Blowback - 2000

Omslaget utlovar en film i samma anda som The Manchurian Candidate och Seven och det är väl lite att ta i tycker jag. The Manchurian Candidates upplägg möter den utsökta Resurrection med Lambert stämmer bättre, dock kommer den inte upp i den klassen. Mark L. Lester som gjorde Roller Boogie, erkänn nu, ni visste den skulle komma på tals när det gäller Lester, och Class Of 1999 är ansvarig för detta ritual mördar-raffel. Seriemördare-raffel tycker jag inte det är riktigt då mördaren dödar enligt hur martyrer dog och givetvis kan ni uppläget då om inte så drar jag det.

En ritualmördare härjar och dödar enligt hur vissa martyrer dog och lämnar efter sig meddelande från biblen i deras munnar. En polis får stopp på honom efter en blodig uppgörelse som lämnar djupa sår i honom, psykiskt som fysiskt. Mördaren avrättas men återupplivas snart nog igen för att användas i ett program där han ska omprogrameras till lönnmördare av regeringen. Men han är givetvis för smart för dem så han rymmer och snart nog börjar han plocka de som dömde honom till döden och gissa vilken polis som kommer honom på spåren?

Lester har regisserat med stabil hand och vi får en del sköna och blodiga grejor att vila ögonen på. Till exempel så får vi ser hur en spikpistol egentligen ska användas, inte illa bara det. Squibs är där med och just ett sådant utbrott är jäkligt roligt att se. Mario Van Peebles spelar polisen och han känns lite som en sömngångare i denna, precis som att han är med i filmen men ändå inte. Har sett honom betydligt mer vaken i andra filmer men det hindrar han inte för att fälla filmens skönaste replik som syftar på hans egen film New Jack City: He´s like Nino Brown of trailerpark trash! Fast den egentliga stjärnan är James Remar som mördaren, han är verkligen i fin form här. Vilket han alltid är iofs men här har han verkligen skoj. Hans replik: Well, give the altar boy a plastic saint! är rätt passande i scenen han fäller den och man ser riktigt hur skoj han har till skillnad från Peebles som mest ser sovande ut.

Trots det lite tråkiga mittpartiet som mest går på rutin och man sett hur många gånger som helst och Peebles lite sövande spel så är detta en skön liten film. Remar är skitskoj att betitta och början är grym samt vi får lite oväntade händelser här som höjer den upp från de övriga karbonkopiorna i samma genre. Så är ni sugna på lite standardiserat mördarjakts-raffel så missa inte denna och den funkar även fint för nybörjare i genren och nytillkomna fans till Lester (missa inte Roller Boogie bara!) medan vi andra antingen ser om den eller letar upp den om vi inte gjort det. Jag gillade den och slutet var rätt roligt faktiskt, inget nytt men underhållande. Så en helt klart godkänd film!