 2 och Submerged med allas våran Sigge Seagal. Hickox som inte drar sig från att visa blod eller ta saker ett par åt det extrema håller håller inte speciellt igen här heller. Det är blodiga scuibs med rikliga mängder blod. Torpeder som dödas med stilettklackar i pannan, lite s/m-sex med Dina Meyer, mmmm... Som här får en fin roll att visa upp sin talang i då hon får fritt spelrum att dra sin karaktär igenom och på så vis ändrar hela handlingen. Som den liderliga hemmafrun ser vi Angela Featherstone som ser bra ut här och spelar systern åt Dina Meyer. Men det är Meyer som stjäl den kvinnliga showen med sitt sköna spel och sin ypperliga utstrålning.

Nästa gång suget efter simpel action med lite mer genomtänkt handling och träffsäkra ansikten i rollerna och ni skulle hamna framför denna så tveka inte. Det är en bra, genomtänkt och kul film. Perfekt för de stunder då man helt enkelt bara vill ta det lugnt i soffan och bara flyta med i något lättsmält.

Video Nasties: The Definitive Guide - 2010

Det var inte bara Sverige som drabbades av censurkåta Hem & Skola-föräldrar, politiker, programledare osv och som fick i gång den hysteri som går under Studio S. Den debatten samt de filmer som sågades, klipptes, stoppades och diskuterades är såklart släppta idag i en box av just Studio s, bolaget som tog sitt namn efter nämnda program. För min del är det inget som lockar för såg man det när det begav sig så tvivlar jag på det är intressantare idag. Filmerna som det blev så stort liv om då är faller under samma kategori då det är långt ifrån alla av dem som har samma effekt nu. Så därför är det roligare att sätta sig in i den debatt, lagstiftning samt häxjakt som ägde rum i England i samma era. Publicitetskåta politiker, poliser och andra "moraliskt" högre stående personer upptäckte och myntade uttrycket Video Nastie som syftade just på våldsfilmer som var ovanligt grova och som dessutom fanns tillgängliga på video för alla.

Jake West, mannen bakom Evil Aliens och Dog House, har inte bara producerat utan även gjort denna definitiva guide som inte bara tar upp tråden från den ursprungliga banningen och låter båda sidor i duellen komma till tals. Vi får se massor av notiser från tidningar om häxjakten på videouthyrare samt artiklar om hur videofilmerna lett personer med svagt sinne att begå brott men även klipp från gamla videouthyrare. Mellan klippen får vi möta bland annat Neil Marshall, presentation onödig samt Christopher Smith, mannen bakom Black Death, Creep och Severance (Severance) samt flera!. Vi får även se Alan Jones, Emily Booth (Evil Aliens) och Andy Nyman Nu ledde denna historiska händelse till att det inte bara blev panik och diskussioner samt tidningsartiklar det ledde även till att vissa blev fängslade för att ha hyrt film som visat sig vara 17 sekunder längre än vad som var tillåtet, polisen stormade videouthyrare och beslagtog filmer som de sedan brände på bål.

Allt som allt så var det 39 filmer som fälldes för våldsamma och hamnade på den klassiska Video Nasties-listan även om man undrar varför en stor del av dem ens var med där. Ytterligare 33 filmer dömdes med men klarade sig undan från det ödet. Idag känns den listan totalt onödig då alla filmerna finns oklippta på DVD med bättre bild och allt vad det innebär att få tag på, även i England. Vilka titlar det är/var får ni då se i den här dokumentären som inte bara visar dem utan även har med varenda en av dem på två extra discar där de visas med intro från de medverkande i dokumentären som vissa kritiker osv.

På skiva två är det de 39 förbjudna filmerna som visas med både klipp, presentation som trailer och på skiva tre så är det de 33 som aldrig fälldes som visas med samma upplägg. Är man inte snål som vissa så lägger man ett extra pund eller två och får den limiterade utgåvan på 5000 ex där det följer med fem vykort med motiv från boken The Art Of The Nasty som visar sig vara från filmerna Cannibal Holocaust, The Driller Killer, I Spit On Your Grave, Nightmares I A Damaged Brain samt Zombie Flesh Eaters. Själv har jag nummer 3342 av 5000 ex. Och sist men inte minst så på skiva nummer ett får vi själva dokumentären Video Nasties: Moral panic, censorship and videotape.

På det hela ett väldigt intressant köp och ett måste i samlingen om man som jag gillar gamla trailers för att se om man missat något. Vad ni än gör så gör inte som jag och sträckkolla boxen för då lär ni vara rätt så trötta på den sen. Själv ville jag till sist strypa Emily Booth när hon skulle visa oss trailern för Werewolf And The Yeti med Naschy och det var tydligt att hon läste helt innantill medan de andra delade med sig av sina upplevelser och åsikter om filmen. Tyvärr så upprepar hon detta en gång till och det var i slutet på disc tre och då kokade denna skåningen. Tack och lov då för Alan Jones som delar med sig av sitt första möte med Fulci som visade sig vara exakt lika otrevlig som han alltid beskrivits att vara. Fulci kräkte på Jones så det kanske inte var det bästa sättet att mötas på. Som sagt, ett välbefogat köp!

Universal Soldier III: Unfinished Business - 1998

När den första av dessa två inofficiella-uppföljare-gjorda-för-tv-filmer sågs så blev jag förvånad över hur pass underhållande och oväntat effektiv den var. Förväntningarna för denna del höjdes direkt och jag såg fram emot en rejäl actionfest med Jeff Wincott. Ack vad jag bedrog mig. Allt som var bra med den första uppföljaren är som bortblåst här. Wincott kommer bara i action i fem sketna minuter medan Burt Reynolds är med så gott som i varje scen, sugandes på en stor cigarr. Jag tvivlar på att jag behöver beskriva vad jag tycker om det. Annars är det samma personer i de ledande rollerna som i förra i filmen och de är lika tråkiga som då. Jeff, du är saknad här!

Actionscenerna är det inget direkt fel på och inledningen är cool med en skön bad guy eller rättare sagt bad woman. Stilig, effektiv och framför allt underhållande. Lyckligtvis är hon med senare i filmen. Vad som saknas mer än Wincott i filmen är en bov av Gary Busey´s rang för Burt är totalt sur med sin irländska brytning så jag känner att vi snart inte är vänner längre. Nej, detta var inget vidare ärligt talat och en besvikelse med tanke på vad dess föregångare levererade. Slutet lämnar öppet för fler filmer men det slapp vi lyckligtvis så för min del så existerar inte denna utan jag nöjer mig med dess föregångare.

