Saw II - 2005

Nu är vi framme vid en andra delen och i mitt tycke den svagaste av alla filmerna. Svag pga det händer inget direkt av samma tyngd som i den andra filmerna. Väldigt begränsat med ultravåldsamma fällor och de som är med, nu syftar jag på de i huset, är inga direkt som sticker ut. Den första fällan är fin, samma med Dina Meyers men de andra är inget man minns direkt även om kanylhålan är väl värd att uppmärksamma.

Vad som jag stör mig på är Donnie Wahlbergs "besatta" polis som jag har svårt att ta till mig. Det känns mer som Wahlberg spelar över i värsta Nicholas Cage stil än verkligen är så involverad i allt som han vill ge sken av. Tobin Bell är väl annars den bäste av dem här och håller mystiken vid liv. även här får vi återblickar om hur saker och ting gått till vilket är intressant samt det förklarar sådant man undrat över.

Men helt klart svagast i serien utan tvekan och spänningen som senare är med i efterföljaren saknas här helt. Man skiter faktiskt i hur det går för de i huset och det är kanske inte det som är meningen. Men snyggast förutom Dina Meyers är Emmanuelle Vaugier så man har åtminstone något att vila ögonen på mellan varven.

Saw III - 2006

En sak som slår en nu när man ser serien i ordning, om än omvänd, det är hur pass välskrivna de är. Inga direkta missar eller luckor utan allt får sin förklaring. Inte kanske i kronologisk ordning men väl i de olika delarna så får vi ser hur de olika filmernas händelser får sin förklaring. Typ hur han/hon hamnade där de nu var/är och vad som egentligen hände med den personen. Det är sådant som funkar så fint här och till skillnad från andra serier i skräckgenren som kommit så här långt upp i antalet så är denna oöverträffad för detta är den jämnaste serien av dem alla.

Givetvis är det då inräknat att vissa delar är svagare än andra men ingen som direkt är usel som typ A Nightmare On Elm Street 6 eller Friday the 13th Part 5 eller nu valfri del i valfri serie. Och det om något är ändå ett jäkligt bra betyg med tanke på denna series höga utgivningstakt.

Del tre som det egentligen skulle handla om här är faktiskt den delen i serien som är bäst skriven och gjord. Inget lämnas åt slumpen och det är här vi för första gången får se en ensam person ta sig igenom en labyrint av fällor vilket upprepas i senare delar med så det var tydligen en hit. Effekterna och fällorna är såklart i fokus här och de är verkligen grymma och fina. Hagelkragen gillar jag skarpt, samma med grisfällan. Den är fanimej min favorit. Den är fortfarande lika grisig var gång den kommer. Tyvärr är inte Dina Meyer med så mycket som jag vill att hon skulle vara men i stället får vi se desto mer av Shawnee Smith som jag börjat se storheten (finheten) i nu. Men en mycket bra film som verkligen bjuder på grym underhållning och fin story. De sista 20 minuterna håller en i ett järngrepp till sin fina final och detta är tillsammans med den första filmen de bästa i hela serien.

Rekommenderas varmt!

The Crew - 2008

Behöver världen verkligen ytterligare en "smart" Brittisk gangsterthriller? Inte om de syftar på denna i så fall för detta var inget direkt som fick mig att lyfta på ögonbrynen. Jo, faktiskt en grej lyckades med det. Annars är detta det vanliga. Hårda grabbar har ett gäng som rånar lastbilar för att finansiera sitt leverne. Ledaren är hårt åtsatt av frugan och sin yngre bror som vill ta över nya territorium, serberna lägger sig i på sitt vis osv... Och sakta men säkert så spårar allt som vanligt ut, precis som väntat.

Så där ser ni själva att detta var inget nytt under solen samt vi har sett det förut i så gott som varannan film som kommer från just England. Det enda som står ut, förutom våldet som verkligen satsar på att ta i ordentligt, är scenen med hårdingen som ska sin tjocka hora att skita på ett glasbord med honom glupskt under till gapandes och ivrigt hejande på att hon ska krysta hårdare med resultatet att när väl "belöningen" är på väg att hon ramlar baklänges med röven före ner i nyllet på honom. Det var en intressant scen men resten var inget kul. Men har ni inget bättre för er och sett alla andra filmer i genren så duger den men endast då.

Outlaw - 2007

Tredje och sista delen i Love´s Dyer trilogi och detta är en mycket mörkare film än de andra två. Här handlar det om att utsättas för onödigt våld och dess inverkan på den drabbade. Men även att man bör slå tillbaka och inte ta någon skit. Så man kan säga detta är en vigilante-film och sådana är alltid underhållande tycker jag. Storyn går jag inte in på utan det är bättre den ses med egna ögon.

Men de första 40 minuterna är ingen trevlig syn här. Man sitter och blir förbannad över hur folk kan bete sig med ingen som helst åtanke på hur eller vad deras handlingar gör. Sen släpper det men det mörka hänger ändå över filmen och man vet inte riktigt vad man ska tro. Är detta bara en vigilante-film i mängden eller är det Love´s egen syn på rättsskapandet i hemlandet? För är det så är det verkligen ingen större tilltro han har till dem och den egna polisen.

Förutom allas våran Dyer så ser vi fina skådisar som Sean Bean och Bob Hoskins. Båda är som alltid lysande i sina roller och även om Dyer är rätt anonym här så får han ändå det sista skrattet, bokstavligt talat med. Miljöer, musik, väder, ja precis allt man kan tänka sig här är grått och dystert så är man på gott humör och vill solka ner det så är detta ett fint alternativ.

Överlag en bra film men den tappar lite av den slagkraftiga inledning den har och den andra halvan är inte lika rå. Men det är ändå fortfarande intressant och bra så ett tips för er som gillar just vigilante-genren och sett er trötta på Lustig´s Vigilante. Ett tips nu i all julanda detta.

Pandorum - 2009

Yay! Äntligen en bra sci-fi film värd namnet! Jag måste erkänna att denna startades med väldigt dåligt intresse och stor skepsis men jag höll fast och satan vad glad jag blev för det för detta spöar Event Horizon med vetelängder. Och en viss Anderson är med som producent här som även just nu filmar den fjärde Resident Evil-filmen med tilläggsnamnet Afterlife, dubbel yay där bara för det!

Storyn här går ut på att jorden är kaputt, kass, värdelös. Lika ute som KISS. Så man bestämmer sig för att utforska andra planeters bebolighet och skickar ut ett enormt skepp med besättning och en massa djurliv. Men något går åt skogen under många månars resa och snart vaknar en ensam besättningsman upp och finner sig inte vara ensam så länge. Så han och sin nya bekanskap bestämmer sig för att få i gång skeppet. Men som det visar sig så är inte ens de ensamma utan det är så jävligt att naturen har utvecklat sig inne på skeppet och en ny kannibalistisk ras, med stora likheter med monsterna i The Descent, har utvecklats av andra överlevare och nu är jaktsäsongen öppen igen. Men vart tar man vägen på ett rymdskepp utan en reaktor och på så vis ingen kraft?

Detta är en enorm film med grym dekor och grymma miljöer som det verkligen är satsat pengar på. Inledningen börjar lite sakta och man tror det är en ny Sunshine man har framför sig men sakta och säkert så kommer det i gång och när väl det första "monstret" dyker upp så känner man att detta kommer att bli något utöver det vanliga. För monsterfilmer-i-rymden är det så det räcker och blir över men detta är en av de verkligen bättre av dem. Om inte en av de bästa.

