Deadly Prey - 1987

Hjärtligt välkomna till kvällens kulthörna och filmen vi ska diskutera är David A. Priors Deadly Prey. Den enda film jag sett min far resa sig ifrån och lämna redan efter en kvart och då måste det vara något i hästväg vilken den är med. Detta är en film jag visste redan jag älskade efter att endast ha sett postern på i en videoaffär. Postern i samband med filmens odödliga tagline smälte mitt hjärta direkt och den är fortfarande oöverträffad för mig. Simpel men ack så effektiv: In Vietnam he was the best... he still is!

Klassisk minst sagt och samma gäller för filmen, sanna mina ord. Budgeten är låg, riktigt låg och till och med platserna som filmen utspelar sig på är begränsade de med. Vi får se samma platser stup i kvarten och det ser ut att inte vara någon hejd på eländet men det gör inget för underhållningen är på högsta nivå här så man smälter allt. Till och med scenen där våran hjälte i en desperat akt av hunger först käkar en daggmask och sedan gör pinan kort för en näbbmus som han sedan grillar och käkar upp och då har han bara varit i gång i två timmar i skogen!

Handlingen är den att ett gäng hårda legosoldater vars ledare inte tror på leka krig så de plockar upp folk från gatan, nej inga horor nu khenrikm, och släpper ut dem i skogen där de sedan letar upp dem och slår ihjäl dem allt för träningens skull och för det är kul att döda antar jag. Men dagen kommer när de plockar upp fel campare. Mike är inte bara Vietnamveteran, han är även den bäste av alla från det kriget. Så med honom lös på de begränsade ytorna så är läget kört för våra legosoldater. Men de är inte dumma så för att verkligen få med Mike på allvar i deras muntra gäng så kidnappar de hans fru, våldtar henne, slår ihjäl hans svärfar och fortfarande lever hoppet om att han ska gå med i deras muntra gäng. Försöket är allt entusiastiskt och med god tanke bakom sig men Mike är inte den som är den så han går helt enkelt hem och sminkar upp sig, byter om till de gamla grönkläderna, laddar upp de gamla vapnen och ger sig tillbaka för att en gång för alla lämna fram sitt svar. Men grabbarna i grönt ger sig inte lika lätt så de dödar hans fru och nu blir Mike arg på allvar...

Vad kan man säga? Det är helt enkelt lysande från början till slut. Agerandet som vissa effekter till mer kända ansikten som Cameron Mitchell och Troy Donahue, vem nu han är, är under all kritik. Det är tafflig dialog fylld med mest skrikande och ett befäl vars enda order är Move out! och ett jäkla skjutande samt springande på samma platser. Vi får fyrkantiga frigolitstenblock, en makalös helikopterscen som man bara måste se med egna ögon och ett fenomenalt slut. Bodycounten är hög, nästintill tresiffrig och musiken sparsam för detta är ju en film med minimal budget och som verkar vara antingen gjord av en grym kärlek till genren eller helt enkelt för man ville göra snabba pengar. Jag tror mer på det förstnämnda för denna kan inte ha spelat in många kronor. Själv köpte jag min vhs jag hade genom Hobbex så bara det säger en del om filmen.

Trots allt detta så kan jag inget annat än älska den för den är så grymt underhållande och en fullkomligt briljant actionpärla med tidernas bästa tagline någonsin, lågbudget eller ej men detta är precis så som varje film borde vara i denna genren. Visst känns många scener igen från First Blood och själva idén är ju The Most Dangerous Game än en gång men det sväljer man varje gång man ser den för filmen är så dråpligt underhållande och grym att man kan dö. Speciellt när filmens bästa scen kommer. Då drar Mike fram kniven och kapar av armen på en kille, slår ihjäl honom med den och sedan skalperar honom! Varför? Han sköt Mikes fru mitt framför honom och sådant kan man inget annat än älska i en film.

Högsta rekommendationer till alla med barnasinnet kvar som skiter i allt vad logik och manus heter för detta är röj från första scenen till den sista och perfekt Weekend Video material! Och kom ihåg: In Vietnam he was the best... he still is!