Alley Cat - 1984

Förr, på den gamla goda tiden för övrigt, så benämndes var och varannan film som innehöll en asiat i pyjamas som sparkade minst en gång i filmen för karatefilm. Och jag tror nog att denna filmen hade passat in i den kategorien om någon bara hade bemödat sig med att titta på den. Storyn är den en ung bystig karatekunnig dam startar krig mot ett gäng low-lifes som inte bara nöjer sig med att sno hennes däck på bilen, de rånmördar hennes morföräldrar med. Och se det, det skulle dem verkligen inte gjort för det tillsammans med ett uselt rättssystem som dömer henne till längre straff för att ha stoppat en våldtäkt än de som utförde den, gör att den unga och fylliga damen ger sig ut på krigsstigen...

Likheterna mellan denna och Santiago´s Firecracker är allt där men värst är det som tydligt visar att det är från denna som Savage Streets med bruttan Blair fått sin inspiration. Iofs nu våldtar de inte hennes mormor eller det var farmor men käringen knivhuggs och dör samt att likheterna mellan skurken i denna och Savage Streets är där så det är så bara helt enkelt. Det har jag bestämt nu. Karin Mani som spelar Alley Cat är en fin liten sak med otrolig kropp som visas mer än gärna i helbild precis som vi får årets mikrofondipp där vi inte bara får se mikrofonen utan hela jäkla stativet med! Det enda som fattas i bild är regissören.

Karate bjuds det ordentligt samma som de slemma skurkarna som mest är korkade. Fast hur kommer det egentligen att det alltid i en film ska förekomma en gök som alltid har ett djurnamn? Här är det Bear och en annan jag såg var det Moose. Varför kallas aldrig någon för zebra eller säl eller något sådan kul? Jag anar en viss diskriminering som börjar ta ett mönster i filmerna... Fast vi får inte glömma bort att Alley Cat hamnar bakom spjället med där och det blir så klart den obligatoriska duschscenen med lesbisk närvaro följd av massage efter som hon ser "spänd" ut. Klart som fan man ser spänd ut om en truckflata slår klorna i en, doh! Vi får även hårborstningen som leder till mer lesbiskt handgemäng i cellen till följd av en rafflande upplösning som inte är så värst rafflande ärligt talat.

Filmen i sig är rätt kul och förvånansvärt nog har den lite fyndig dialog av sexuell natur där man inte bör räkna ut vissa för snabbt. Så det tillsammans Karin Nami gör att man hänger sig kvar till slutet, även om jag somnade till lite i det. Tyvärr är vissa scener väldigt mörka men de är säkert filmade med befintligt ljus av ekonomiska skäl så var beredda på det. Men det vägs väl upp av Nami´s utstrålning då det inte bara är en fin tjej, kompetent fighter och hyfsad aktris utan filmen bärs upp av henne och hennes charm. En trevlig tjej helt enkelt som jag gärna sett mer av.