I rollerna ser vi Dennis Quaid och Ben Foster, som var med i 30 Days of Night. Det var han som förberedde staden för vampyrerna, främlingen ni vet. Annars är det rätt okända ansikten och de funkar fint. Tempot är grymt och actionsekvenserna likaså. Slafs och klegg bjuds det på och det är härligt våldsamt mellan varven med. Själv njöt jag för fullt av denna och satt med ett fånigt leende på läpparna och smådregglade så nöjd var jag. Enda problemet är att den tar slut och det ville inte jag för det var så bra och spännande. Precis som man vill en okänd film man springer på ska vara. Så får ni en chans att se den så ta den direkt. I stället för att drömma om director´s cuten på Event Horizon som aldrig kommer så kan man se denna hur många gånger som helst. För denna är trots allt ändå bättre.

Rekommenderas det varmaste!

Saw IV - 2007

Fjärde delen i the new never ending story och precis som postern visar så är Jigsaw död. Men storyn går vi inte in på för det är samma och alla känner ändå till den så går direkt till det roliga i stället. Här däremot börjar kampen mellan de två detektiverna/agenterna som vi alla vet hur det slutar och vem som går segrande ur striden och konceptet med en man som ska ta sig framåt i fällorna fortsätter här. Precis som det gör i den sjätte delen med.

Vad som är rätt smart här är att hela filmen är inget annat än en flashback och det enda som är i realtid är obduktionen av Jigsaw som faktiskt är jäkligt underhållande och snygg och de sista minuterna i filmen. Visst är där cgi-stänk som gott kunnat undvikits samt det hade sett snyggare ut. Det är ett minus precis som fällan i början även om vi får lite klarhet i det i slutet men det förekommer ingen intro eller tv från lekledaren och det saknar jag så det blir att man tror att det inte är en legitim fälla.

Precis som del fem så funkar den bäst i samband med de andra filmerna för då kommer den till sin fulla rätt och än en gång så visade detta sig vara bättre än minnena mina ville erkänna. Bättre än del fem som var lite småtradig mellan varven så nu återstår det bara att se om den fortfarande slår tvåan vilken jag aldrig har tyckt om. Spänningen är olidlig....

The Business - 2005

Den andra filmen av Nick Love efter The Football Factory och denna gången handlar det inte om huliganer utan om brittiska gangsters som gör sig en hacka på droghandel i Spanien. Givetvis är allas våran Danny boy Dyer med.

Frankie drar till Spanien för att undkomma lagens låga arm efter ha fredat sin mor från hennes kille. Väl på plats finner han sig snart i sällskap med Charlie och hans sällskap. Snart dröjer det inte länge innan drogerna, brudarna och stålarna flödar. Och så länge det bara handlar om gräs så säger borgmästaren inget men så fort kokain kommer i bilden så rasar allt och våra glada gossar får känna på bottenlivet i en pundares tillvaro.

Förutom Dyer ser vi Geoff Bell, Boris från Botched och Green Street Hooligans, Tamer Hassan från The Football Factory samt Roland Manookian från samma film. Nick Love har fint flyt på filmens tempo och även om den är långt i från lika våldsam som ovannämnda film så är det en skön film. Härliga miljöer och snyggt foto samt tidsenlig musik är det som att vara i 80talet igen. Ingen huliganfilm men väl en skön gangsterfilm i liknande stil som Scarface fast denna är mycket bättre än den överskattade filmen. Så detta var den andra filmen och den tredje och sista kommer snart. Då pratar vi om Outlaw.

World´s Greatest Dad - 2009

Lance är en engelsklärare samt refuserad författare med en odräglig son. En sons enda intresse kretsar runt tysk bajssex, porr, masturbering och andra småtrevliga saker och är avskydd av alla i skolan. Lance själv skriver novell efter novell men får aldrig napp. Han har ett on/off-förhållande med en yngre kollega som mest är som en lärare/författare groupie och inte drar sig för att hoppa mellan lärarna. Men en dag gör Lance son en Carradine och stryper sig till döds när han drar en Tarzan. Som den gode förälder Lance här så ordnar han till det så det ser mer ut som ett självmord än en olycka. Men det stannar inte där. Lance utnyttjar situationen och när sonens självmordsbrev kommer i ljuset, som Lance själv skrev, så börjar han skriva en bok baserad på sonens egna "journal". Boken blir en hit och lyckan är inom räckhåll samt uppmärksamheten från förläggarna. Men säg den lycka som varar...

Och ni gissade rätt, Robin Williams är Lance. Nedtonad men inte helt avstängd från sina vanliga rappheter med käften. Jag behöver nog inte påpeka hur klockren han är här. Nu är detta är ingen direkt komedi utan mer ett svart komiskt drama kan man säga för svart är vad det är här. Även om det finns en del roliga scener så är det inte direkt av den typen man skrattar rakt ut åt. Det finns även mörka scener som griper tag i en. Som när Lance finner sin son efter hans död och hur han fixar och ordnar allt för det inte ska se ut som det egentligen var. Jag grät för det var så sorgligt faktiskt. Och jag tror ingen annan än Williams hade fixat denna rollen för han sätter den direkt.

Regisserad av Bobcat Goldthwait, han med rösten i Polisskolan ni vet, samt skriven med så har mitt intresse för hans filmer nu vaknat för detta var verkligen allt som jag trodde American Beauty skulle vara men misslyckades kapitalt med. Detta är både kul, jobbigt, svårt, underhållande, sorgligt och framför allt bra! Så jag hoppas bara att fler än jag ser den för detta är inget som kommer att visas direkt på Filmstaden eller andra stora biokedjor, än mindre på tv så får ni en chans att se den så gör det. Om inte för annat än att ni får se Robin Williams naken.

Lysande film!

Saw V - 2008

Den femte delen i franchisen fortsätter sin vana trogen. Fällor, elaka människor och tunga samveten, allt kommer i dager här. Jigsaw är fortfarande död men ändå så når hans makt långt. Och fällorna är såklart grymma de med. Något mer än så är det inte här faktiskt. Nu var inte denna lika illa som jag mindes den men det hindrar inte den för att vara småtråkig mellan varven. Samt att man glömmer den rätt fort faktiskt. Men värd att se och den följer serien och de andra delarna rätt bra. Fast den funkar nog bäst att se tillsammans med de andra delarna för ensam funkar den mindre bra.

KM 31: Kilometro 31 - 2006

Inte spansk skräck utan mexikansk skräck bjuds det på nu. Lite influerat av de japanska Ringu-filmerna får man allt säga denna är men det är inget som stör faktiskt. Med det menar jag vitmålade barn som springer runt och skrämmer livet ur vuxna fast denna ska visst vara baserad på sanna händelser men hur pass sant det nu än må vara överlåter vi till de lärde i Lund att käbbla om. Storyn här är att en tvillingsyster skadas allvarligt i en bilolycka vid en viss plats som kallas för KM31 och hamnar i koma. Hennes syster som är märker direkt vad som hänt då de är psykiskt sammanlänkade på något vis. Så syrran ger sig ut med sin pojkvän och systerns dito för att gå till botten med olyckan.

Inget originellt upplägg på något vis men det som vände på steken tyckte jag var slutet. Oväntat, iofs inget originellt det heller men det funkar fint här, och faktiskt tog mig lite tid innan det föll på plats och fick sin rätta uppskattning. Det är de sedvanliga cgi-spökena som spökar här med och i varierande utförande men det flesta av spökerierna är bra. Jag fick faktiskt en del rysningar och gåshud i slutet som överraskade och gjorde så att filmen växte.

