Giallo - 2009

Dario Argentos senaste giallo Giallo, fyndigt eller hur, har som Argento alltid gillat en amerikansk eller brittisk skådespelare i leaden. Denna gången är det Adrien Brody från diverse storfilmer som även har producerat filmen. Brody sköter sig helt okej även om hans roll som trött och kedjerökande snut inte är någon milstolpe i hans karriär eller i filmhistoriens alla trötta kedjerökande snutar. Men Brody verkar trivas i rollen och det förvånade mig lite här för efter framgångarna i Hollywood på senare år så trodde jag att det sista han skulle hoppa på var en italiensk film i regi av Argento.

Storyn är den att en taxichafför plockar upp vackra damer och sedan torterar dem för att göra dem snyggare enligt hans eget tycke. Brody är ensamsnuten som jagar honom och får världens jobbigaste person på halsen, ett offers syster som är så otroligt påfrestande att man blir förvånad. Emmanuelle Seigner som spelar henne är verkligen usel och förstör nära på filmen med sitt dåliga spel och fåniga utbrott. Bara scenen på sjukhuset med sköterskan och papperna är tillräckligt med bevis. Mördaren i sig är väl inte direkt heller den mest spännande Argento hittat på i sina filmer om man nu ska klaga.

Själva filmen i sig börjar bra och det ser bra ut men sen när Seigner kommer in i bilden och börjar göra den ena dumma saken efter den andra så börjar det bli mindre bra. Storyn blir mindre intressant och till sist är det som en helt vanlig tv-deckare med inga överraskningar. Våldet här är rätt nedtonat och det känns som att Argento har menat väl men gett upp till sist och gjort det lätt för sig. Kanske han börjar bli gammal, jag vet inte men så dålig som vissa vill ha den till är den faktiskt inte och har man förväntningar på den så lär man nog bli besviken men väntar man sig inget och man står ut med Seigner så är det en hyfsad film.