Carpenters Halloween behöver ingen direkt förklaring eller någon introduktion så jag går rakt på saken. Detta är en otroligt blodfattig film för att vara en slasher. Mängden blod här är mindre än den man skulle sett i Bosse Larssons Nygammalt. Men det spelar ingen direkt roll då det är stämningen som är det väsentliga här. Det och ett par väldigt bra scener.
Jamie Lee Curtis skriker sig in i framgång här och samtidigt bjuder på ett par riktigt hiskeliga scener. Till exempel scenen när hon pratar med sin polare i telefonen och ska se ut som hon skrattar men det ser ut som om hon drar in snor i munnen i stället.
Donald Pleasence gör riktigt bra i från sig och gör rollen som Loomis mer än vad jag tror den var från början. De andra gör väl sitt de med men den verkliga stjärnan här är kameramannen samt stuntmannen som spelar Meyers. Kameraåkningarna är bra och scenen när Meyers förföljer den lille killen med bilen och allt man hör är hans andetag är good shit. Så gott som alla scenerna som involverar Meyers som vuxen är bra. Helst när han flämtar.
Scenen där han naglar fast killen i dörren är en klassiker för mig. Samma med scenen i sängen komplett med gravsten och allt. Fick mig att tänka på fredagen den 13:e del två faktiskt av någon underlig anledning.
Men den odödliga klassiker som många vill ha den till är den inte för mig. Inte på långa vägar. Enda anledningen till att jag såg denna nu var att jag kommit över ett ex av den sedan länge utgångna utgåvan med 3D omslag från Anchor Bay. För mig är höjdpunkten i serien uppföljaren med det givna namnet Halloween 2. Där pratar vi klassiker!
3 kommentarer:
Har du kommentarspåret med Debra Hill och Carpenter på utgåvan? Jag gillar Halloween framför Friday 13th, men båda filmerna blir bättre efter att man spelat dem med commentaries (särskilt om de inte är tysta en sekund) Vad gäller Halloween 2 är väl den mer åt exploitation som Carpenter inte gillar - den gjorde han väl bara för att han dabbat sig med stålarna från första filmen ;-)
Tvåan är verkligen fantastisk! Rick Rosenthal försöker (blev tvingad?) verkligen att imitera Carpenters stil, fast med mer grafiskt våld som lades till av Carpenter och Hill efteråt (någon gav ordern i alla fall). Jag älskar tvåan. Fan. Den är så go och brutal. Myser bara jag tänker på det. Kanske ser den i natt bara för sakens skull!
M-baby:
Det är där säkert men jag är inte lika glad som dig att lyssna på dem bara ;D
Tvåan är verkligen raka motsatsen och den är sorgligt underskattad!
Fred:
Ska se den själv nu :D
Har precis haft ett Jesse Stone - marathon så nu ska det bli andra bullar :D
Skicka en kommentar