Men det som stack ut var att man för en gångs skull fick se en annan sida av Mexiko än vad som är brukligt. Borta här är gamla horor med blonderat hår, cantinor, nedskitna toalettstolar, tequila, små jobbiga hundar, sombreros, knarklangare, åsneshower vilket iofs saknades från min sida och öken samt gassande sol. Här är det i stället vanliga människor, skog, höst och ett fasligt blåsande till och från. Med andra ord, ingen gränsövervakning heller eller korsande av Rio Grande. Men med ett bra tempo och övertygande karaktärer men också ett rejält slut som faktiskt överraskar en lite så kan det inget annat än bli ett bra resultat. Gillar ni spansk film i denna genre så bör ni verkligen ge denna en chans. Det förtjänar den verkligen.

Saw VI - 2009

Sjätte delen i Saw the Franchise är här och den är såklart lika blodig som man kan förvänta sig. Men är den bra då? Det är den stora frågan. Den första filmen är bäst. Tvåan var inget vidare. Trean nästan i klass med den första. Fyran inget vidare och den femte delen minns jag inte ens alls så den var nog inget vidare men den sjätte delen visar sig inte vara i lika höga klass som del 1 och tre men väl i närheten av dem så då får man säga att den är bra.

Storyn är det oväsentliga här då det man egentligen ser filmerna är för fällorna, inget annat. För mig har det varit så sedan del fyra. Man skiter i storyn dör oftast leder den knappt framåt. Del fyra var ett sådant exempel därför den totalt utspelade sig runt en kvart efter den tredje filmen och förde inget av värde direkt fram. Här förs hela storyn lite framåt men samtidigt bakåt med. För här är det massor av nya tillbakablickar som förklarar vissa grejor och vi får se ett maktskifte i serien.

Jigsaw, trots han är död, är med. Samma med Amanda. Men det är antingen som spöke eller i tillbakablickar vi får dem in da flesh. Så ni som saknat dem får erat lystmäte tillfredsställt. Och vi som bara vill se fina fällor får det för här är de grymmare än någonsin och jag tror faktiskt de klår de i del tre. Så ni som väntar på denna blir nog inte besvikna ska ni se. Det är brutalt och faktiskt spännande så det räcker och blir över. Med andra ord, det var en helt okej film faktiskt.

High Fidelity - 2000

Ibland när man känner sig låg eller blå om man nu vill översätta vissa ord så är det vissa filmer som funkar fint och får ens hopp upp igen. Detta är en av dem för mig. I tider när det är mindre roligt än vanligt så är det bra med sådana filmer i ens lager som man kan söka tröst i. Att den sedan handlar om vinyl i en viss del gör det inte sämre heller. Nu har jag inte läst boken filmen är baserad på men jag försökte men en annan av Nick Hornsby och gav upp så i hans fall så nöjer jag mig med filmerna som görs på hans böcker.

John Cusack som även har med sig sin härliga syster Joan är bra i rollen även om Jack Black startar rätt påfrestande så styr han upp sig till sist. Lisa Bonet är bra och snygg som alltid om än lite för mager för min smak. Musiken i filmen är bra och det spelas till min stora glädje en del Dylan i den. Både från Nashville Skyline och den utmärkta Oh Mercy. Husguden Cash omnämns och bara det är ett plus för han måste bara vara med i en film som handlar om musik, kärlek, smärta och ensamhet.

Nu är detta inte den bästa komedi/drama/romkom som gjorts men det är en bra film helt enkelt som inte utlovar något utan bara levererar sitt och bjuder på en fin och underhållande samt varm resa. Så känner ni er nere eller är i efterskedet av en kraschad relation så är detta en fin film att glömma bort trasslet med för en tid. Själv har den hjälpt mig mer än en gång.

Beyond a Resonable Doubt - 2009

Hej och välkomna till årets skitfilm. Lyd mitt råd och undvik så kommer ni att slippa gråta er till sömns över förlorad livstid. Peter Hyams som tidigare gjort fina filmer förtjänar spöstraff efter detta fiasko som jag personligen ser som ett slag i ansiktet på oss tittare som väljer att ödsla tid på denna smörja.

Storyn är typisk skruvad med oväntade händelser, slut och vändningar som man ser från mils avstånd. Förmodligen tror Hyams och bolaget att de gett oss en perfekt thriller men det enda de gav oss var mental diarre. Storyn är att Michael Douglas är åklagare som bara vinner och skickar alla till dödscellen och nu siktar han in sig på att bli guvenör. En ung reporter som tidigare vunnit pris för en grej han gjort är säker på att han myglar med bevis och ska stoppa honom. Så när väl ett lägligt mord dyker upp så fuskar våran unga "hjälte" med bevisen och sätter dit sig själv för mordet. Givetvis nappar Douglas på betet så nu ska de hala fram sina fabricerade bevis för att visa att åklagaren själv fuskar för att få fällande domar. Men så försvinner deras bevis och det enda hopp våran "hjälte" är hans nya flickvän som jobbar för just Douglas, ska komma och rädda honom från döden.

Lika trovärdigt som sannolikt är detta scenario som "hjältens" skäggstubb som är precis likadan hela filmen. Till och med efter ett par månader i en cell är den oförändrad. Vart kan man få en sådan skäggväxt? De nya stjärnskotten som ska leda filmen är inget annat än "vackra" ansikten som inte kan agera om så livet hänger det. Enda behållningen i filmen är Douglas. Resten suger. Rejält. Och för självplågarna där ute som trots allt ska se den så kan jag avslöja att ni kommer att få se den obligatoriska sexscenen i motljus med. Hade de velat chocka med den så kunde de haft den med två karlar istället. Och slutrepliken i filmen ser jag mer som en hälsning från regissören. Typ här får du för att du såg min film och offrade två timmar på den. Vad var repliken undrar du säkert? Jo, den var Fuck You!

Ett stort jävla undvik på detta skit!

Gamer - 2009

Männen bakom Crank-filmerna är nu här med sin nya film Gamer. Och med den ger de oss sin version på hur dagens spel kan komma att se ut i framtiden, inte så värst långt fram. Gerard Butler spelar en dödsdömd fånge som fått en chans till frihet i det nya spelet. Känner ni igen upplägget så sträck upp en hand. Problemet är bara att han styr inte sig själv utan det gör en 17åring hemma framför datorn. Samma med det andra stora spelet Society där Butlers fru är med frivilligt eftersom det är hennes jobb. Det är en mer perverterad version av Sims. Och nu störs hela sändningarna av en motståndsgrupp som vill stoppa inte bara spelet utan även mannen bakom själva idéen som vill ta över allt. Låt mig se händerna nu! Jag vet ni känner igen detta som ryggen på eran egen hand.

Visuellt är detta en jäkligt läcker film, det är våldsamt och blodigt från och till. Zoë Bell är med ju, bara det! Men själva idén känner man igen för det är ingen ny alls. Om man vill vara elak så har de gjort det lätt för sig. De har tagit Running Man och korsat den med The Truman Show och sedan piffat upp våldet och gjort det lite finurligt med att göra dagens moderna spel till verklighet här med riktiga personer i det, både som spelare som kanonfoder/utfyllnad. Det är det enda de lagt till, resten är gjort för många gånger. Men det som satte sig hos mig var att detta är nog ingen omöjlig version hur framtidens spel kan komma se ut. I stället för Robinson och all den andra skiten som spottas ut varje dag på dumburken så blir det riktiga personer som slår ihjäl varandra i stället. Allt för våran egna höga nöjes skull. Vilken under värld vi snart kommer att leva i.

