Dog Soldiers - 2002

Neil Marshall´s debutfilm från 2002 är en av mina absoluta favoritfilmer och den platsar i mycket fint sällskap i den toppen. Varför vet jag inte för den är inte perfekt på något vis men den har en sådan otroligt grym känsla och stämning i sig som är få förunnade. Kemin mellan Sean Pertwee och Kevin McKidd är så stark att så fort de två kommer ihop så bara myser man i soffan och mår väldigt bra. Ta bara scenen när Well´s (Pertwee) ska lappas ihop och han ber Cooper (McKidd) slå till honom.
[Cooper is trying to stitch up Wells's wounds]
Sergeant Harry Wells: Cooper, knock me out. HIT ME.
[Cooper hits him]
Sergeant Harry Wells: I said knock me out, you fuckin' pussy.

En sak som som bara måste nämnas är när ovannämnda scen skulle filmas så slog McKidd Pertwee på snoken på riktigt med det andra slaget men Pertwee var för full för att kunna känna det! Så vad vi ser är en fullt verklig scen där en full Pertwee får ett slag på käften av McKidd, precis som i filmen.

Eller scenen när de ska tända bensinen efter bilen på marken och tändstickorna vägrar ta och Spoon kallar på Well´s så han bara dundrar ut med en bensinbomb och fullkomligt dränker platsen i bensin. Hur härlig som helst. Dialogen är en annan sak som inte går av för hackor här heller. Det är fullt av referenser till andra filmer men framför allt är det gnabbandet inom gruppen som är det roliga. Trutarna går för fullt och om man ska tvunget se en film med text så är det denna för utan så missar man lätt hälften.

En annan sak som för mig gör denna till den höjdare den är är det att det inte är cgi utan det är modeller och stuntmän i latexdräkter. För när det kommer till varulvsfilmer så smäller en lönnfet stuntman i en body suit högre är en datagjord dito. Nu var inte Wolfman så illa som jag först trott men det är trots allt cgi i den vilket det inte är i denna, åtminstone inte när det kommer till varulvarna. Hur som helst så är detta en suverän film som man inte kan låta bli att tycka om.

Som ni säkert förstått vid det här laget så älskar jag denna filmen och kommer nog fan alltid att göra.Att sedan Marshall följde upp denna med The Descent, ännu en briljant film, gav mig fullkomlig tillit till honom men sedan kom Doomsday vilken var och fortfarande är lite av en besvikelse. Men den är fortfarande mycket bättre än massor av annan skit som kommit det är bara det att den står sig slätt mot de två filmer den har före sig. Åtminstone hos mig. Tyvärr gjorde Marshall misstaget att låna ut sitt namn till avskrädet The Descent 2. Det är en skapelse som bara ska förnekas in i det sista för The Descent ska inte ha någon uppföljare för Sarah dör i grottan. Och hör sen! Så till tröst så har vi denna goding att ta till tröst de stunder när det blåser runt hörnen och ensamheten är stor och man inte vet vad framtiden bär i sitt sköte. Då känns det tryggt att veta att Wells och Coopers äventyr aldrig sviker en.

Köp den! Se den! ÄLSKA DEN!