Juno är en söt liten indie-film som blev väldigt populär i vissa mer udda kretsar som jag inte gärna beblandar mig i. Men kollegan Plox hyllade den så jag tänkte att då får inte jag vara sämre så jag kastade ut mig i träsket och höll för näsan.
Juno är en 16-årig tjej som gärna drar ett bloss på pipan och flyttar om möbler på fritiden och en dag när hon är uttråkad så har hon sex med sin killkompis. Och precis som i alla filmer i dag så träffar han rätt direkt och snart är storken på inflygning. Men vad gör en 16-åring med en unge egentligen?
Hade detta scenariot utspelat sig i Malmö så hade tjejen behållit ungen, fixat egen lägenhet, bytat karl 7 - 8 gånger under graviditeten därav av kvalitén på dem avsevärt sjunkit för varje gång, efteråt så hade hon suttit hemma, kedjerökande, kaffepimplande och kroniskt lyssnat på Din Gata. Så vad ni än gör så akta er för Malmö såvida ni inte har kondomer med er!
Men för att återgå till ämnet.
Juno är faktiskt en varm liten ungdomsfilm med rätt stort hjärta och vass dialog. Som Juno ser vi Ellen Page från Hard Candy,Jennifer Garner, Allison Janney från Drop Dead Gorgeous och West Wing samt Schillinger från OZ, J.K. Simmons. Men här är han raka motsatsen, tro mig, Så ni som förväntar er tvångstatueringar på rumpan och homosexuella våldtäkter kan sluta hoppas redan här. Här är han riktigt mysig, den fulingen.
Komedi kanske är fel att kategorisera denna som och drama är det inte heller utan man kan säga detta är en varm film som växer efter att man har sett den. För under tiden så händer det inte så mycket mer än att man tycker den är okej. Ellen Page är riktigt bra i rollen och hade det inte varit för henne så hade denna fallit rätt platt. Och inte bara vedermödorna med att bli ung förälder visas även hur det kan vara för de som ska adoptera. Osäkerhet om det ska bli av eller ej då misslyckande hänt tidigare. Men en helt okej film med ovanligt nördigt soundtrack med en massa indie-pop som har otroligt fåniga texter först men ju mer man lyssnar ju vassare blir dem. I filmen passar de fint men här hemma hade de inte åkt på för då hade förstärkaren sparkats till atomer, den saken är säker.
8 kommentarer:
Håller med om att det var en fin lite rulle det här. Sällan feel good-filmer funkar rakt ut, men den här blev man varm i magtrakten av faktiskt, och ellen page är ju jävligt bra. Gillar också att ingen i filmen är ett svin, utan alla är sympatiska på sitt sätt. Och att se gamle Oz-nazzen som förstående och rätt underfundig far är ju värt prislappen bara det.
Har ej sett denna ännu, intresset har bara inte varit där.
Dom hade väl kunnat klämma in EN tvångstatuering...? JK Simmons är för övrigt bra i flera filmer.
Lizzardking - du kanske ska göra ett studiebesök i Trelleborg? Att växa upp och höra
http://www.youtube.com/watch?v=KxSCrsgTa4c
är rätt så hämmande...
Heller Malmö då.
BRUTALGARV på det första stycket om Malmö.
Juno såg jag på bio i sthlm. Mysig film men lite överskattad. För krystat cool på sina ställen med piprökandet och suspiria-referensen.
Mr_v:
Funderar på att skaffa den faktiskt. Får se hur det blir med det :D
khenrikm:
Än en gång påpekar du det uppenbara ;D
Och ja, J.K. Simmons är ALLTID bra så du borde faktiskt se denna.
Funkar annars för att skölja ner dammet efter Trelleborg och Berit ;D
Tobbe T:
Sanningen måste fram!
Men piprökandet var charmigt och Argento blev ju satt på plats av H.G Lewis så helt krystat var det inte ;D
Robert Kerman röker pipa, inte små poser-snärtor. Ordning på torpet ska det minsann vara. :-)
Robert Kerman sätter på poser-snärtor i Debbie Does Dallas! ;D
En underbart bra liten "coming-of-age/slice-of-life" film. Har bara sett den en gång tidigare men det är en riktigt bra och vacker film.
Kul med nya läsare och tack för du läser! :D
Skicka en kommentar