City of the Living Dead - 1980

Den lokala prästen i Dunwich hänger sig på kyrkogården och på så vis öppnas via dennes demis portarna till helvetet och släpper lös det i den lugna lilla staden. Samtidigt i New York hålls en seans där den synska Mary (Catriona MacColl) ser allt ske, både vad som sker och vad som komma skall. Tyvärr är händelsen så kraftig att Mary försjunker i såpass kraftig koma/dvala att alla tror hon dött. Begravning och allt sker med Mary liggande i sin kista när hon plötsligt vaknar till ur sin skendödhet. Lyckligtvis är journalisten Peter Bell (Christopher George) på plats och hör Mary´s skrik och klösande på kistlocket. Tillsammans följer de profetian i boken Enoch och reser till Dunwich för att där söka upp kroppen av den fallne prästen och på så vis stänga portarna till underjorden.

Nu kanske det här låter lika spännande som det är men tro mig, det är verkligen en film som bör ses när suget efter en zombiefilm som står kraftigt på egna ben blir stort. Regisserat av Lucio Fulci och dennes team med vilka han gjorde sina bästa filmer så får vi här en brutal film som inte bara är fullproppad med grisiga effekter, den är även full med de främsta ansiktena i italiensk genrefilm. Christopher George kanske inte direkt räknas dit men han gjorde Pieces med den nyligen bortgångne Juan Piquer Simón bland annat så det gör att han kvalificerar sig på denna lista. Andra namn är Catriona MacColl, presentation överflödig, John Morghen aka Giovanni Lombardo Radice som dör i sedvanlig ordning spekulativt även här fast medelst borr med hjälp av Venantino Venantini som denna gången är nykter och lämnat sin gitarr hemma.

Venantino´s son Luca Venantini (Exterminators of the Year 3000) spelar John-John, Michele Soavi förlorar skalp samt en del hjärna, Janet Ågren slipper Arnold denna gången samt bli uppäten av haj men delar öde med Soavi. Daniele Doria (New York Ripper) får kanske det värst då hon enligt sägnen fick svälja färska gettarmar innan sin demis i filmen som är väldigt spektakulär och ett måste att vara vaken vid. Carlo De Majo har trendigt skägg och mysig kofta och Fulci själv dyker upp som doktor i en kort scen. Sist men inte minst så ser vi Perry Pirkanen från både Cannibal Holocaust samt Cannibal Ferox och Mattei´s Cruel Jaws som kyrkogårdsarbetare. Så alla ni som trodde att han verkligen blev mördad i Cannibal Holocaust kan andas ut.

Ska man lista bra zombiefilmer så är City of the... lätt med på den listan och för mig så slår den The Beyond med råge. Zombie Flesh Eaters eller Zombi 2 som den även kallas är en fullvärdig utmanare till denna men stupar på dess slarvfel vid editeringen som för min del förstör en stor del av filmen, tyvärr. Så därför är det skönt att se denna och veta att den inte lider av samma dilemma som sin stallkamrat. City... är jämnare i tempo som editering men lite svagare i sin stämning och gore-avdelning. Där är Zombie 2 oslagbar med dess brutala stämning och effekter. Så vill man ha det bästa och det mesta från Fulci så se båda filmerna efter varandra, det rättvisast tror jag.

När det kommer till stämningen i denna filmen så är den precis lika skarp som skräcken i Catriona MacColl´s ögon när hon vaknar upp i sin kista och inser var hon är. Inte för det blir när Christopher George räddar henne på sitt eget lilla vis men stämningen är där precis som det fantastiska fotot med dess blåa kalla sken som återkommer i filmens sista kvart i gravkryptan som är fullständigt makalös. Där visar Fulci sin styrka och öser på med zombies, lik som hänger från kryptans tak, rök, fantastiskt foto, stämningsfull musik till tusen och en koftbärande Carlos De Majo som svingar kors som han aldrig gjort något annat i sitt liv. Detta för mig är italiensk zombiefilm när den är som bäst.

När det kommer till slutscenen så är antagandena lika många som påståendena om vad som sker. Allt från att barn är onda till att allt börjar om eller har bara varit en dröm eller fan vet allt. Så min åsikt är den att Fulci helt enkelt menar att det spelar ingen roll hur pass hårt man sliter med något, det går åt helvete i vilket fall som helst.

King Frat - 1979

Det är bara att erkänna, jag har snott bilden här ovan från Studio S fast de får reklam här från mig så det går jämt upp. För vad vi har här är den ultimata college/high school-filmen där finns att se. Må vara att den har rippat Animal House/Delta Gänget rakt av men det skiter man det fullkomligaste i när det är så underhållande som det är här. Storyn är den gamla vanliga. Collegelivet med alla dess vedermödor skildras med den vanliga kampen mellan snobbarna och sluskarna, bara det att det är 20 gånger värre. Kastar vi in vilda fester, en del naket med fina brudar på påklädda som avklädda, ett lik av en före detta rektor som dyker upp i alla dess olika sammanhang, löskukar i alla dess storlekar, en grymt underhållande fistävling, jepp, ni läste rätt. En fistävling med tillhörande fismätare! Och en tävlande som drabbas av rumpfeber! Hur jäkla underhållande är inte detta så säg?

Tar vi sedan med ett restaurangbesök av det vidrigare slaget, ett besök på en begravning som urartar, sjukhusbesök likaså, slagsmål, uppblåsbara brudar med peruk, pizzaätande på muggen samtidigt som ja, ni fattar och en fullständigt makalös hemskt matlagningsscen som slår det mesta. Inte undra på att filmen blev peststämplad av USA´s Hälsovårdsmyndighet när det begavs. Regisserad av mästerhjärnan bakom Shock Waves, Ken Weiderhorn, så behöver ni inte vara det minsta oroliga för att detta ska bli uselt för det blir det aldrig. Lite tappar filmen av i takt i slutet men det hämtar den upp igen till det passande slutet. Fast om allt det som redan skrivits inte räcker för att övertyga er om filmens förträfflighet så kan jag alltid passa på att tipsa om föreningens egna indianhövding som går under namnet Chief Latrine of the Kissawong Tribe. Hela hans historia lär ni få höra ett par gånger i  filmen, var inte oroliga. En veteran från Koreakriget som nu är så rädd för asiater att han inte ens äter gulan i ägg. Vad kan man säga? En sådan man kan inget annat än att ta till sitt hjärta.

