Marcus Nispels remake på den gamla godingen är en modern klassiker fanimej men denna uppföljare, prequel rättare sagt, är verkligen inte långt efter den i klass. Oerhört våldsammare samt mörkare men det var vad som krävdes för att inte bli som de andra uppföljarna till originalet vilka mer aldrig än sällan kom i närheten sin föregångare. Men här visas det hur en såg ska dras och hur man tuktar argbiggor. Med råge får jag säga med.
Hela casten från föregångaren är med igen och upprepar sina roller med bravur även om just R. Lee Ermey tar hem spelet som sheriffen. Iofs inget oväntat men här är han värre än vanligt. Andrew Byniarski sköter sin Leatherface lika bra och även om vi inte får grymtningar och snyftningar som vi fick av Gunnar Hansen så får vi här mer en iskall mördare utan några som helst hämningar. Våldet är här det grövsta i någon av alla filmerna och vi får äntligen se sågen i full frihet och en hel del med vilket jag åtminstone finner jäkligt skoj.
Effekterna är klockrena och i full syn så för gorehounds som missat denna har något att se fram emot. Nu är den psykiska terrorn som gör originalet till vad den är inte så påtaglig utan de har mer satsat precis som i dennas föregångare på mer fysisk skräck därav alla tortyrscener och våldsutbrott. Naket blir det inte här så de som hoppas på det blir besvikna men det är inte vad dessa filmer behöver förlita sig på för med en titel som denna så räknar man nog inte med en publik som runkar vilt mellan sågningarna.
Storyn då? Jo den ja. Den handlar om hur det hela startade, komplett med Thomas aka Leatherface födsel, passande nog på golvet i det lokala slakteri som kom att ha så stor betydelse för inte bara honom och hela hans familj. Och "utnämnandet" av den nya sheriffen får vi även del av även om det inte är officiellt. Och hur en grupp individer lägligt fastnar i deras händer och hjälper till att starta hela myten om den mest kända familjen i Texas historia.
Så vill ni se brutalt, våldsamt och något jäkligt bra så rekommenderas denna det varmaste att kollas upp. Ni kommer inte att bli besvikna.
2 kommentarer:
Den här sågs en sommar när det var alldeles för varmt och jag var på dåligt humör. Följaktligen upplevde jag den inte som positiv. Och kan inte någon ge R.Lee Ermey en roll i ett lågmält drama nån gång? Där han spelar typ en döende handikappad morfar eller nåt?
Den chansen fås i House M.D. där han spelar House far. Bara det du ;D
Skicka en kommentar