Här är ett fint exempel på hur en billig monsterfilm kan bli stor underhållning med rätt personer framför kameran och härliga effekter. Storyn behöver inte vara det minsta avancerad utan det räcker med att man kastar in en muterad människa i en källare som blivit injicerad av ett serum som inte bara läker alla skador han kan tänkas få men även omvandlar hans gener till att han blir vad han äter om han inte får rätt behandling. Och när den behandlingen inte kommer och hunger som är en sidoeffekt av serumet blir värre och det enda som står på menyn är råttor och hundar, ja, då blir man vad man äter. Kastar man sedan in lite ansvariga för smeten, lite parkansvariga som vill känna extra på sno överblivna sjukhusprylar i samma källare som våran favoritgnagarwannabe så får vi denna underhållande film.
Slafsigt, kleggigt och kladdigt och kul är denna lilla Kanadensiska film med Tom Sizemore i leaden. Sizemore som lämnade inspelningen efter två dagar för sin avvänjning samt skjutande av sin egen lilla såpa kom såklart tillbaka och avslutade filmen med gott humör. Han ser faktiskt ut att vara i fin form igen. Men den som snor hela filmen är puddingen Wendy Anderson som är filmens bitch tillika elaking. Inte nog med att hon är riktigt fin, hon är kanon i sin roll. Även de andra sköter sina plikter fint så agerandet är inget att klaga på här. Effekterna är latex och inget annat. Precis som man vill de ska vara så är de väldigt välgjorda och monstret är inget annat än en kille i en svettig latexdräkt. En skön film helt enkelt och vad mer kan man begära egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar