lördag 9 januari 2010

The Birds II: Land´s End - 1994



Hej. Hur mås det? Jag kunde inte låta bli helt enkelt.... Så nu är det äntligen dags att ta talgoxen vid hornen och ge sig på den förmodligen mest utskällda film i historien eller tv-films historien. Vi kacklar så klart om uppföljaren till the mighty Cock´s The Birds eller Fåglarna som den heter i Svedala. Nu är detta en uppföljare som gjordes för tv av Alan Smithee, denna filur som "gjort" många filmer av varierande kvalité. Allt beroende på vem som ser dem. Och denna gången är det faktiskt Rick Rosenthal, mannen ansvarig för Halloween II, filmen som spöar sin föregångare med råge och hör sen. Samt den horribla Halloween: Resurrection. Där pratar vi om en film som han verkligen borde använt sig av den synonymen på istället för denna, allt enligt min mening för detta är inte alls det bottennapp och avskräde som all världens kritiker och "filmkännare" världen över tycker. Utan detta är en typisk tv-film men det innebär inte att det är dåligt på något sätt för det. Tvärtom.

Storyn är precis samma sak som i originalet. Ett par åker ut på semester till Land´s End och fåglarna anfaller, alla skadas och fåglarna tar över än en gång. Inget nytt alls på den punkten. Vad som är nytt är det att i denna så får vi lite mer grafiska attacker, vi får besvarad eldgivning av de lokala med åtminstone två rätt skönt exploderande skator/måsar i skyn och en explosion med fint resultat. Fågelattackerna här är många, intensiva och precis som i föregångaren så får vi otroligt korkat beteende av de under anfallande eld så det skiljer inte sig alls på något vis.

Ställd mot föregångaren är detta en bättre film i effektväg och jag fann till och med att denna flöt på otroligt snabbt och tempot och stämningen var riktigt bra. långt i från vad som sägs och skrivs om den. Chelsea Field är mamman och även om hon har rätt stirrande blick så är hon riktigt tjusig att kolla på. Hennes man spelas av Brad Johnson, som var leaden i Cirio H. Santiagos Nam Angels vilken jag ska kolla upp bara för det, och han sköter sig fint.

Regin är bra och alla sköter sig fint även om det finns några rätt usla datoreffekter i slutet som suger men det är kort de syns till bara. Att Rosenthal tog bort sitt namn från denna är bara korkat för det är en bra film och jag kommer att se om denna fler gånger innan jag ser om the Cock´s original för denna var både roligare och mer underhållande att se samt att denna tilltalade mig mer film som smakmässigt. Kanske jag som har taskig smak men det bjuder jag på.

Överlag en underhållande film som även innehåller Pippi Hedren från originalet i en helt annan roll och hon ser bra ut med så det får ses som en bonus. Så tveka er inte om ni som jag är i ett fågelstim och vill se mer fågelraffel men tänk på denna är inte den lättaste att finna i dag men gräv lite så dyker den säkert upp. Och skulle ni nu inte gilla den så fan ta bofinken!

6 kommentarer:

Ninja Dixon sa...

Tack :)

Weekend Video sa...

My pleasure, Fred. Kaw kommer med under kvällen/natten så håll korpgluggarna öppna ;D

khenrikm sa...

Tänk på den stackare som verkligen heter Alan Smithee och försöker slå igenom som regissör!

Då får man slåss med näbbar och klor för att få göra sin film, ha ha.

Ninja Dixon sa...

khenrikm: handlar inte den gamla flopp-komedin Burn, Hollywood, Burn om just detta? En stackars regissör som råkar heta just detta, och hamnar rakt i Hollywoods paragrafrytteri.

Weekend Video sa...

khenrikm:
Då kan man räkna med att få näbben full ;D

khenrikm sa...

Kände inte till flopp-komedin, Ninja, men det känns onekligen tunt som ämne för en hel långfilm. Lämpar sig bättre som en kommentar på en blogg...;D

Låter inte som en film som är nån fjäder i hatten precis...