Ni fattar själva att skit som American Pie och liknande filmer i den genren inte har ett skit att hämta här oavsett hur hårt de försöker. King Frat är oerhört säker på toppen av den platsen och för mig kommer den att alltid vara det med. För det här är den första film som jag verkligen tog åt mig, kom att älska högt och se så fort tillfälle gavs så det är otaliga tior som lagts på att hyra denna genom åren. Så se om ni kan finna den men efter vad jag förstått så ska den släppas av Studio S under dess gamla videotitel: King Frat - Räkna Med Brak! under året så där fick ni ett tips av mig och de fick lite reklam. Men det får jag bjuda på för en sådan här fin film är ett måste i varje seriös samling. Se den! Köp den! Älska den för fan!

Une fée... pas comme les autres - 1956

För de dagar då lusten för samhället och dess invånare är på botten och man inte har den minsta tilltro till mänskligheten så är det filmer som denna som lyfter upp en från fördärvet och får en att se en ljusning i eländet, om än liten. Vad det rör sig om här är en film där alla roller görs av levande djur. Vi får se ett litet samhälle med allt vad det innebär som frisörer, brevbärare, sånglärare, snickare osv... Till och med en cirkus kommer till den lilla staden med dödsföraktande grodor som kör motorcykel på väggarna. Precis som det ska vara med andra ord. För att ta ett exempel så får vi bland annat se en räv som tvättar håret på en höna. Oavsett hur fånigt eller gulligt/sött/sinnessvagt detta låter så är det en underbar film.

Nu är inte allt bara sol, dans och glädje utan det finns smolk i bägaren med i form av en elak trollkarl som är efter ett trollspö som en fe lämnat kvar. För att komma över den så måste han ta sig till den lilla staden, kidnappa hunden Kalle, binda honom för att sedan tvinga honom att lära honom en viss melodi på ett piano. Men trollkarlen räknar inte med att vänner ställer upp för varandra oavsett vilket även om det är ett monster löst med i den lilla stilla världen.

Om detta låter bekant så är det för att filmen fanns förr på svensk vhs under titeln Per och Monstret från VideoRama med detta omslag:  

För min egen del så var detta premiär för mig med denna filmen för det blev aldrig av att jag såg den då det begav sig eller så har jag förträngt den. Oavsett vilket så är det en fantastisk film där alla djuren gör otroligt bra ifrån sig och det är massor av modeller som både används som sköts av djuren. När det kommer till djuren så är det en massa kaniner, harar, katter, fåglar, hundar, grisar, gäss osv. Hur de gått till väga för att få dem att bete sig som de gör är mig ett mysterium jag inte vill fördjupa mig för det har säkert inte gått lätt till hela tiden. Oavsett vilket så är det en underbar film att se och man kan inget annat än att ta den till sig för det är verkligen så sött och gulligt som det ser ut att vara. Svår att finna idag men kanske ni springer på den svenska vhsén vilket är något att sträva efter då den har en bra svensk dubb då filmen annars är fransk. Rekommenderas det varmaste till alla för detta är en fantastisk film som man inte kan något annat än att ta till sig.

Edge Of Honor - 1991

Sugna på att se Don Swayze plöja ner ett helt scoutläger med småkottar med hagelbössa? Var inte oroliga för Weekend Video sitter på svaret vart du kan se denna underhållande scen. Nämligen i denna lilla trevliga film av Michael Spence. Så var och framför allt när får vi se Don Swayze meja ner scouter då?! Mullrar ni vid det här laget förmodar jag och det kommer jag till nu. Vad som sker är det att ett gäng scouter är ute och lever lägerliv samt samlar band för deras uniformer när ett par av dem springer på en olaglig vapendepå och bestämmer sig för att gömma en del av det för att berätta för myndigheterna. Fel plan, big time. Snuten är inblandad med den lokala familjen brott som gömt dem för att tjäna pengar så nu skickar de Swayze dit för att reda upp eländet men det slutar som ni läst ett par gånger redan med att han skjuter lägret helt åt helvete. Med ledare som deltagare. Men de nyfikna kommer undan och med den skjutgalna familjen efter sig så måste de nu överleva och se till att ta för sig själva för att överleva i den djupa skogen.

Yes, för första gången sedan Lost Boys: The Tribe så är Corey Feldman tillbaka på Weekend Video och i sällskap med Don Swayze, Meredith Salinger, Ken Jenkins coh Christopher Neame som bjuder på en trevlig skurk i svart och med vassa vapen. Tar man då dessa filurer och sätter dem i en skog i USA, kastar på dem krigsmålningar, pannband och valfria vapen så får man Edge of Honor, som även om den har en tendens att bli lite seg mellan varven eller rättare sagt mellan all skottlossning, visar sig vara oväntat kul! Det skjuts det vildaste mer ofta än sällan och här skiter de vuxna totalt i att det är barn de jagar för de siktar bara bättre då även om målen är mindre.

När det kommer till våldet så är det ordentliga squibs som lämnar hål där de träffar men vi får även ett gäng grymma fällor som knattarna drar fram ur rockärmen när slutstriden närmar sig. Och tro mig, de fällorna vill ni verkligen inte missa! Corey Feldman är ovanligt nedtonad här och har inte ännu börjat använda sig av den basröst som är hans trademark vid det här laget. När det kommer till filmens stjärna så är det utan tvekan Don Swayze som tar hem potten i skarp konkurrrens från  Christopher Neame men Swayze kniper vinsten med sin skönt tokiga redneck. Har ni inte insett killen storhet tidigare så är detta ett utmärkt tillfälle att göra det.

I mina ögon en skön action/thriller med bra drag även om den segar till lite emellanåt som levererar ett flertals hårda scener och ett stenhårt tempo som fullkomligt skiter i om det är tvättbjörnar, mellanstadieelever eller pensionärer som jagas för jagas man så jagas man och då så är det bäst att springa. Själv rekommenderar jag att ni för er egen som Swayzes skull letar upp den här för slutet, det är fina grejer det.

Shark Kill - 1976

Ja, vad säger man? För det första så är inte hajen på bilden med i filmen om nu något mer än jag hoppades på det och för det andra så är det mer blod i bilden ovanför än i hela filmen. Som den observante ser så är detta en gjord-för-tv-film vilket är rätt så poppis här. Tråkigt nog så är bilden rent ut sagt bedrövlig men det går att urskilja vad som händer och så länge det är möjligt så funkar det för mig. Storyn är rippad rätt av Hajen från 1975. Ett team som ska rensa en pipeline blir attackerade av en vithaj där en av karlarna där medan den andra blir lemlästad. En belöning utsätts i tidningen och snart nog är det öppen jakt på hajen av precis varenda tomte med tillgång till båt. Två robusta karlar med olika anledningar att ta kål på djuret slår sig ihop för att hyra en båt av en gammal sjöbuse. Men denna sjöbusen är inte Quint så han stannar klokt kvar i hamnen. Givetvis så ska hajen lockas vilket lyckas med men båten sjunker och de två karlarna hamnar i vattnet tillsammans med hajen! Så kan det gå.

Väl valda delar Hajen och för att göra det lätt för mig, Open Water. Där den senare kraftigt snott från denna i sin tur. Det är ett flitigt nyttjande av stock footage på hajar här men det sköts rätt för de håller sig till rätt lika djur till skillnad från andra filmer i denna genre. Stämningen är helt okej men dras ner av förlusten av båten och den uteblivna kampen. Att de sedan varit fula och snott saker rätt av från Hajen stör mig lite för Hajen är så betydelsefull för mig så det kan jag inte bara låta gå obemärkt förbi. Annars är det kanske inte allt för illa men bildkvalitén sänker intrycket och sedan sluten gör att jag förlåter nästan alla filmer jag sett med en nödlösning till slut för detta tar nog priset. Nödlösning kanske inte är rätt ord men det passar på sätt vis för det är tydligt att de kom på i sista sekunden: Shit! Hur löser vi det med hajen? De intresserade kan söka efter denna på nätet för att se hur de löste det och ni andra kan lugnt läsa vidare i väntan på en bättre hajfilm.

Solomon Kane - 2009

När såg du en bra sword & sorcery-film senast? Jag såg en precis. Just det. Detta är en sådan film och blev nog mer förvånad än jag att detta var den sortens film för jag trodde detta skulle vara en version av Mumien med Brendan Frasier eller något i den stilen men tji fick jag! Här var det fullt drag under galoscherna utav stridigheter, magi, hårdföra typer, korsfästningar och annat skoj som gör en sur söndagskväll uthärdlig. I rollen som Kane ser vi James Purefoy som fans av Rome känner till som Mark Antony därifrån. I rollen som Kane är han perfekt då inte bara kroppen och utseendet tillförs av honom utan även mörkret som karaktären kräver. Förutom Purefoy ses Max von Sydow, Pete Postlethwait och Jason Flemyng.

Storyn handlar om Solomon Kane som lever ett vilt liv tills att Djävulen bestämmer sig för att inhämta hans själv för all dennes mordlust samt girighet men se, den vill inte Kane släppa så lätt. Efter en dramatisk flykt och efter ett år i kloster så finner sig Kane utslängd och på driven genom ett landskap som härjas av demoner, sjukdom och våld så kan han inte längre hålla sig ifrån vapnen och när saker och ting verkligen går åt skogen, ja, då kommer den gamle Kane fram och tänker inte sig ett dugg förrän han hållit sitt löfte. Till vem, det får ni allt se själva.

Detta är ingen direkt ljus film för det är skitigt, regnigt, mörkt och liv från oavsett unga som gamla sparas inte det minsta. Huvud kapas på löpande, svärdshugg lämnar stora skador och det faller kroppar titt som tätt mot marken döda, kannibalistiska demoner förekommer med i en scen och ni förstår säkert redan nu att detta är så långt ifrån Mumien det går att komma. Mina förväntningar som var i botten då jag trodde detta skulle vara en ren cgi-fest kom på skam när jag väl insåg vem det var som spelade Kane då det var något bekant över honom men jag inte kunde placera honom. Men efter en koll så insågs det vem det var och sen var det bara att följa med och slappna av för detta var en oväntad höjdare som jag hade räknat ut i förväg vilket var ett stort misstag från min sida. Så gör er själva en tjänst och ge den en chans och räkna inte ut den för snabbt för detta var kungligt underhållande!

Alien 2: On Earth - 1980

...eller Alien 2 sulla terra som originaltiteln är är som ni redan gissat en Italiensk inofficiell uppföljare till Alien. Så när man som liten knatte sprang på denna i videobutiken så hyrdes den för man trodde det var en officiell film. Vilket det snart visade sig inte vara. Filmen uppskattades inte alls dels på grund av att det var ju inga aliens i den, åtminstone inte av den sorten man förväntade sig samt att scenen med flickan på stranden gav mig något att tänka på väldigt länge och det är en scen som fortfarande får mig att skruva på mig in soffan när den kommer även om den inte är lika effektiv nu som för över 25 år sedan. Slutet var då obegripligt vilket även gjorde sitt till att man skulle minnas den men av fel orsaker. Nu har man sett om den ett par gånger så när den kom på Blu-ray från Midnight Legacy före detta Midnight Video så väcktes ens intresse igen och här är resultatet.

Storyn är det gamla vanliga, astronauter återvänder från uppdrag i yttre rymden men de återfinns aldrig. Istället upptäcker ett gäng grottutforskare en mystisk sten på vägen till en grotta efter en runda bowling och tar den med sig. Vad de märker är att det inte är en sten utan ett ägg som innehåller en varelse som föredrar att gömma sig i människokroppar och sedan ta över dem. Så vad gör man om man plötsligt är instängda i en grotta och alla ens vänner plötsligt dör som flugor runt om en? Jo, man skriker och skriker lite till samt letar efter en utväg bara för att upptäcka att man är totalt ensam.

Ska man klaga på något så är det allt som händer innan och efter grottorna även början är det segare av filmen för när de väl är på plats i denna magnifika plats så vänder filmen och dess styrka kommer fram. Ljussättningen är kalas och det är en perfekt avvägd av ljus som mörker som drar sig till oss tittare. Kastar man sedan in fin gore och en kroppssprängning av rang och en magnifik halshuggning så är filmen så gott som i hamn. Effekterna är sparsmakade men helt kalas och det serveras en fin supé av tentakler, tjockflytande blod och inälvor. Nu får vi dock inte se monstret i dess fullhet men vi får se insidan på det i slutet vilket kan väga lite.

