A Return To Salem´s Lot - 1987

Om det nu mot all förmodan är någon som tror detta är något som kommer att vara i klass med de två mästerliga filmversionerna på Stephen Kings bok så är ni verkligen in för något i all hästväg för detta är så otroligt sketet att det nästan blir bra. Men bara nästan för detta är så skrämmande uselt att man inte kan tro det är sant. Larry Cohen som är känd för sina vilda filmer som Q, Bones, alla sina blaxploitationare, It Lives och dess uppföljare och filmen med mördaryoghurten The Stuff. Desto bättre är de filmer som han har skrivit än gjort själv får jag säga.

Sin vana trogen så har han med sig den extremt uttryckslöse Michael Moriarity som här pendlar mellan två monotona röstlägen. Sitt vanliga monotona läge och sitt här skrikande monotona läge och till sällskap har han med sig en kille som endast gjorde denna filmen och sedan lade karriären på hyllan. Och det är vi nog alla ytterst tacksamma för han är i Tara Reid klass och se på fan, hon är med här med i sin allra första roll. Kolla bara in hennes semiklassiska dödsscen när det är uppenbart att hon lägger sig bredvid den brinnande kistan och sprallar med benen. Hög klass på komiken där vill jag lova. Och det är inte den enda "fantastiska" scen i denna film, den är full av dem, tro mig. Detta är en sådan ofrivilligt dråplig film som trots den är så pinsamt usel att man sitter kvar och kollar bara för att se vad dårarna kommer att hitta på härnäst.

Storyn är den att Moriarity återvänder till Salem´s Lot med sin son, som är grymt inspirerad av Don Johnson i Miami Vice vilket är smärtsamt uppenbart för oss tittare, där han ärvt ett hus efter sin faster/moster. Väl på plats så upptäcker han att det är få människor i byn och att den egentligen är befolkad av vampyrer som nu vill han ska skriva deras bibel så att omvärlden ska acceptera dem. För de lever endast på boskapsblod nu och lite korkade punkare som råkar köra vilse. Moriarity går med på det efter att ha haft sex med sin ungdomsförälskelse som han sedan gör på smällen! Sonen anpassar sig och snart är det dags att bryta banden med bibelskrivandet och rymma men se, det går inte för sonen har fallit för Tara Reids odöda flickebarn och eventuellt nuppat han med. Lyckligtvis för oss som tittar så kommer filmens stora behållning i form av den gamle hårdingen Samuel Fuller, mannen bakom The Big Red One och White Dog, som en gammal nazistjägare på jakt efter en gammal nazist. Men han finner något mer skrämmande än gamla nassar här. Han finner sig i en film av Larry Cohen!

Inget snack om saken är den att Fuller räddar filmen med sitt spel vilket han gör jäkligt underhållande och framför allt scenen där han dras ner i en kista av en vampyr fick mig att gapskratta för den är så dumt att det finns inte och ännu dummare är att någon går på den med. Kul är den som fan men bra, dessvärre inte. Och för att verkligen slå spiken (pålen?) i kistan här så alla ni som tyckte Reggie Nalders Barlow var blå och gummiaktig i Hoopers Salem´s Lot har inte sett något förrän ni ser Andrew Duggans Judge Axel här. Det är underhållning det och en utlösare till många huvudskakningar samt skratt.

Effekterna är faktiskt helt okej här även om de inte syns till så mycket som man vill de ska göra vilket är synd för man vill se mer av dem. Så lite ljus i mörkret är där verkligen och det syftas på effekterna, Fullers spel, alla dåliga scener gör sitt till för att göra detta till en verklig guilty pleasure av rang för den är allt utom bra men den är så sjukt dålig att man inte kan slita sig från den vilket är perverst på något intressant vis och jag ångrar inte jag såg den men bra är den verkligen inte. Men vill ni återvända till Salem´s Lot så gör det på egen risk, ni har blivit varnade...