A History Of Violence - 2005

Cronenberg har aldrig direkt tilltalat mig faktiskt, jag har inte kunnat se tjusningen i hans filmer som alla andra tycks se. Scanners - huvudexplosionen är bra, resten sög och inget som kommer att ses om. Deadringers - Gillar Jeremy Irons och konceptet är kul men filmen var rejält seg. Existenz - definitivt inget för mig, sålde mitt ex dagen efter jag sett den. Fast Company - kul film och hans mest normalaste. Rabid - skrämde mig som liten knodd med den hemska saken i armhålan och omslaget på HemVideokassetten gjorde det inte lättare direkt, men gillade slutet som fasiken med snuten på sopbilen med gevär som sköt folk. The Brood - hade en skön stämning men sålde mitt ex av någon anledning. Eastern Promises - ska ses om. Crash - kul film och en film med Deborah Kara Unger i är alltid bra!

A History Of Violence - egentligen kan jag inte förstå hypen bakom denna för det är egentligen inget nytt eller fenomenalt. Det är bara ett karaktärsdrivet drama med våldsinslag och en hel del kända ansikten i samt det är en rätt normal film för att vara en Cronenberg. Kan vara det som fått recensenter att falla på knä i urin och hundfekalier samt döpt sina förstfödda till David, att de äntligen har kunnat ta till sig en av hans filmer. Själv blev jag inte imponerad direkt mer än att sexscenerna var rätt kul även om det egentligen inte visas något för det är alltid ett knä, ansikte eller en trosa i vägen. Att Maria Bellos mus kom förbi MPAA denna gången när den inte gjorde det i The Cooler, visar bara att denna filmen hade ett större bolag bakom sig än just The Cooler hade.

Postern tycker jag här har något med sexuellt tvång över sig, fråga mig inte varför men det är något med den som ger mig det intrycket. Kanske för mycket porr eller så har jag bara läst för mycket i Tobbe T´s blogg om gummistövlar... Den mannen kan få det mest triviala att bli snuskigt. Starkt jobbat! Men nu handlar det om filmen. Vilken är en film som man glömmer lika snabbt som man skriver/läser detta. Visst, det är välgjort och det enda som egentligen är chockerande i den är slutet. Vad händer där vid köksbordet? Får han äta eller måste han hämta ett glas själv? Jag brydde mig inte för så värst imponerad av den var jag inte. Så med andra ord, ytterligare en Cronenberg-film som inte gör något för mig. Jag föredrar honom som skådis i stället, det passar mig bättre det.