Filmen i sig tyckte jag inte höll upp till förväntningarna med tanke på det är galningarna bakom Crank. Porr visar sig vara något de finner fascinerade för det är något som nämns i filmen ofta och det både visas och förekommer. Effekterna är bra och det är som sagt jäkligt visuellt spännande men det stupar på man sett själva grunden så många gånger förr och bättre, trots deras egna tillägg så blir det ändå bara en hyfsad film som kunde blivit bättre. Jag ser hellre om Crank i fortsättningen för den är originellare och både mer underhållande och bättre. Och det får instämma på Crank 2 med det.

Sons of Anarchy - 2008

Ännu en trevlig tv-serie att kolla in för er som gillat konceptet med bikers och deras outlaw-kultur. Här får vi allt från gängkrig, tatueringar, hur man avlägsnar sperma från magen på döda mexikaner som bränts för att dölja DNA, sex, droger, vapen, brudar och bågar. Det är ett fint tempo och hård dialog som även kan reta aptiten på en anorektiker. Själv plöjde jag genom första säsongen i ett snabbt tempo och nu är säsong två som inväntas på att rulla klart i USA så blir det den med.

Här får vi följa vice presidenten i mc-gänget Sons of Anarchy som styrs till stor del av sin mor och styvfar som är el presidente i klubben. I rollen som el presidente ser vi Ron Perlman, jag vet, han är med i allt och är snudd på att bli en ny Lance Henriksen men här är han perfekt. Som mamma biker ser vi Katey Seagal som bara ser bättre och bättre ut ju äldre hon blir. Vi får även Drea de Martino, Mark Boone Junior, Kim Coates, den nya puddingen Maggie Siff, Tommy Flanagan, Ryan Hurst imponerat med grymt skägg, Ally Walker som följer Seagals utveckling är grym som ATF-agent och som sheriffen ser vi Dayton Callie från Deadwood. Med andra ord, inga direkta blekansikten i rollerna. Visst ja, Glenn Plummer är med också.

Så slit er från bloggen och börja leta upp denna, ni kommer att ha en väldigt trevlig stund framför er.

Inglourious Basterds - 2009

Detta är en film som skulle vara så otroligt simpel att såga rejält så det gör jag inte. Men jag kommer inte att hylla den heller för den var verkligen inget vidare. Se där, bara där var jag snäll. Tomten kommer till mig, den saken är säker! Storyn är välkänd och hyllningarna och superlativen över filmen har haglat värre än bomberna över Dresden. Jag kan inte förstå varför egentligen. Förmodligen för att de som gjort det aldrig gillat krigsfilmer förr och nu äntligen tror sig ha sett en och på det viset blivit överraskade. Men här är inget att bli överraskad över mer än det faktum att det kacklas något så in helvete här så jag bokstavligen talat fick sår i öronen.

Att det skulle vara en dialogdriven film visste jag för det är trots allt en Tarantino men detta får ju Kill Bill 2 att framstå som Kill Bill 1 när det gäller handling. Inledningen med stugan är bra och den gjorde att mina förväntningar faktiskt steg men sedan kom Brad Pitt och hans hemska fuskdialekt och den ännu värre Eli Roth. Inte nog med att karln är jävligt ful, han kan inte agera om så livet hängde på det heller. Som grädde på detta mos så kom alla dessa evinnerliga dialoger och monologer som aldrig vill ta slut. Jag tröttnade på att läsa dem till sist för lyssna på dem hade jag slutat göra för länge sen.

Actionen i den lilla mån den förekommer är välgjord med fina squibs. Våldet är fint och alla kostymer och miljöer är det med men det hjälps inte. Filmen är verkligen inget att hänga i granen och vill ni se en riktig krigsfilm så se Castellaris namne hellre som i rak motsats satsar på action i stället för träig dialog. Det kallar jag krigsfilm, detta kallar jag anledningen till kronisk träsmak i röven.

The Football Factory - 2004

Ännu en film för oss Dyer-oholics. Och precis som titeln säger så handlar detta om fotboll men inte själva sporten utan om fotbollshuliganerna i England. Det handlar om våld, sprit, sex, droger och mera våld. Inget annat. Rapp dialog, bra manus och story serveras här och tiden flyger i väg för detta är verkligen lika skoj som det låter och precis som i I.D. så får vi inte ens komma i närheten av en fotbollsmatch mer än på tv men i just I.D. så är de åtminstone inne på arenan här får vi nöja oss med en gräsplätt där en juniormatch spelas.

Regissören Nick Love gjorde tre filmer på rad med så gott som samma ansikte i och detta är den första av dem. De andra två är The Business aka Gangsters Paradise på DVD i Sverige och den sista och tredje är Outlaw. De andra två kommer upp vad det lider men det dröjer inte så länge innan det sker. Fans av Green Street Hooligans 1 & 2, I.D. , The Firm och alla de andra filmerna i denna genren som missat denna bör verkligen göra sig själva en tjänst och kolla upp den. Vi andra som sett den och gillar den kan se om den igen för den är verkligen så bra. Och den har ju Danny Dyer i sig med!

Severance - 2006

Ännu en fin film med allas våran favorit Danny Dyer. Mannen som vissa finner irriterande och andra underhållande. Själv befinner jag mig i gruppen som finner honom grymt underhållande. Nåväl, on with the show. Företagsgrupp ute på team bonding i Ungerska skogarna finner sig jagade och dödade av en grupp förrymda psykopater med vapen och en förmodad kannibalistisk läggning. No more, no less. Ironin i det hela är att det är ett vapenföretag som finner sig avsnoppade med sina egna varor. Hur kul är inte det?

De ungerska skogarna frossar i vilt vildliv och ungerska män med vapen. Är de östungerska så är det ännu bättre med det kommer aldrig fram. Vad som kommer fram i stället är de olika sättet som används för att avpolletera våra kära företagare. Samt den väldigt fyndiga humorn som lättar upp stämningen på ett skönt avväpnande sätt. Det och de individuella karaktärernas små egenheter. Våld får vi med jämna mellanrum, bra effekter med och till och med lite naket kastas in.

Regissören Christopher Smith som även gjort Creep bjuder här på en snygg film med bra tempo som räcker nästan hela vägen. För varje gång jag ser den så försvinner alltid mitt intresse vid samma ställe och det är vid de sista fem minuterna. Varför vet jag ej för det är inget fel på dem men det händer hur som haver. Men det hindrar inte mig för att se om den då och då för trots allt så är det en bra film om än den inte slår Wilderness men den ligger strax under den filmen och likheterna mellan filmerna är där. Så varför inte göra er en helkväll och avverka båda? Ni kan garanterat ha det värre än så, tro mig.

Frágiles - 2005

Efter ytterligare skitfilmer avstängda eller inget av värde att skriva om så blev det att rannsaka det egna biblioteket och se en bra film istället för att genomlida ytterligare skit. Och vad kan mer bli bättre än en mysig rysare av maestro Balagueró. Storyn är lika simpel som den är bra. Vikarierande sköterska rycker in på nattskiftet för att ersätta en sjukskriven dito. Men finner att det är mer än kissnödiga barn som är uppe och spökar om nätterna. Någon eller något finner stort nöje i att bryta leder av de små kottarna och ser till så att ingen lämnar salarna någonsin men när dagen närmar sig för att flytta från sjukhuset så brakar allt loss på en och samma gång.