Filmens styrka är grottorna som använts för inspelningsplats för de är enorma och verkligen ett perfekt inspelningsställe för en film i den här stilen. Det är nästan så att man vill bege sig dit bara för att se om atmosfären från filmen hänger kvar där. När det kommer till kända ansikte i filmen så är Michele Soavi idag det mest kända av dem även om Belinda Mayne gjorde lite väsen ifrån sig på vita duken. Här får jag dock känslan av att hon är dubbad då det förekommer fler bekanta dubbningsröster i en och samma film än jag hört tidigare och mina minnen av vitt skilda filmer som New York Ripper och Jättehajen - Vindsurfarnas Skräck kommer och går mer eller mindre konstant. För att återgå till Mayne så är hon smått fin men tyvärr innehavare att par banantuttar så det är nog mest de jag kommer att minnas henne för.

Jag finner mig själv att uppskatta denna mer och mer efterhand som jag ser om den och det är ett bra betyg med tanke på dess inledning är rätt seg. Slutet kunde gjorts bättre för det känn som det är lite påkommet och snävt av budgetbegränsning. Vilket är synd för monstret i sin helhet kunde vi allt ha fått se. Annars en kul film med grymma grottscener och en fantastisk atmosfär i dem vilket räddar filmen. Det finns ofantligt mer filmer med liknande story, fler och bättre monster som effekter än den här men det gör inget för Alien 2: On Earth är en liten pärla som behöver komma fram mer. Så är det bara. Det är en kul liten film vilket är det viktigaste.

När det kommer till Blu-ray utgåvan så är den av skitfin kvalité men redan utgången fast trösta ej för den kommer snart igen både på DVD som Blu-ray. Det bästa är det att den kommer att finnas hos fler återförsäljare samt billigare än första svängen. Så i Mars smäller det så passa då på att knipa ett ex. Det ska jag göra i alla fall.

Monster Dog - 1984

Jepp, detta är den "berömda" monsterfilm med Alice Cooper som man kunde läsa om i OKEJ på 80-talet. Då kunde man läsa att han gjort en film med titeln Monster Dog och det hade gått åt ett par hinkar blod under inspelningen så givetvis väcktes intresset för att se den såklart men var den värd väntan? Inte direkt faktiskt. Claudio Fragasso är bakom den så då får ni säkert en inblick i hur den är. Det är Fulci´s rökmaskin från Conquest som går på övertid igen, det är lite blod och squibs samt ett halvt avskjutet huvud, rättelse där. Snarare en skalpering med hagelbössa. Monstret som det visas så fint på postern och i filmens titel får vi bara se huvudet på och med tanke på hur stort det ska vara så kan man inte låta bli att undra hur fan det får plats i baksätet på en bil utan det syns! Men det är den gamla Fragasso-magin som visar sig igen antar jag.

Filmen är inspelad i Spanien vilket märks i utomhusscenerna då de avslöjar var vi är även om plåtarna på bilarna ska visa Kalifornien. Förutom Alice Cooper så ser vi puddingen Victoria Vera som bjuder på flås och stönande även lite hud men inte tillräckligt för min smak då jag gärna sett mer av henne i bara mässingen. Speciellt när man blir helt blåst på den konfekten. Cooper själv är dubbad vilket gör att filmen blir ofrivilligt mer underhållande än vad som var tänkt. Dock är det Cooper själv som sjunger i de två sura låtarna han framför samt den usla rockvideon filmen börjar med.

Nu hade detta inte varit den film den är om det inte vore för att de har med en You´re all doomed!-snubbe som har en fruktansvärd timing att dyka upp vid de mest underliga situationer och om ni lyssnar på honom så avslöjar han filmens tvist med för er. Vad som är mest fascinerande är det att gubben har en väldig förmåga att klämma på brudarna trots att han verkar vara mer död än levande. Så ni förstår att detta är ett måste att se för Fragasso är Fragasso och allt han rör vid blir automatiskt en skinande skit som på något vis drar en till sig, hänger sig kvar samt får en att se det om och om igen tills det sist är bland det bästa man sett. Så även här.

Vad däremot som gör mig mer förbryllad än monstret och hur det kan undgå upptäckt i baksätet är filmens tagline: Twenty years later, the nightmare begins again and now it´s Lou´s turn to pay... Problemet är bara, vem fan är Lou? Ingen i filmen heter nämligen så!

Turistas - 2006

Genren tortyrporr har fått en utmanare. Organporr, om man så vill. För det är det som är ämnet i denna usla film om backpackers i Brasilien som finner sig bokstavligt talat rånade på allt. Givetvis är det amerikaner, ett par engelsmän och två svenskar där killen av dem har rätt skägg och heter Sven. De åker dit först såklart. Resten är bara en reklamfilm för sydamerikansk djungel utan kannibalism fast med fint undervattensfoto. Allt annat är så förbannat tråkigt, ointressant, och tillrättalagt att man skiter i hur det går. Precis som i fallet med Lost Boys: The Tribe så är detta ointressanta och ytliga personer som får vad de förtjänar men tyvärr inte alla av dem. Temat är stulna organ och hur nu dessa begärliga organ stjäls i fattiga länder på bekostnad av kåta turister och av lokala förmågor som antingen snor dem eller så extraknäcker de som horor. Ingen vidare syn av de ansvariga bakom filmen på Brasiliens befolkning men det är så det är. Inget att ödsla tid på och jag har redan skrivit mer om skiten än vad den är värd.

Lost Boys: The Tribe - 2008

Succén med DTV-uppföljare som startades igår med Mirrors 2 tog slut med Lost Boys 2: The Tribe för detta är en skrämmande kass film. Inget fel på själva produktion och effekter men det är det att alla skådespelarna förutom Corey Feldman är så uselt ytliga att man stör sig på den utan den minsta chans att bry sig om dem. Valet sedan att ta in Corey Haim i slutscenen är bara slöseri med vår, deras och hans tid fast betalningen var säkert fin.

Själva idén med att låta unga spydiga "extrem"sportande fånar med passande tribaltatueringar, matchande Beckhamskägg och metrosexuell utstrålning stå modell för vampyrer denna gången är så skrämmande usel att de inte skrämmer någon mer oss som lägger tid/pengar på att se smörjan. Jag hade blivit mer övertygad av ett gäng pensionärer än detta "gäng" eller vad nu de kallar sig. Blandar man sen allt detta med att filmskaparna haft så lite förstånd att använda sig av samma handling som i originalet än en gång så får man receptet på bortkastade 90 minuter. Se hellre originalet eller den andre uppföljaren Lost Boys: The Thirst för detta är verkligen inget att visa upp för mamma. Eller någon annan för den delen.

