Charley Varrick - 1973

Walter Matthau är en grymt underskattad skådis som själv aldrig gillade skådespeleriet. Han klarade av allt från komedier till farser till hårdkokta filmer som denna utan det minsta tvivel i sitt agerande, man svalde allt han gjorde utan problem. Men mina favoriter med honom är utan tvekan Griniga Gamla Gubbar-filmerna som han gjorde med Jack Lemmon. Men nu gäller det Charley Varrick.

Charley Varrick, frugan och två kumpaner livnär sig på att råna små avlägsna banker. Men en dag rånar de fel bank då den de tar innehåller maffians pengar. Snart är en piprökande hitman med underligt sätt att ragga kvinnor på väg efter dem och planerna på att dra till Mexico mörkas snabbt.

Don Siegel som är ansvarig Dirty Harry, Flykten Från Alcatraz med flera har regisserat denna bortglömda crime/thriller som hette Fallgropen på svenska. Förutom Matthau ser vi en ung Andrew Robinson, Joe Don Baker, som jag alltid haft rätt svårt att finna sympatisk, i rollen som den piprökande hitmannen och John Vernon som den ansvarige för jakten på rånarna för maffians räkning. Sheree North som senast sågs i Lawman är även hon med här på ett hörn.

Jag kan inte komma från känslan av att denna påminner i upplägget om Peckinpahs The Getaway, speciellt rånet och dess upplägg samt de olika turerna runt det. Samt det faktum att den emellanåt känns som en tv-film. Nu är det inte så men känslan i den påminner om de gamla goda tv-deckarna på 70-talet man alltid såg förr. Dialogen är hård och jäkligt bra och det blir lite rafflande men det som mest sticker ut är närvaron på skådespelarna. Vernon är inte med så värst mycket egentligen men hans charm här räcker långt och det märks han gillar sin roll men det är synd han inte är med mer då jag gillar honom. Matthau är i toppform och verkar trivas riktigt bra som Varrick och med filmen och det bästa är slutet som är jäkligt härligt med en väldigt skön upplösning som överraskar. Men är man vaken här så kan man nästan gissa sig till det men bara nästan.

Så gillar man hårdkokta filmer från 70-talet så är detta ett måste och utgåvan som gäller är den engelska då den är i fin anamorfisk widescreen och i bra kvalité. Reg 1 är i 4.3 med taskig bild så den bör undvikas. Som i fallet med många filmer så är detta även denna bortglömd och överskuggas av Siegels andra filmer. Folk i allmänhet väljer nog hellre Clint Eastwood som Dirty Harry än Walter Matthau som Charley Varrick men se, där väljer de oftast fel för denna är en bra stabil film som bör ses för Dirty Harry kan väl de flesta utantill vid det här laget nu. Så ge er ut och ge denna en välförtjänt chans för det är den fanimej värd.