Detta är en spansk spökhistoria, inget annat. Inget våld direkt eller gore utan mer en kallsvettig story med sköna inslag som ser till så att ens nackhår reser sig med jämna mellanrum. Inte så soft som The Orphanage nu och inte lika mörk som Los sin nombre utan mer en klassisk rysare som tar tag i en direkt och håller en kvar i sitt grepp. Och precis som i Balaguerós andra filmer så är det barn som är mest utsatta här. Jag är en stor fan av nämnda regissör och håller han som en av mina fem favoritregissörer men det som överraskade mig mest i denna var faktiskt det att han valde att ta med Calista Flockhart i leaden. Totalt oväntat och en ännu större överraskning för mig då hon ror hem detta med guldstjärna. Har aldrig tålt henne tidigare och Ally McBeal kan jag inte ens tänka på utan få mörka tankar i sinnet men efter denna så har jag ändrat mig lite gällandes damen i fråga fast den där jäkla tv-serien kommer jag aldrig att ändra mig om, den saken är säker!

Gillar man rysare/skräckisar som int förlitar sig helt på effekter eller slafs så är detta ett fin exempel på hur bra en sådan film kan/ska vara. Själv är jag trött på många av de titlar som kommer upp nu för tiden för det är inget intressant eller spännande i dem alls. Men det problemet löses enklast genom att se en spansk film för de gör sällan eller aldrig en besviken. Visst finns det undantaget men de är få. Så har ni missat denna så är det bara att ge er ut och se den. För spanskt funkar fint vilken dag som helst i veckan!

Rekommenderas det varmaste givetvis.

The House of the Devil - 2009

Ung fattig student svarar på annons om barnvakt. Snart finner hon sig ensam i stort hus intill en kyrkogård och en annalkande månförmörkelse är på språng. Paret är borta och hennes vän försvinner i sin volvo och personen som hon skulle vakta visade sig inte vara ett barn utan en käring. Men snart finner hon bevis på allt inte är vad det verkar att vara och snart finner hon sig i händerna på satanister som bestämt sig för att offra henne till Horn-Per.

Ti West som tidigare gjort den rätt dåliga The Roost står bakom denna skräckis som koncentrerat sig stort på att vara så naturtrogen den aktuella tiden den utspelar sig i så det nästan är löjligt. Känslan i filmen ökar av den rätt passande musiken men det händer inget förrän i slutet. Så lider man av damp och vill endast se film med MTV-klipp och ett maniskt tempo, stanna borta för det är nästintill stillastående tempo i denna. Jag har inget emot lugnt tempo i film men här gäspade jag så mycket att det nästan var mer än när jag såg den senaste sexvideon med Gene Simmons på nätet och tro mig den var dryg!

Tom Noonan från otaliga filmer, även The Roost faktiskt, är med här och vi får även med se Dee Wallace. Jocelin Donahue som har leaden påminner mig mest om en ung Debra Winger och det är inget fel alls. Hon sköter sitt med bravur så hon kommer vi nog se mer av. Men själva filmen här var inget för mig för själva idén med filmer där det ska offras till djävulen slutar så gott som alltid på samma vis och det finns bättre filmer i den kategorien än denna även om nu inte den är direkt kass utan mer bara för dryg. Bättre är Race With The Devil och To The Devil A Daughter även om den har ett extremt korkat slut. Och när det gäller barnvakter i nöd så rekommenderas Fright varmt.

Men saknar man den gamla känslan från sena 70-talare samt tidiga 80-talets skräckfilmer i dagens skräckisar så bör man ge denna en chans. Ni finner den säkert mer underhållande och bättre än mig för jag fann denna mest dryg. Våldet var det inget fel på så oroa er inte för det men det ska inte behöva ta 75 minuter innan det händer något av intresse.

Prey for Rock & Roll - 2003

Upplägget här är rätt coolt faktiskt. Gina Gershon, Lori Petty, Drea de Matteo och Shelly Cole har ett band ihop. De rockar friskt och drömmen om skivkontrakt och liten klubbturné hägrar mest. Men det är inte alltid så lätt och när det är droger, våldtäkter och hämnd med i bilden så blir det inte så värst mycket enklare. Droger som ibland finansieras med avsugningar på ett skumt dass med taskig belysning eller andra alternativ. All in the name of rock n´roll! Men det svänger om damerna det får jag erkänna.

Gina Gershon, hon med de fina ögonen och den speciella munnen ni vet, rockar fint här. Sjunger allt själv samt lirar sin egen gitarr och tog visst lektioner av Joan Jett just för det ändamålet. Hurvida Drea eller Lori spelar sitt låter jag vara osagt. Musiken är som en lättare punk kan man säga och låter inte alls illa även om det är som ett fan säger i filmen att det hade varit bättre om det varit snabbare och högre. Vilket även blir av i slutet för då rockar de som fan!

Det är mycket droger, sprit, tatueringar, lesbianism, kärlek, problem, drömmar och förhoppningar. Precis allt som bör ingå i en film om ett rockband. Det enda problemet är att jag tycker att Gershons röst är lite klen ibland och jag hade hellre hört Juliette Lewis röst för hon har fanimej klös i sin pipa, har alla hennes skivor själv *host*. Men det tar sig i slutet när Gershon och bandet röjer loss rejält.

Så faller lusten på för att se en film om rockbranschen så är detta en helt okej film även om jag hade trott den skulle vara ruffigare. Inte den bästa i sin genre men ljusår bättre än Rock Star. Och för alla oss med krossade drömmar om att bli rockstjärna är denna en bra påminnelse om att vi kom billigt undan...

Doghouse - 2009

Jake West som gav oss Evil Aliens är här nu med sin nya film Doghouse och den är inget för feminister eller rödstrumpor den. Tro mig. Utan vad vi har här är ytterligare en grabbar-som-ska-bonda-och-åker-ut-på-landet-och-hamnar-i-skiten-film. Skiten i detta fallet är kannibalistiska fruntimmer som bara äter och attackerar karlar. De är zombies kan man säga och de har en extrem aptit för karlar. Så när väl grabbarna fattat vad de befinner sig i så är det dags att slå tillbaka vilket de gör. Med allt de kan komma över.

Politisk korrekt är den inte direkt och har man lite besvär med att se karlar spöa fruntimmer med golfklubbor så är detta inget man bör besvära sig med att leta upp. Men har man humorn i behåll och tar detta precis för vad det är så får man en riktigt kul stund med fin gore och härlig dialog. West har verkligen fått ordning på torpet här och levererar en bättre och stabilare film än hans Evil Aliens som hade en rätt stor lågbudgetskänsla av sig men det slipper vi här.

Vad jag gillar mest här är att West har fått med min favorit Danny Dyer här för han kan konsten att få till en skön stil i allt han gör. Nu är han inte den enda som är bra här utan hela gänget är bra och de passar in fint i motståndet de bjuds. Motståndet kanske bör nämnas med för det varierar mellan lapplisor, skolpoliser, hemmafruar, butiksinnehavare till sådana lagom "ockulta" butiker som finns i varje större stad bara det att här har hon lapp för ögat, intressant byst och ett brinnande intresse för Xena, hippa frisörer, flator, pensionärer med rullatorer och mycket mera. Och det serveras våld från dem med så vad väntar ni på? Leta upp den och se denna sköna film med en fin glimt i ögat för ni har inget bättre för er ändå så.