Mirrors 2 - 2010

Hollywood´s remake-kung Alexandre Aja´s remake Mirrors har nu fått sig en uppföljare som sin vana trogen kommer direkt Unrated på DVD/Blu-ray. Storyn är den samma i denna trevliga lilla film. Nytt varuhus i gammal kedja öppnar, denna gången i New Orleans, och en spegel från förra affären som förstördes i förra filmen har levererats dit. Max som överlevde en bilolycka som tog hans fästmös liv får jobb som nattvakt då hans far är chef där. Problemet är det att Max ser saker efter olyckan och går nu i terapi för detta problem. Väl på plats så eskalerar synerna och snart är Max indragen i en massa blodiga olyckor som verkar ha med speglar att göra.

Detta är inget avancerat alls utan det är snabbt, rakt på sak men framför allt så är det gott om fina och bra effekter och givetvis pärlan Emmanuelle Vaugier i en roll som orolig syster till en försvunnen tjej. Nick Stahl från underskattade Terminator 3 samt Carnivalé är bra som alltid precis som fröken Vaugier. I en liten roll dyker gamle William Katt upp som Max far och det är kul. Mindre kul är hans frisyr som bara ser otroligt dum ut med med tanke på killens ålder...

Vad som kan vara lite störande är det, om man nu väljer att hänga upp sig på det, storyn som är lite full av luckor och hopp i vilka saker och ting bara slutar att visas som Max terapisessioner som bara upphör och som vart farsan tar vägen egentligen. Väljer man att skita i det så är det inget som man tänker på direkt utan det mer smyger på en efteråt. Själv brydde jag mig inte direkt för filmen bjuder på ett härligt tempo, bra stämning och grisiga mord som sig bör. Vi får bland annat en kille som käkar krossat glas, en fin duschscen med en tillhörande halshuggning och en scen där effekterna av att äta stek visar sig rätt snabbt. Samt hur man kapar hälsenor effektivt. Ingen förkastlig cgi där inte utan det är hederlig latex som gäller fast cgi förekommer i scenerna med speglarna men de är av fin kvalité.

Om man nu är som jag och inte är så värst förtjust i Aja´s version så funkar säkert denna fint för det är en trevlig stund man bjuds på. Jag hade det trevligt under de snabba 85 minuter som Mirrors 2 varade och ett köp är inte helt omöjligt när priset är rätt. Inte minst för att stödja Nick Stahl och filmen utan även för att fröken Vaugier är så satans snygg! Rekommenderas om ni har det tråkigt och inget att se.

The Butcher - 2009

Jag kan inte svara för er men det var alldeles för länge sedan Eric Roberts hade leaden i en film så därför var det kul att finna The Butcher. Även om en annan titel varit att fördra för nu får den en att tänka på någon obskyr DTV-skräckis med usel cgi och ännu värre agerande. Lyckligtvis är fallet inte så i denna action/thriller utan här är det hederliga effekter, bra agerande från stabila skådespelare som tidigare nämnde Roberts, Robert Davi, Keith David, Geoffrey Lewis, Michael Ironside, Bokeem Woodbine, Vernon Wells och Duane Whitaker. Regin står Jesse V. Johnson som mest är känd som stuntman men även har regisserat Green Street Hooligans 2.

Ska man vara ärlig så ska regissören vara otroligt glad för de namn han fått med i filmen för det är de som bär upp den. Regin är det inte så mycket att språka om för det märks tydligt att skådespelarna sköter sig själva och har fria händer och det är därför den blev som den är. Filmen är för lång och den första timmen är för seg då alla karaktärer ska introduceras och de är precis som i all andra filmer med samma tema och upplägg. Roberts spelar en före detta boxare som sadlat om och blivit torped men ser sig bli omsprungen av yngre förmågor just på grund av att han inte dödar på studs. Men en dag så trycks han för långt och han hämtar ut sina pistoler från pantbanken och bestämmer sig för att rensa upp och sluta med en jävla smäll.

Inget nytt och inget speciellt förutom att Roberts är guld. Killen utstrålar sådan coolhet där han glider runt i sin grymma bil eller bara helt enkelt hänger vid en bar eller pratar. Mer behövs egentligen inte för att väcka mitt intresse för Roberts är en otroligt underskattad skådespelare. I actionscenerna i slutet övertygar han med blodigt resultat när han inte bara spränger skallar med hagelbössa, skjuter av armar som fingrar eller krossar skallar med gevärskolven. Ger man honom sedan dubbla pistoler så får man det ännu mer kul. Så just de sista 20 minuterna är de som vänder upp filmen till det bättre för den blir för seg och det känns som om Johnson inte riktigt vetat hur han skulle klippa ner filmen för att få ett bättre flyt i den. Men tacka vare en fin eldstrid i slutet och en strålande och avslappnad Roberts så klarar den sig till det bättre. Nu får man bara hoppas på fler stora roller för Eric för det är han allt värd.

Lemmy - 2010

Inte nog med att Motörhead är världens hårdaste band, Lemmy är även den enda sanna rockstjärna det någonsin funnits så tillsammans med Classic albums: Ace of Spades, är detta de enda två musikdokumentärer ni behöver se. Allt annat är slöseri med tid. En fullständigt underbar film som bara måste ses av alla som är det minsta intresserade av musik och även alla andra som behöver inse vilken bra musik detta är. Köp den, sno den, ladda ned den, gör vad fan som helst bara ni ser den! Eller för att citera Dave Grohl: More than any other rock musician, he is the baddest motherfucker in the world.

Final Score - 1986

Visst är det något speciellt med filmer där det aldrig laddas om, bilar har en förmåga att hoppa av egen kraft över andra bilar med endast ett tryck på gasen, hjälten kan hoppa ur ett hus med motorcykel för att landa i en flygande helikopter, släppa av en handgranat för sedan fortsätta ut på andra sidan helikoptern och sedan landa i all trygghet på marken medan både helikopter som huset bakom den exploderar i ett hav av eld och ytterligare explosioner. Allt det samt lite till får vi i denna lilla pärla från Indonesien med Chris Mitchum, mannen som har lika mycket utstrålning som en centraldammsugare. Mitchum ger sig fan på att halvera hälften av den manliga befolkningen i Indonesien och allt detta för en rival som av någon oförklarad anledning vill se honom död.

Rivalen skickar helt enkelt ett gäng med lowlifes för att ta kål på Mitchum men han är borta i ett ärende så de helt enkelt mördar hemhjälpen, gruppvåldtar och mördar hans bitch till fru samt deras son med diktatorfasoner i sig. Mitchum kommer såklart hem och finner allt detta och sedan bär det av för hämnd med alla de tidigare beskrivna händelser. Givetvis är han en Vietnamveteran vilket han får användning för nu när det ska hämnas. Så Mitchum ger sig ut på en blodig resa som involverar allt från glödande eldgafflar rätt upp i röven till kastreringar via sprängmedel som via pistolskott och allt detta varieras med ´Nam flashbacks till min stora glädje.


