Låt inte den hemska bilden avskräcka er, det är en skön film faktiskt. Regisserad av den sjuka hjärna som gav oss Commando, Pterodactyl och framför allt Roller Boogie, Mark L. Lester. Så ser vi här Theresa Russell gestalta Ma Baker i hennes kamp mot establissamanget tillsammans med sina grabbar och som det inte var illa nog så kastar dem in Eric Roberts och Frank Stallone i mixen med.
Roberts som är expert på att spela sliskiga och opålitliga typer gör inte sämre i från sig här och scenerna när han svettig gökar loss med Russell kunde vi kanske sluppit då hon inte direkt är känd för sina fina rattar. Men annars är hon en fin pudding. Frank Stallone kom jag på mig med att gilla då jag knappt sett honom tidigare men det var en skön känsla över honom och han påminde en del om sin betydligt mer kända bror. Lester har styrt skutan ordentligt men han kunde gått styrat Russell bättre i vissa scener då hon spelar över det grövsta och tar i för mycket långt över hennes kapacitet.
Men det som får denna sticka ut är den enorma bodycounten, de dör i drivor och det är gott fina squibs. Så gillar man filmer i denna genre som utspelar sig under depressionen och vill se en film som denna innan Michael Manns Public Enemies kommer ut så är denna ett bra val. Ni hittar säkert den i reabackarna så det är bara att leta på och slåss med alla andra fyndletare. Och hade jag inte haft den själv så hade vi kanske träffats där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar