Abel Ferraras original, om man nu väljer att se denna som en remake ty jag ser denna som en självstående film och på ett sätt en fortsättning på själva temat, är egentligen mest minnesvärd endast för Keitels onaniscen. Resten kan kvitta faktiskt. Werner Herzogs film har en liknande scen med och faktiskt ett par andra liknande grejer som polisens spelmissbruk, knarkande och lite annat. Ferrara själv ser denna som en remake och Herzog själv hävdar att han inte ens sett Ferraras film. Tydligen så är det visst producenterna som bestämt sig för att kasta in den huvudsakliga titeln som orsakat ett visst rabalder och ja... skitsamma egentligen för filmen är här så se den och bilda en egen uppfattning om vad den är. Det gjorde jag.
Nicholas Cage är inte känd för att hålla igen sin överspelningsförmåga och här lyser den givetvis igenom på vissa ställe men det är inte till besvär som i t.ex Ghost Rider, där är det bara pinsamt. Här är han faktiskt bra, på gränsen till riktigt bra till och med. Miljön som visar resterna efter orkanen Katarina är allt utom solig och det är grått, sjaskigt och jäkligt. Oväntade scener bjuds vi på med i form av alligatorer, dansande själar och ödlor. Se där!
Men det som överaskar mig mest är Val Kilmer som här är mer vaken i en film än han varit på flera år förutom vissa få undantag. Han inte bara ser smalare ut, han ser riktigt glad och full av inlevelse och intresse i sin roll. Och det är verkligen kul att se. En annan gammal goding som dyker upp är Fairuza Balk och henne var det inte i går man såg till. Men nu är inte Kilmer och Balk de enda som syns till i filmen, Herzog har sett till att få med många kända ansikten i alla möjliga roller och man blir lite förvånad för ansikten man inte trodde man skulle se här dyker upp i en jämn ström.
Filmen då? Hur är den? Jo, det är det som är den stora frågan. Den är faktiskt bra. Lite för sävlig tempo och när själva speltiden är på knappa 120 minuter så blir det att man sträcker sig efter kontrollen för att kontrollera för hur lång tid det är kvar ett par gånger. Hade tempot varit lite högre och speltiden kortare så hade det aldrig hänt. En annan sak som förvånande mig var hur Herzog valde att skildra detta levnadsöde och det blir verkligen inte hur man tror det ska gå. Men allt som allt, en trevlig stund som står stabilt och bjuder på en intressant resa om man väljer att ta den och bilda sig en egen uppfattning och strunta i om det nu är en remake eller ej.
3 kommentarer:
Själv håller jag Ferraras original som ett rent och skärt ångestladdat mästerverk, och det ska mycket till för att jag ska stå ut med att se sopan Cage i Kietels paradroll. Men den här och ett par andra recensioner har gjort att jag kanske måste ändå. gäller väl bara att se den som "en egen" film å inte sitta å jämföra...
Weekend Video kan du alltid lita på ;D
Grym film och Cage är läskigt bra jämfört med hur han har betett sig i många av sina senaste filmer.
Ferrara är väl vår tids mest ointressanta regissör, så det är skönt att Herzog tar en kul koncept och gör det bättre. Val Kilmer är grymt bra, men jag skulle ha velat sett lite mer av honom.
Skicka en kommentar