Lesbian Vampire Killers - 2009

Ytterligare en brittisk komediversion i samma stil som Shaun of The Dead fast denna gången är det en komisk tagning på Hammers vampyrfilmer. Speciellt filmerna The Vampire Lovers och Lust For a Vampire då de har tagit med sig karaktären Carmilla till denna filmen. Upplägget här är det att enligt en gammal sägen i en viss by i England så förvandlas alla brudar på sin 18 årsdag till lesbiska vampyrer och endast en ättling kan stoppa cirkusen och givetvis kommer ättlingen dit med en korkad polare och tillsammans med en svengelsk brud och den lokala prällen så ska de stoppa förbannelsen.

Mer komik än skräck och faktiskt rätt ont om blod trots det ska vara en vampyrfilm faktiskt. Men i stället för blod när vampyrerna slaktas så får vi klegg. Rikligt med klegg bör jag tillägga. Agerandet är väl ojämnt och det är mest prällen som är den som klarar det bäst. De två polarna har tidigare gjort någon serie ihop så detta är väl ett sätt att få ut mer av deras popularitet. Den svengelska bruden är faktiskt svensk och går under namnet MyAnna Buring. Hennes skolengelska lyser verkligen igenom och är bland det mer underhållande i filmen.

Effekterna är bra och flatorna rätt snygga och tempot driver på rätt bra men man har sett detta förr. Det är inget nytt, åtminstone inte för mig i alla fall. Men har ni tid över så är det inget man ångrar man lagt tid på men samtidigt så är det kanske bättre bättre att se en Hammer direkt och gärna med Cushing för de är ju ändå bäst samt där får man se riktiga urringningar och inga silikonare.

Rescue Me - 2004

Dennis Leary spelar en brandman i New York som har ett problem. Han ser spöken. Spöken av döda brandmän, sin kusin och olika barn som han inte lyckats rädda. Grädden på moset är förutom hans stadigt ökande sprit/tablettintag är den förestående skilsmässan, ex-fruns nya killlar, hans far som vid hög ålder som lämnar hans mor för att bo hos sin bror med ständiga hor och drogfester samt en apa och även senare en färgad dvärg som kan prata med hästar. Hans dotter, till hans stora lycka, blir lesbisk, frugan vill/kräver med pengar och han knullar snart allt som rör sig, även hans döde kusins fru och allt annat.

Men nu handlar det inte bara om Learys brandman utan även om de andra på stationen och deras dagliga problem som ingen respekt från snuten som tycker de ridit för länge på 11 September, hockeymatcher mot just samma polis, kukmätartävlingar som slutar med elverktygsinblandningar, kvinnor i kåren, homofobi, skilsmässor, transsexuella, mer sprit och allt annat som kan tänkas hända på en brandstation.

Förutom Leary ser vi Charles Durning i rollen som hans far vilken han gör verkligen bra. De andra ansiktena är rätt så nya för mig även om något av dem är bekant. Det är välspelat och välskrivet så man får allt säga att det är bra tv. Nu är det inte HBO så räkna inte med naket eller svordomar med det knullas och svärs ordentligt men med finess. De första fem avsnitten var inte direkt vad jag förväntade mig men det tog sig och snart fattade jag upplägget och sen försvann resten av säsongen i ett rasande tempo. Man blir faktiskt engagerad i deras öde och liv längre in man kommer i säsongen så mer utvecklas karaktärerna till det bättre och man kan inte vänta tills man får se mer av dem.

Så detta får jag säga är en bra serie som är en frisk blandning av lite drama, komik, vardagsrealism och jäkligt bra manusförfattare och nu kan jag inte vänta tills jag sett alla fem som hittills gjorts. Good shit helt enkelt!

Maniac - 1980

Efter att ha ödslat otaliga timmar den senaste veckan för att hitta någon bra ny skräckis så gav jag upp och slängde på denna goding i stället. Mycket av det nya moderna eller vad nu de ska kallas är inte ens värda badvattnet efter Joe Spinell. Vissa av filmerna räckte det med att jag startade dem så visste jag att detta är inget för mig så stängdes den av. En efter en blev det så och det är faktiskt tråkigt att det ska vara så svårt att hitta något sevärt i dagens moderna utbud men samtidigt så får det en att återgå till det gamla och beprövade igen som man vet levererar. Kanske bara jag som är gnällig och kräsen eller så är det bara jag som vet vad jag vill och inte vill se och skit som det jag stängt av den senaste veckan är inget jag tänker varken ödsla tid eller pengar på. Den saken är säker. Men nog om det för här ska det handla om en trevlig kille vd namn Frank Zito.

William Lustig´s Maniac är allt utom en glad film. Man blir inte lycklig av att se den och man mår defintivt inte bra efter den heller. Man känner sig tom och väldigt hopplös inför framtiden för denna krossar all glädje och lust man hade innan filmen började. Och det är inget negativt alls. För detta är en film som är menad att man ska känna att man sett något man inte räknat med och att det ska kännas i magtrakten efteråt. Så känner jag det i alla fall.

Första gången denna sågs var på vhs, klippt såklart, men mordet på Savini i bilen etsade sig fast medan resten slapp i väg. Lång tid efter införhandlades denna på det gamla ELITE-släppet och den sågs om i sällskap med brorsan. Efteråt sägs inget alls. Båda är lika tysta och strax efter drar brorsan hem. En tid senare kommer det fram att brorsan kände sig lika tom av filmen som jag gjorde och det var som om man fått sig en oväntad knytnäve i magen. Så kraftig är denna filmen.

Men den har setts om otaliga gånger och den fortsätter med sitt segertåg och är väl värd sin plats i samlingen för detta är inte bara Lustigs bästa film utan även en av de bästa skräckisar där finns. Allt från den sjuka stämningen till den perfekta musiken till jakten på sköterskan i tunnelbanan till Spinells morbida grymtningar och den skruvade scenen där han leker med sina leksaker till Caroline Munroes skönhet till medverkan av den gamla porrskådisen Sharon Mitchell till den grafiska slakten, ja, allt är perfekt här. Har man inte sett den så bör man verkligen göra det för filmer som denna görs verkligen inte längre och det spelar ingen roll hur många nya "skräckisar" som de jag har försökt se görs så för detta kommer nog aldrig att slås.

Rekommenderas för alla som vill ha sin sinnesfrid förstörd ett bra tag fram. Lysande film!

Tears Of The Sun - 2003

Underhållande men lite segdragen action/krigsfilm av mannen bakom ett flertal underhållande filmer som Training Day, King Arthur och Shooter. Med andra ord, Antoine Fuqua. Med sig har han ett fint team med Bruce Willis, Monica Belluchi hubba hubba! Cole Hauser, Eamonn Walker, Johnny Messner, till och med Marky Marks bror Donnie Wahlberg och coolingen Nick Chinlund.

Resultatet? En bra film med en tendens att bli lite långrandig mellan varven i bushen men annars en innehavare av fin hederlig action. Nu såg jag director´s cuten som är 21 minuter längre men ändå trots den längden har ett rätt bra tempo. Att det blir lite segt är att det blir tråkiga diskussioner i stället för hårdhänt raffel. Scenen med den etniska rensningen i byn är rätt rå och därför känns det extra skönt när Willis och hans glada gossar rensar i sin tur upp bland patrasket som orsakat eländet. Slutstriden och dess jakt är även den mycket underhållande som gör att man undrar varför man inte fick detta tidigare och mer.

Men jag gillar den och drar på den med jämna mellanrum när lusten faller på efter lite djungelraffel med den vackra Belluchi i och en massa arga soldater med fin final med gott pang-pang. En helt okej film som är väl värd att ses en tråkig söndag.

