Lost Souls - 2000

Filmer om exorcismer, besatthet och liknande har alltid fascinerat mig för de har en speciell dragningskraft. Varför vet jag inte men de skrämmer mig på ett helt annat vis än till exempel en vanlig skräckis med en lirare i mask eller vad nu det må vara. Nu är kanske inte detta det bästa exemplet på en film om just besatthet då denna mer centrerar runt Satans återkomst till jorden i kroppen på en ung man och ett par troendes kamp för att stoppa det. Visst Winona Ryder kanske inte är någon Max Von Sydow men hon för till en vis skörhet till filmen och de ögonen hon har är väldigt fina med. Inte Brittany Murphy-klass nu men det är något djupt i dem som jag gillar.

Filmen i sig är nog mer drama/thriller än renodlad skräck och det kanske är därför den blir så sågad av alt och alla och det är bara ren idioti för filmen kanske inte är perfekt och det är flera saker i den som jag aldrig skulle tagit med och det saknas saker som jag hade velat ha med. Men trots det så är detta en film jag återvänder till för det är något som lockar med den. Den är bra, inte skitbra och långt ifrån suverän som vissa andra filmer i genren men den slår en viss film av Paul Schrader vilket iofs inte är så värst svårt och den sänker fullkomligt den sura och tråkiga Stigmata.

Fotot är fint här på gränsen till grått och jag tror inte det visas något solsken alls här! Andra kändisar är John Hurt som på någon vänster alltid lyckas bli sängbunden eller skadad ordentligt i alla sina filmer, samt vi ser John Diehl, Philip Baker Hall och Elias Koteas i diverse småroller. Som den utsatte för Hin Håles inträde ser vi Ben Chaplin och det är väl inte den mest uttrycksfulla skådisen där är för han påminner mest om en kartong mjölk men här funkar det på något bisarrt vis. Fråga mig ej hur för det vet jag inte. Ryder sköter sig fint och hennes lite oberäkneliga spel som gör att man inte vet om hon kan agera eller ej funkar för det mesta här fast sen finns det scener då det går mindre bra för henne. Som när hon röker till exempel, det ser bara dumt och fullkomligt fel ut. Men ser man förbi det och filmens andra småbrister så får man en fullt fungerande thriller med en skön stämning och en rätt cool story med fint foto. Jag gillar den och det räcker fint för mig det.