Om man ska beskriva denna filmen så är det vild som passar bäst in. Vild, galen och osande av kordit för det sprängs och skjuts utav helvete och bodycounten passerar säkerligen det tresiffriga utan tvekan. Filmens bad guy i detta fallet, Hawk, spelas av Mike Abbott. En veteran i denna sortens filmer med en imponerande kroppshydda som här visas upp i matchande y-fronts. Det finns även ett par briljanta scener som en vild biljakt där jag inte kan fatta hur stuntmannen överlevde. Han sitter uthängandes ur bakre bilrutan skjutandes när bilen plötsligt välter med honom fortfarande sittandes kvar för att slå runt och landa på killen! Som strax efter kryper fram ur vraket och allt detta i en och samma scen! En andra episod utspelar sig precis strax efter när ett annat gäng med skurkar krockar med ett gäng som tränger in i bilen och krossar en av dem och för med honom ut ur bilen i en blodig scen. Men den som tar priset är scenen när en tredje bil med lowlifes i jakten på Mitchum blir påkörd av ett tåg och precis innan bilen sprängs så utbrister de allihop gemensamt: -You son of a bitch! En sann klassiker den briljanta scenen.

Ni ser själva att det inte är någon hejd på dårskaperna i denna filmen så springer ni på den så ser den för guds skull för detta är inget ni vill missa. Man lika mycket skrattar som man skakar på skallen åt alla idiotiska saker som sker i denna film. American Commandos, flytta på dig för du har precis blivit omkörd! Och ja, även i denna har Mitchum en ombyggd motorcykel, precis som i American Commandos så då kan det ju inte bara gå fel! Rekommenderas i all sin galenskap det varmaste.

Universal Soldier II: Brothers In Arms - 1998

Nu kanske jag har i det förgångna öst lite väl mycket spe över denna film utan att ha sett den men efter att ha äntligen gjort det så får jag allt erkänna att inte bara är den avsevärt bättre än sitt rykte, det är även den rätta uppföljaren till Universal Soldier. Storyn fortsätter direkt efter Luc kommit hem och avlivat sin sergeant med flismaskinen på sin pappas gård. Den nya flickvännen tillika reportern är kvar men det är även teamet bakom allt och nu vill de ha Luc tillbaka. Så de beordrar in honom och ett sista ess har de kvar i sin lek som de inte spelat ut än. Eric Devereaux, Luc´s bror som dödades i Vietnam ett tiotal år in det samma hände Luc. Programmet Unisol lider dessvärre av att det skärs loss från finansiering av regeringen och nu söker alternativa vägar för att fortsätta sin "verksamhet". Allt styrt av en högt uppsatt tjänsteman i Washington med irländsk brytning och asiatiskt utseende...

I rollen som Luc ser vi Matt Battaglia och som dennes bror Eric ser vi den grymt underskattade Jeff Wincott. Weekend Video-hjälte och allt. Han skjuter till det som behövs för Battaglia´s Luc är än mer monoton än Van Damme´s i originalet, såpass att det blir tjatigt men ska man vara död och sedan återupplivad så är det nog så man beter/uttrycker sig. Garey Busey är han också och visar upp ett glatt humör och verkar ha kul i sin roll.

Nu är detta gjort för tv med en R-rating så lite blod och ett enstaka fuck får vi så var inte rädda för att det ska vara action av det tama slag som förekommer i skräpet Jim´s Värld vilket bara är förnedrande att se, inte minst med tanke på att Jim Belushi gjort The Principal. Fokusen ligger inte på action här utan mer på att föra storyn lite mer framåt samt att förbereda för den tredje filmen i serien som går under titeln: Universal Soldier II: Back In Action. Hur den är har jag ingen aning om men den kan inte vara sämre än Universal Soldier: Regeneration. Vad som däremot är coolt här är att de spelat in slutstriden mellan Luc och sergeanten på nytt med Battaglia och någon annan. Onödigt kanske för vissa men jag fann det underhållande.

Filmen i sig är oväntat underhållande och till och med bra får jag säga för att vara en inofficiell uppföljare som totalt ignorerats av de flesta även Van Damme som gjorde den officiella uppföljaren men ställer man den storyn mot denna så får Van Damme-version storstryk för den är så långt ifrån originalet man kan komma för hur kan en död man få barn? Skit samma egentligen för jag gillar den filmen med precis som jag tycker om den här. Så vad är problemet? Inget för nu har jag två olika fortsättningar på ett bra original och vilken jag vill se det låter jag humöret styra. Good shit detta, helt enkelt!

Buried - 2010

Ryan Reynolds är en favorit hos mig för han funkar fint i allt han gör och i denna film som han är ensam i en kista i visar han verkligen har koll på sin sak. I Buried spelar Reynolds en amerikansk lastbilschaufför som visar sig vara kidnappad och begravd i en kista. Med sig har han diverse saker men den som är värdefullast är en mobil på arabiska. Inte det lättaste att använda sig av men den berömda nöden har ingen lag så vad gör man? Och det är typ allt som händer i filmen. Reynolds ligger begravd och det antingen ringer till honom eller så ringer han ut till precis allt och alla med varierande resultat.

Även om detta låter ofantligt dumt eller långsökt så är det avsevärt bättre, intressantare och framför allt med klaustrofobiskt än man kan tro. Reynolds är rätt man för denna rollen då han inte viker en tum och fullkomligt öser på med allt vad han har och där ett samtal med hans frus väninna är min favorit. Han prickar precis in vad man själv hade sagt, gjort och betett sig bara det att han gör det begravd i en kista. Stämningen är fruktansvärt tryckt och kvävande och precis som i fallet med The Descent så är detta en film man har väldigt svårt att andas igenom. Man sitter mer eller mindre och kippar efter andan i takt med gubben i lådan.

När det kommer till själva filmen så är det en spansk film vilket gör den än mer intressant att se om nu inte konceptet med en nedgrävd Ryan Reynolds i sig är intressant nog. Nu är det inte tillräckligt med extas att filmen både är spansk samt att den har Reynolds i leaden för min del utan den fick sin topp när jag insåg att puddingen Samantha Mathis bidrar med sin röst i filmen vilket är synd för henne kan jag aldrig se mig mätt på fast här får det gå för det som sker i kistan är tillräckligt spännande för att få 90 minuter att röra sig snabbt.