Blade - 1998

Blade är inget annat än en perfekt actionfilm som parerar hederlig action med lite vampyrraffel. Blade kom jag själv i kontakt med i de gamla Dracula-serierna som jag läste i ungdomen så hans bataljer med Deacon Frost var inget nytt för mig. Vad som var förvånade var att de valde att göra Frost till en yngre person och inte en äldre person som i serien. Och jag saknade givetvis Hannibal King men han dök upp i den mindre lyckade Blade Trinity men har vi avhandlat redan. Och ännu en sak som förvånade mig mer var att de valt att ta in Kris Kristofferson i filmen. Ingen jag gillade tidigare även om han funkade fint i The Highway Men med Cash och grabbarna. Men det ändrade han på rejält med denna rollen.

Actionen är som sagt utsökt och vi får en fin blandning av kampsport, bra och fyndig dialog och snygg, nästintill klinisk design i vissa set och miljöer. En snygg film helt enkelt med. Stephen Dorff är en perfekt motpol med sin uppstudsighet mot Snipes coolhet och bistra uppsyn. Kristofferson gör rollen som pappafiguren/mentorn med stor skicklighet så man kan inget annat än att tycka om den gamle surkarten. Och så är där effekterna. De är kalas även om det förekommer vissa mindre bra sådana med men det tar sin tid innan man hittar dem.

Blade är en av mina favoritfilmer och ska jag välja vilken som är bästa av denna och tvåan så blir det jäkligt svårt så jag gör inte det. Men vill ni se en perfekt actionfilm så har ni en här. Och bara så ni vet så är Traci Lords med här med. Fin som alltid. Och inte att förglömma, världens bästa och vackraste Udo är med också. Udo Kier såklart!

Köp den! Se den! Älska den!

Zack and Miri Make a Porno - 2008

Kevin Smith är en av mina husgudar och en av de fem bästa regissörerna någonsin i mitt tycke. Och nu är detta tredje gången jag ser denna och den växer mer och mer men den kommer aldrig att slå mig lika hårt med häpnad som Clerks 2 gjorde och fortfarande gör. Clerks 2 är ett komiskt mästerverk och Smiths bästa film tillsammans med Chasing Amy men denna ligger inte långt från toppen. Dogma och Jay And Silent Bob Strikes Back är mina minsta favoriter och Jersey Girl är en bra film så får ni säga precis vad ni vill och hör sen!

Zack and Miri däremot är en väldigt varm och härlig film med underbar dialog precis som i alla de andra filmerna och vi får se många av de välkända ansiktena från förr. Seth Rogen och Elizababeth Banks gör däremot sina debuter här, samma med Traci Lords och Katie Morgan. Rätt häftigt egentligen att både en fd porrskådis som en aktiv sådan är båda med här i en film om just inspelningen av en porrfilm. För det är just det som denna handlar om. Rogens och Banks karaktärer befinner sig i grym ekonomisk trångmål och enda utvägen lutar åt att göra en stänkare och få in pengar på så sätt. Så de samlar in ett gäng och drar i gång vilket visar sig inte vara så värst lätt egentligen, speciellt inte när det ligger känslor med i bilden.

Och det är vad det är, inget mer. Vi får bevittna hur en porrinspelning går till med alla dess vedermödor det kan innebära och med Smiths typiska stil och hans härligt skrivna dialog. Och alla dessa underbara karaktärer som endast han kan få till och situationer.

Om nu inte detta tilltalar så kan man åtminstone se filmen för att lära sig något nytt att testa själv som pegging. Eller så kan man helt enkelt bara sätta sig tillbaka och njuta av Justin Long i sin karriärs bästa roll som bögporrskådis med ett otroligt välsmort munläder och nej, jag syftar inte något oralt. Här lyser han upp och bjuder på grymt underhållande improvisationer som fortsätter långt och länge i extramaterialet som verkligen bör ses. Och vill man ha maximerat sådant så rekommenderas det fina reg 1-släppet som är fullproppat med sådant material. Allt från 90 minuter borttagna scener som jag tycker verkligen borde ha varit med i filmen för de hade gjort den ännu bättre och vi hade fått mer kött på benen och fler skratt. Vi får en knapp 80 minuter lång dokumentär om inspelningen, 50 minuter med inspelade scener som nästan är bättre än huvudfilmen och en jäkla massa annat extra. Precis som alla andra Smith-filmer så får vi valuta för våra pengar.

Överlag en mycket skön film som bjuder på många varma skratt och en massa aha-upplevelser på vad man själv borde testa någon gång. Så är man ett fan av Smith så är detta en given hit i samlingen. Rekommenderas varmt till alla, inte bara porrälskarna nu!

Terminator Salvation - 2009

Raffel? Megaraffel!
Äntligen har Terminator-serien blivit vad jag alltid har velat vad den ska vara och nu är den för en gångs skull underhållande att se med. Inget mer trams eller sura upprepningar med en alldeles för gammal Arnold utan det är effekter utan dess like och ett helvetes mangel från första minuten till den sista i rutan. Vilka som är med och vad den handlar om skiter vi blankt i att gå in på men jag kan avslöja att Moon Bloodgood är med! Hubba hubba!

Och för de konservativa så dyker Arnold upp med, inte in da flesh lyckligtvis men hans kropp får vi se här. Men endast i den form som den var i den första filmen. Linda Hamilton är med med sin röst och det funkar fint för mig för denna filmer återknyter till de andra filmerna på ett fräckt sätt om än det inte är på några stora vis. För det som är det viktiga här, och som jag tycker är den stora anledningen att kolla, är effekterna och alla dessa underhållande actionsekvenser. För effekterna är asgrymma och det smäller fint i högtalarna och vi får såklart fina scener med tomhylsor i slow-mo som är så omtyckta i detta hushållet. Helikoptrar och feta explosioner med gör detta till en oväntat grym upplevelse och till min favorit i serien.

Japp, du läste rätt. Detta är den bästa av alla filmerna i mitt tycke och det står jag för. Terminator 3 gjorde det som tvåan aldrig vågade. Det tog steget ut till fullt krig och startade hela processen som vi nu får se resultatet av här. McG är inte direkt mitt första val till regissör för denna men han krossade alla mina fördomar jag hade och bjuder upp till en fin dans med ett jävla tryck och det enda som är värt att klagas på här är det att den är alldeles för kort! Knappa 120 minuter är minst 30 för lite och med tanke på den mängd raffel som det bjuds på här så kunde filmen gott fått vara längre för detta är en film jag inte vill slita mig från så fort. Jag vill ha mer och där med basta.

Terminatorerna då? Hur är de? Jo, det är bland det bästa i hela filmen för det är så jäkla många av dem och alla är precis lika coola och fullproppade med tunga vapen. Rättelse, alla i filmen är tungt beväpnade och skitiga. Härligt med andra ord. Hela filmen är skithärlig och jag kan inte vänta tills jag får se den igen vilket blir i de närmaste dagarna och då ska jag ha den omöjligt ännu högre på.

Full pott från mig hela vägen och självklart så rekommenderas den det varmaste med. Lysande film!

Zombieland - 2009

Så här är den, USA´s svar på Shaun of The Dead. Ännu en gång så har zombievirsuet slagit till och lämnat allt och alla öde som döda. Men hoppet finns i ett väldigt få överlevande fast de är mer var man för sig själv. Men sist får de till det och ger sig fram igenom zombieland. Allt för att nå ett nöjesfält. För med zombie överallt så kan det ju allt vara kul att åka radiobilar för att släppa loss lite ibland.

