Deathstalker - 1983

Vad kan man säga om denna som inte redan upprepats in i absurdum? Detta är en Conan-klon i ordets rätta bemärkelse och det är ostigt utav helvete men samtidigt grymt underhållande med massor av tits and ass i tid och otid och jag njuter i fulla muggar av det. Varför görs det inte så här underhållande filmer längre kan man fråga sig. Vart och vartannat program i dag är fulla av bimbos med stora tuttar och korkade killar med kroppar som hade platsat fint i en film som denna men tack och lov så görs det inte film med dem personerna för de har inte den charmen som skådespelarna har här.

Rick Hill är allt annars utom en karaktärskådis och mer intresserad av att lägra damerna i filmen och tafsa på dem så mycket han bara hinner. Visst dräper han några stycken under filmens gång och kapar några huvuden men tafsar, det är det han verkar gilla mest här. En av filmens snyggingar, och dem är det gott om här, spelas av Lana Clarkson som för ett par år sedan mejades ner i en storm av kulor av virrpannan Phil Spector som förmodligen hade fastnat i sin egen wall of sound. Vilket är synd för det var en vacker kvinna med en rejäl hylla och ett perfekt ansikte och kropp för en film som denna. Damn you Spector!

Effekterna är av det billiga slaget och alla kulisser är tunna, gjorda i frigolit och passar perfekt till ändamålet. Filmens längd är bra med. 77 minuter skojar man inte om när de är så actionspäckade som dessa är. Problemet är bara det att filmen tar tyvärr dubbel så lång tid på sig att ses för man spolar hela tiden tillbaka för att se de senaste kropparna i rutan och de är många! Vi får även lite muterade karlar med svinhuvud som karlar med grovt skägg och taskig kroppshållning. Filmens skurk som gestaltas här är en ful filur med ansat skägg som går ett fint öde till mötes.

Med andra ord, en perfekt grabbfilm med massor av naket, magi, trollkarlar, monster, taskiga effekter, könsbyte, ännu värre repliker och en fullkomligt depraverad hjälte som är mer kåt än sugen på att slåss då han hellre slåss med det lilla svärdet än det stora han får av en mupp i en underjordisk grotta. En scen som för övrigt inte får missas! Lyckligtvis så finns det tre uppföljare med så lyckan är komplett när suget efter barbarraffel sätter in och man känner sig lite übermanlig i sin ensamhet och vill fördriva tiden med att fantisera om fagra damer, onda diktatorer, monster, svärd och korkade hjältar. En perfekt film för vilken dag som helst i veckan med andra ord.