Fönstret Mot Registolen #1

Tänkte det var dags med en ny satsning på att sprida glädje, ilska, sorgsenhet samt hyllningar åt väl valda reissörer som förtjänar att hyllas. Räkna inte med att hitta Tarantino här bara!
Och jag måste erkänna att detta tilltaget är kraftigt inspirerat av broder M-Babys egna påhitt som återfinnes här.

För snart 12 år sedan var jag en stor slukare av allt som kom från John Woo och Quentin Tarantino. Jag tyckte de gjorde de bästa actionfilmerna någonsin och det var himmelriket för mig. Alla andra regissörer spelade ingen roll då dessa visade vart skåpet skulle stå. Men så en kväll skulle det gå en western på SVT 1 och jag som jobbade morgonskift just då tyckte det var för sent. Så jag bestämde mig för att spela in den och se den efter jobb. Jag visste vilken film det var för jag hade läst om den när jag var mindre och då beskrevs den som en film där de mördade kvinnor och barn och det funkade inte för mig. Då.

Sagt och gjort. Klockan närmade sig och jag tänkte att va fan, jag ser början sen lägger jag mig. Jag orkar upp. Filmen började bra och jag satt där med hakan på golvet efter att inledningen var klar 20 minuter senare eller nåt sånt. Våld på film var plötsligt inte lika roligt längre. Inte så som Tarantino och Woo gjorde det, det var ju trams som småungar kan gilla tänkte jag. Detta våldet i filmen träffade mig som en pungspark och jag var alldeles matt. Jag gick till jobbet dagen efter och jag släppte loss allt på en stackare jag jobbade med då. Han hade med spelat in den och skulle se den senare själv. Efter jobb så såg jag en sak som ändrade min syn på film, våld på film och vad som bekräftade för mig åtminstone vad som är skillnaden på regissörer och regissörer. Tarantino och Woo föll i omedelbar glömska och den regissören som tog deras plats är fortfarande kvar hos mig och lär aldrig vika från den platsen.

Han är/var Peckinpah, Sam Peckinpah och filmen som ändrade hela mitt sätt att se film var hans The Wild Bunch eller Det Vilda Gänget som den heter här.


Peckinpah var en man lika kontroversiell som filmerna han gjorde. The Wild Bunch var filmen som tog våld på film på allvar. Innan i en western så när någon dog så antingen höll de sig för hjärtat och ramlade omkull eller så kletade de lite blod på skjortan. Peckinpah drog det till det extrema. Han introducerade squibs på film och resultatet väntade inte på sig. Folk svimmade och spydde på biograferna i USA och bolaget klippte om filmen för honom. Peckinpah rasade och slog ner ett par stycken när han fick reda på det. Folk var inte vana vid detta våld som skildrades i just The Wild Bunch, hundratals människor mister sina liv i den mest fantastiska slutscen någonsin i en film och blodet fullkomligt sprutade! Barn som mördar lika kallt som vuxna och alla är svin. Ingen visar någon som helst sympati för någon eller något. Det enda som man kan lita på är en mans ord till en kamrat och hans ära och lojalitet mot sina vänner.

Och efter denna filmen så brakade det loss över allt och videovåldet som vi är vana vid i dag var fött.

Men Peckinpah gjorde inte bara Westerns, han gjorde alla möjliga sorters filmer. Allt från krigsfilmer till drama till spionfilmer. Här kommer mina favoriter:

Ride The High Country - 1962 - Randolph Scott, R.G. Armstrong, L.Q. Jones, Warren Oates mfl
Klassisk western hjälte i sin sista film möter den nya sortens weternregissör. Mycket bra och klassisk western. Många av Peckinpahs återkommande ansikten är med här.

Major Dundee - 1965 - Charlton Heston, Richard Harris, James Coburn, Senta Berger, Mario Adorf, Ben Johnson, R.G. Armstrong, L.Q. Jones, Warren Oates,Slim Pickens osv..
Heston ville döda Peckinpah under inspelningen och försökte rida ner honom med lans och häst! Trots allt så när bolaget tyckte filmen gått över budget och ville stänga ner den så tågade han upp på kontoret och erbjöd sig jobba gratis om inspelningen fick fortsätta! Klassisk indian-jakts-western som är ett msäerverk, även denna nedklippt av bolaget men nu återställd så gott det går.

The Wild Bunch - 1969 - ett mästerverk och min absoluta favoritfilm!

Straw Dogs - 1971 - Peckinpahs bidrag till Terror-genren och på sätt och vis rape & revenge-genren. Meningen var att Richard Harris skulle spela en av rollerna och Peckinpah lovade i såfall att stå för all sprit och kost! De söp lika glatt båda två. Mästerverk!

Junior Bonner - 1972 - En lugnare Peckinpah som gör ett fint familjedrama med Steve McQueen som avdankad rodeoryttare. Rekommederas!

The Getaway - 1972 - Andra filmen han gjorde med McQueen och detta är en stenhård film. Peckinpah tog äver regin då han egentligen inte vill göra filmen. Själv var han aldrig nöjd med den. Stenhård klassiker och McQueen är riktigt snygg i denna!

Pat Garret & Billy The Kid - 1973 - En fantastisk western med Bob Dylan i sin första roll med ett underbart soundtrack! Klassiker!

Bring Me The Head Of Alfredo Garcia - 1974 - Bara namnet sätter tonen på denna hårding med Warren Oates i sin paradroll. KLassiker denna med givetvis!

Cross Of Iron - 1977 - Vem annars än Peckinpah skulle få för sig attt göra en krigsfilm som visade tyskarnas sida i kriget? James Coburn är blytung som Steiner här! Klassiker!

Convoy - 1978 - En klassisk bilåkarfilm fast här med lastbilar i stället. Borgnine är i toppform som sadistisk polis. Ett måste för alla fans av både honom som Peckinpah!

Där var mina favoriter och utforska och fördjupa er gärna i dem. Själv älskar jag varenda minut av dem!