Detta är inget märkvärdigt egentligen tycker jag. Det bästa i filmen är Woody Harrelson som totalt äger tillsammans med Bill Murray. De två brudarna är bara extremt korkade och jobbiga att glo på. Våldsamt blir det när det är dags att avveckla lite zombies och det händer ofta faktiskt och skratten kommer de med fast inte så det blir för mycket komik i det hela. Med andra ord, ingen ny Shaun of the Dead, tack och lov.

Miljöerna är fina, samma med goret och tempot är bra men filmen i sig är fort glömd och inget som kommer att stå i min hylla. Men det är inget som hindrar mig för att se om den om lusten skulle falla på. Så för er som har förväntningar på denna så släpp lite på dem för då blir ni inte fullt så besvikna. Fast dyrkar man nämnda Shaun... så lär man nog gilla denna. Själv klarar jag mig fint utan den överskattade filmen.

Night Of The Creeps - 1986

Fred Dekkers mästerverk är The Monster Squad, inget snack om saken. Jag älskar den filmen, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Denna däremot har jag sett många gånger på en kopia från Filmnet, dagens Canal Digital. Visst är denna kul att se men den är inte lika bra som sitt rykte. Själva konceptet och upplägget är inget nytt och det ska det inte vara heller. Detta är en film som har så gott som varenda skräckfilmskliché i sig och så gott som alla karaktärer i filmen är döpta efter kända regissörer i just den genren. Så man kan säga att detta är inget annat än en sann och kärleksfull hyllning till regissörens egna idoler.

Dekker är är en riktigt bra regissör och det är bara synd att hans karriär fick ett abrupt stopp med Robocop 3. Men jag hoppas verkligen han får en ny chans för han sopar mattan med de flesta "regissörer" där ute i dag. Men ger han sig på att göra en uppföljare till Monster Squad så ska jag personligen leta upp honom och spöa honom, den saken är säker!

Effekterna är härligt 80-tals aktiga och bra gjorda och viss får vi se några linor här och var, precis som det ska vara och en omotiverad duschscen kastas in med. Men det som står ut är valet av aktörer. Det är de som höjer känslan i denna och givetvis är Tom Atkins den som snor hela showen. Han är härlig helt enkelt. Men den som är vaken kan inte missa gamla porrskådisen R. Bolla i rollen som polis. R. Bolla aka Robert Kerman från Cannibal Holocaust, innan tiden han blev bitter och tillbringade all sin tid på att beskylla antingen Cannibal Holocaust eller porrindustrin som anledningen till hans egen avstannade karriär i Hollywood. Det kan inte vara lätt att bli förbisedd i drömfabriken...

Night Of The Creeps är en kul film med alla typiska ingredienser som behövs för en underhållande film som denna och den levererar dem med. Men den får inte mig att väta byxorna som den får andra att göra. Det är lite för lite raffel faktiskt, även om det är jäkligt bra gjort. Jag hade gärna sett mer av blod och klegg men inte lika mycket som i kopian Slither, där blev det bara trams till sist. Men överlag en underhållande film som jag inte ångrar att jag köpte för den är full med fint extramaterial och jag har fina minnen av den vilket alltid är bra. Och filmens bästa scen är utan tvekan när Atkins karaktär begär förstärkning, den är oslagbar!

Hung - 2009

Ray är en fd lokal sportslegend som nu jobbar som lärare/tränare på den lokala skolan men finner sig skild och lämnad av sin fd skönhetsdrottning till fru. Han har deras barn boendes hos sig, ett rätt fult tvillingpar faktiskt, frugan flyttar till sin nya rika man. Men säg den lycka som varar och snart är oturen framme i hans gamla föräldrahem och det brinner ner. Så han bestämmer sig för att tälta med barnen på tomten men de flyttar till mamma givetvis för där är det varmt och framför allt, de är inomhus om nätterna. Och för göra saker och ting så är hans granne på honom om att köpa tomten och drar sig inte för att skicka snuten på honom varje gång han pissar utomhus.

Men att renovera ett hus är inte billigt och har man ingen försäkring så blir det så mycket dyrare med så Ray ger sig in på att bli en man whore tillsammans med ett gammalt engångsknull han haft. Med henne som hallick och han som hora så är inget omöjligt. Rays fördel förutom hans yttre är hans stora kuk som inte gör någon besviken och snart är det dags att börja ragga kunder. Allt för att fixa taket i huset.

Ni ser själva, detta kan inte gå eller bli fel på något vis alls och det blir det inte heller någonstans. Thomas Jane som inte behöver någon som helst introduktion på denna bloggen är lysande i rollen som Ray. Han får till en grymt rolig sida som inte setts direkt förr och han är skitrolig helt enkelt här. Han visar att han inte bara är bra på göra action utan han passar fint i allt han får kastat åt sig i filmroller. Härlig typ som verkligen är en av mina favoritskådisar någonsin.

I rollen som hans hallick ser vi Jane Adams som varit med Frasier bland annat och som hennes nemesis ser vi Rebecca Creskoff som inte drar sig för att visa allt och vilken uppenbarelse vi bjuds på! Hubba! Men det är inte bara Jane från The Punisher vi får här för Eddie Jemison är även han med här i rollen som Rays före dettas nya man. Men i rollen som Rays ex-fru ser vi Ann Heche,en kvinna vars sexuella väg till toppen i Hollywood skildrats ack så fint i Steve Martins fina men underskattade Bowfinger fast där i skepnad av Heather Graham.

Givetvis är det HBO som ligger bakom denna smått genialiska serie som är som en blandning av Mr. Woodcock och Deuce Bigalow: Hollywood Gigolo. Det är faktiskt en beskrivning som passar in fint här bara det att denna är så mycket bättre än de två tillsammans. Jane och Adams funkar fint tillsammans här och har ett härligt spel vilket måste ses omedelbart. Så ge er ut och leta upp denna skithärliga serie och njut lika mycket som mig för detta var nog fan årets trevligaste överraskning för mig.

Rekommenderas så in i helvete!

Californication Season 2 - 2008

Den första säsongen av Californication var en väldigt underhållande säsong som gav mersmak men säsong två är snäppet bättre. Visst är de tillfälliga sexpartnerna mindre denna gången men i stället får vi flera jäkligt underhållande karaktärer och framför allt många fina brudar! David Duchovny som aldrig fallit mig i smaken, mest pga den groteskt uppskrivna serien Arkiv X, är i sitt rätta esse här och att sedan framkommit att han privat, precis som sin rollfigur i serien, är en sexmissbrukare gör det hela ännu mer underhållande.

Vi får stifta mer bekantskap med Moodys agent Charlie Runkle som nu tar steget över till porrbranschen, både som aktör som manager, och det är en väldigt underhållande resa vi sugs in i. Natascha McElhone är fortsatt med och blir bara mer och mer snygg som serien varar, något jag alltid tyckt hon är och vi får även se mer av puddingen Paula Marshall, yes!!! Men vi får också se Mädchen Amick som verkligen blommat ut med och blivit en riktig pärla.

Så det är ingen brist på vare sig brudar, knark, sprit eller sex här inte. Vi får även en hel del skön musik och en fantastisk dialog. Jag gillar denna serien skarpt och kan inte vänta tillräckligt innan jag får se säsong tre med. Fast först ska jag se den nya serien Hung med allas våran favorit-Punisher, Thomas Jane. En serie där han spelar en kille med en jävligt stor kuk visst i. Det ska bli jäkligt underhållande att se, tro mig!