Vad fan, The Lair of the White Worm gav mersmak så jag drog på en till Russell-film, det är trots allt söndag så. Crimes of passion är en passande titel då den passar så bra i på vad som sker i filmen medan den svenska titeln var China Blue som mer inriktade sig, enligt mig, på Kathleen Turners karaktär. Så denna originaltitel är att föredra även om jag själv alltid kommer att förknippa denna med China Blue. Rörigt minst sagt.
Kathleen Turner som jag alltid förknippat med filmerna hon gjorde med Michael Douglas och hennes fula fötter har aldrig varit någon favorit hos mig även om mitt intresse väckte när jag råkade se en scen ur denna för många år sedan och då syftar jag på den scenen med polisen och batongen. En scen som verkligen sticker ut får jag säga fast hela filmen är full med scener som gör just det. Anthony Perkins mer eller mindre upprepar sin roll från Psycho bara det att han tar det hela ett par steg längre här och slutet här känns lite som rippat från just den filmen även om det var lite oväntat.
Storyn är smått genial faktiskt då det handlar om Kathleen Turners Joanna till vardags designer och på nätterna hora under sitt alias China Blue. Kunderna är många och så är även önskemålen och sätten men det får sig en ny sväng när plötsligt en präst med smak för penispumpar, läsvaginor och skarpslipade dildosar bestämmer sig för att både Joanna som China Blue behöver frälsning. Och som grädde på moset så blir en vanlig sexutsvulten gift man betuttad i henne med och i sin tur inleder sin mani på henne med och Joanna blir plötsligt väldigt populär.
Nu när det är Russell så är det mycket naket, grafiskt och vågat blandat med religiösa konflikter som drivs till sin spets när kyrkans man plötsligt bestämmer sig för att frälsa den förtappade kvinnan till vilket pris som helst. Precis som det ska vara med andra ord. Vad som jag gillar är Russells skildring av en kvinna som väljer att ge sig ut i detta för ingen annan anledning än att hon gillar det hon gör och det kan jag tänka mig har väckt mycket ont blod i leden det beslutet men filmen är hur skön som helst och det är ju det som räknas. Dialogen är precis lika skarp som sexscenerna i filmen och är man pryd så har man inget att hämta här utan detta är mer för oss som gillar det skitigt, sleazigt och hårt. Inte lika vass som The Lair of the White Worm eller The Devils men fullkomligt härlig ändå. Med andra ord, en film helt enkelt för oss som gillar Ken Russell!
8 kommentarer:
Den här är verkligen sleazy i ordets rätta bemärkelse. Allting är skitigt och svettigt och kinky minst sagt.
Oväntat är också att den ger ett rätt seriöst porträtt av ett förhållande på väg att ta slut (den manlige huvudpersonen och hans fru).
En speciell atmosfär har den, får man väl säga. We like!
Just det döende förhållandet speglas bra här och det förvånade mig för det var oväntat realistiskt gjort och i stark kontrast till resten av filmen vilken var helt kalas i sig :D
Såg denna för första gången när jag gick på gymnasiet för arton år sen eller nåt... Såg den tillsammans med morsan och farsan :-o Gissa vem som gillade den mer än alla andra ;-D
Den sittningen skulle man allt varit med på ;D
Det var på tiden att det kom en CB-rec. Går inte nog att hylla den här filmen. Perkins skulle haft en Oscar för insatsen. Bra skrivet.
Ja den sittningen var verkligen hardcore :-)
Tack!
Enligt Turners memoarer så skulle han visst knapprat piller för glatta livet så han har nog flugit fint under inspelningen :D
Hehe, låter inte helt otroligt men Turners alkoholomhöljda minne känns lite tveksamt att luta sig mot. Nicholas Cage fick väl en massa påhitt kastade på sig i den boken vill jag minnas. Skål!
Det låter som det är en bok att kolla upp då :D
Skål på dig med!
Skicka en kommentar