Striking Distance är kanske inte Willis mest spännande stund men den funkar fint för stunden och helst när det gått ett par månvarv/år mellan gångerna. För beskriva filmen så är detta en tidstypisk snut-thriller med en sedvanlig seriemördarjakt och allt. Och Willis är såklart mannen som ska stoppa honom och mot sig har han som vanligt precis alla och han är givetvis neddekad och kedjerökare. För att späda på spänningen så får han här en ny partner, Sarah Jessica Parker innan Sex And The City och hennes fulla steg till att bli häst på heltid. Med andra ord, inget nytt och inget som inte setts förut.
Själv gillar jag den inte bara för Willis är med , han har faktiskt hår här, men det är fullt av bra skådisar i de andra rollerna om än vissa av dem inte är stora. Dennis Farina (Manhunter), Tom Sizemore (Strange Days), John Mahoney (Frasier), Brion James (Nemesis), Tom Atkins (Dödligt Vapen), Andre Braugher (Salems Lot 2004) för att nämna mina favoriter. Parker tillhör inte dem men här ser hon åtminstone fortfarande ut som en tjej så vi nöjer oss med det.
Vad som är lite tråkigt här är slutet. Den sista avgörande fighten är för lång, alldeles för lång och även om det är välgjort så blir det för utdraget. Jag hade nöjt mig med ett skott i pannan så hade vi sparat minst fem minuter av "andlös spänning". Trots det och filmens rätt förutsägbarhet så är den välgjord och välagerad. Willis är inte riktigt framme vid autopiloten i sitt agerande än och även om han gjort denna sorts roll till leda i andra filmer både före som efter så funkar han fint här. Med andra ord, en stabil film med lite eller få överraskningar. Man vet vad man får och det räcker.
2 kommentarer:
Jag gillar den som fan och alla sköna birolls skådisar funkar perfekt
Se där. Då är man inte ensam om det :D
Skicka en kommentar