Doom - 2005

Doom är ytterligare en film baserad på ett spel och känner man till den serien, vilket alla bör göra vid det här laget, så vet man precis vad man får. Det är sci-fi raffel med monster och lite splatter. Kanske inte i den nivå som spelen är i men det är tillräckligt för att den ska hålla intresset vid liv. Filmen i sig är en kul bagatell som man inte ska ta på för stort allvar utan det är ren skär underhållning, inget annat.

Problemet med filmen är dess längd. Knappa 120 minuter är minst 20 minuter för många för en speltid på 90 minuter hade varit till filmens fördel då det säkerligen inneburit ett snabbare tempo och kanske mer betoning på skräck än det som drar ner den andra halvan av filmen. Det blir för mycket bonding och vänskap än rent raffel vilket första halvan av filmen centrerar runt. Men det avsnitt som visar upp spelets stil är jäkligt kul. Där får vi first person shooter-perspektivet i sin fulla frihet och det bjuds på flera skratt där med vilket ökar dess underhållning. Tyvärr är det så att en del inte gillar detta avsnitt alls och tycker det drar ner och bara är uselt men det är bara trångsynta människor som är för intellektuella för sitt eget bästa. Detta är underhållning, inte dramaten vi bevittnar. Vi tittar på marinsoldater i framtiden som dödar monster i yttre rymden för guds skull, inte Figaros bröllop!

Vad som är kul med denna är dess första halva där vi får stifta bekantskap med soldaterna ledda av The Rock eller Dwayne Johnson som han egentligen heter och kallar sig nu. Karl Urban från The Pathfinder är en av soldaterna och är rätt intetsägande egentligen. Han har inte mycket till utstrålning här så Johnson tar över direkt till det bättre. Han har kul som antagonisten i filmen med. Som underhållning funkar denna fint men den hade varit bättre om den bara varit kortare och med ett snabbare tempo, helst i andra halvan då för upplevelsen hade blivit ännu bättre och filmen med. Nu är den mer som ett guilty pleasure som man återvänder till lite då och då men man tröttnar rätt lätt på efter halva. Fast det är ett guilty pleasure med stuntmän i gummidräkter och det bara måste man tycka om.