Ska man undvika denna så bör man lida av extrem klaustrofobi samt extremt agg mot Reynolds för se den är ett bra tips. Själv är jag inte så värst het på trånga utrymme såvida de inte är fuktiga men det är en annan sak det så för min del var detta en väl fungerande upplevelse på flera vis men skräcken som filmen förmedlar via sitt upplägg är värt bara det en titt. Så lägg till Reynolds, Mathis och obehagliga telefonsamtal så lär ni med kippa efter andan i 90 minuter.

Mega Shark versus Crocosaurus - 2010

Precis när man trodde alla fördettingar var borta så kläcker The Asylum ur sig uppföljaren till Mega Shark VS Giant Octopus. Och i denna får vi vare sig Tiffany (Mega Piranha) eller Debbie Gibson (Mega Shark VS Giant Octopus). Utan vi får Steve Urkel 
alias Jaleel White som säkert inte sett insidan av en inspelningsstudio sedan serien han slog igenom i lades ner, tack och lov. Här tar han dock i för kung och fosterland och ger valuta för de pengarna han fick betala för att vara med i denna film. Men han är inte den enda hunken i denna filmen utan vi får även Gary Stretch från Dead Mans Shoes i rollen som en storviltsjägare som har dragit fram jättekrokodilen som här ryker ihop med jättehajen som överlevde den första filmen vars titel jag nu vägrar skriva fler gånger.

Men sök nu inte tröst i flaskan för det är trots allt hopp kvar i filmen i form av före detta playboy-modellen Sarah Lieving eller vad nu hon har gjort, jag bryr mig inte men fin, det är hon. Se själva.  

Annars är det samma film än en gång bara det att det är fortfarande samma usla digitala effekter som man väntar sig ifrån Asylum fast det har sin charm med även om det tar sin tid att vänja sig vid dem. Nu är de inte så illa som i The 7 Adventures of Sinbad för det var en verkligen hemsk film utan de är snäppet över. När det kommer till monsterröj så är det fullt upp här även om det är lite si som så med editeringen då det plötsligt kommer en scen i bild som inte skett ännu i filmen utan vi får se ursprunget en kvart senare. Fast röj är det gott om här och det i samband med pinglan här ovanför. Absolut inget för alla men för oss med barnasinnet kvar som inte drar oss för att slänga på en Asylum-film då och då ja, då funkar den fint. Själv så ska jag snart se Princess of Mars, The Asylum´s eget bidrag till John Carter, den förste mannen på Mars, med Traci Lords och Antonio Sabato Jr.

Dexter - Season 5 - 2010

Femte säsongen av Dexter avverkad och den var precis lika bra som väntat. Dexter, nu ensam med barn och styvbarn utan mamma samt utan plats att bo finner sig snart nog i mera skit än han någonsin tänkt sig. Efterdyningarna av The Trinity Killer har verkligen gjort sitt så när Dexter denna gången finner ett lämpligt offer så räknar han inte med att få en aspirant på halsen! En kvinnlig sådan till råga på allt samtidigt som Quinn kryper närmare Dexter´s hemlighet med hjälp av en före detta polis.

Michael C. Hall gör som vanligt utmärkt ifrån sig precis som de andra i serien men den som sticker ut mest är Peter Weller, yes, Robocop är tillbaka, i en otroligt bra roll som till och med min mor fann stötande sliskig och äcklig som han var. Så är man fan av herr Weller så får man mer än man vågat hoppas på här. Själva rivalen denna gången visar sig ge rejält motstånd men det är inget som jag tänker avslöja för detta är ett måste att se. Och ja, James Remar är med som vanligt! Rekommenderas!

The Town - 2010

För det flesta är säkert klippan Ben Affleck en pajas som inte tas direkt på allvar utan avfärdas med ett flin och något dräpande om dennes person. Det är upp till var och en vad man tycker om honom men på Weekend Video är han högt värderad, både som skådespelare och som regissör. Gone Baby Gone var en bra film men jag hade lite svårt för brodern Casey i leaden så där hade jag gärna sett en annan person. Men det repareras med denna Heat-liknande skapelse som slår sin föregångare på fingrarna så det ryker om det. Nu är denna visst baserad på en novell av Chuck Hogan, Prince of Thieves, så vad vet jag? Michael Mann kanske har läst den och sökt inspiration till sina båda versioner av Heat.

Hur som haver, denna gång är storyn ungefär som i Heat. Ett team bank- och värdetransportrånare förekommer flitigt på FBI´s bord under utredningar så när de slår till hårt mot en bank samt tar gisslan så får de verkligen ögonen på sig och snart nog börjar en vild katt och råtta-lek där vi inte kan gissa oss till vem som ska gå vinnande ur leken. Enkel, simpel story men jäkligt bra utfört och med en stabil regi som bjuder inte bara på bra agerande utan även ett par intensiva actionsekvenser och en fin uppgörelse i slutet samt ett par andra trevliga scener som bankrånet i början, eller när den lille grabben får se en nunna med automatvapen i en bil, grymt cool scen för övrigt och min favorit i filmen, samt en personlig vendetta som visar ännu mer referenser till Heat.

Kanske med denna går det att få slut på att trashing av Affleck för han visar och har visat så många gånger att han är mer än bara ett snyggt ansikte ifrån Good Will Hunting. ta bara hans insatser i Kevin Smith´s filmer, denna som han både regisserat, skrivit och spelar leaden i. Det visar att som så många gånger för att folk i största allmänheten inte vet vad de pratar om när det kommer till film.

När det kommer till de andra skådespelarna i filmen så har filmen besatts med rätt ansikte på rätt plats. Vad sägs om Jeremy Renner, Chris Coop, Pete Postelthwaite, Titus Welliver, Jon Hamm, Rebecca Hall, Blake Lively med flera så här finns något för alla. För säkerhets skull så kan jag påpeka att Affleck´s karaktär i filmen kollar själv på just Heat så det kanske ger en blick om hur pass kraftig den filmen varit som grund för denna film så om jag ska vara ärlig så föredrar jag The Town för det är inte bara för att det är en film med Ben Affleck i den som även regisserat utan för det är en vassare och bättre film som har ett avsevärt bättre slut i sig med. För min del så är detta årets bästa film hittills och något som alla bör kolla upp. Rekommenderas varmt! Och med det så får denna Weekend Video´s Seal of Approval.