Psycho - 1960

Vad som händer och sker i denna filmen är så välkänt att de flesta av oss har fått det i oss vi modersmjölken redan när vi var små så jag ser ingen mening att upprepa det. Samma med att Norman är baserad på Ed Gein, det är lika känt det. Utan jag ger helt enkelt min syn på saken/filmen och inväntar alla kommande spöstraff och hotmejl som kommer.

The Cock´s filmer är inget som jag personligen vänder mig till för han har aldrig lockat mig förutom The Birds här förleden men det var mest för att se den med "vuxna" ögon och visst höll den men uppföljaren var fans så mycket roligare och bättre och mer i min smak. Psycho är faktiskt en rätt intressant film, som precis The Birds, startade flera nya subgenrer och inspirerade till otaliga kopior i alla dess olika format både i kvalité som fantasi. Att sedan Gus Van Sant gjorde en fullständigt onödig nyversion av denna var inget annat onödigt för den var samma film rätt av helt enkelt och Anne Heche är ingen höjdare och Vince Vaughn som Norman är ett rätt fantasilöst val. Där hade klippan Affleck funkat avsevärt bättre.

Men denna är även rätt seg mellan varven och jag gillar denna mest när systern och pojkvännen till den duschmördade är hos sheriffen och får veta att mamma Bates varit död i 10 år, där blir det riktigt spännande och filmens sista 15 minuter är väldigt bra och trots man vet slutet och sett otaliga kopior på det så är det spännande fortfarande. De efterföljande scenerna med Bates på polisstationen där allas våran Tony Vincenzo, Kolchaks chefredaktör aka Simon Oakland, berättar hur allt ligger till är bara fin film rätt igenom och det som lyfter hela filmen för mig. Så man kan säga att just de två scenerna höjde upplevelsen för mig i helhet för annars var det en rätt seg om än trendsättande film och först nu fattar jag titeln på Fred´s förra blogg. Det tog sin tid men nu kopplade jag allt det.