Iron Man - 2008

Superhjälte-filmer är alltid kul och detta är verkligen en av dem bästa. Så man kan säga den är i gott sällskap med andra Marvel-filmer som The Punisher, The Fantastic Four 1 & 2 för att nämna tre. Till skillnad från skit som filmerna om fjanten Spindelmannen, det är bara reklam för McDonalds, de filmerna medan denna visar hur skoj fantastiskt Hollywood kan vara på rätt humör och med en bra regissör.

Inte nog med att valet av Robert Downey Jr som Stark är klockrent, effekterna är fenomenala och Gwyneth Paltrow som alltid stört mig tidigare är verkligen fin här. Men det som förvånar mig mest är att det är Jon Favreau, mannen i filmer som Swingers, Breaking Up, Daredevil m.m. Att han skulle få till en sådan makalös fullträff som denna slog strumporna av mig. Jag bugar av häpnad och vördnad för denna bedrift.

Storyn är ingen nyhet och säkerligen alla har sett denna vid det här laget och jag har som vanligt gjort det flera gånger för den är verkligen så bra. Min första titt på denna var på väg att sluta med fontänorgasm av lycka över hur lyckad filmen var och jag mitt dumma nöt, spolade fram för att se om där kom mer och det gjorde där. Tyvärr får jag säga. För vad som höll på att sluta i total lycka slutade i fontänkräkningar i stället. De hade valt att ta med Nick Fury från Shield, inget fel i det alls då Shield är med i filmen. Felet är att de valt att casta skrigefittan Samuel L. Jackson i rollen!! Hur i helvete kan de bara få en sådan rutten idé? Trodde de att de skulle sälja fler biljetter bara för han dök upp eller? Nej, ut med pajasen och in med en skådespelare som Thomas Jane i stället så de kan följa serien på den punkten med för detta var verkligen lika oväntat som korkat.

Och när vi ändå är inne på det så kunde den svenska utgåvan trots allt innehållit ett dts-spår för det 5.1 där är är inget vidare direkt. Men annars en mycket bra film, oväntat bra film. Och har ni trots allt missat den så gå och se!