lördag 1 augusti 2009
Asylum - 1972
Nu var det ett tag sedan det skrevs om Amicus eller Hammer så vi kör på en Amicus då. Just denna kommer jag ihåg från det svenska videosläppet, bolaget minns jag inte längre men omslaget gör jag verkligen. Vad jag också minns är det att det gav mig mardrömmar ett tag och det var just endast via omslaget för filmen vågade jag inte se men jag vågade lyssna på vad som hände. Så tillsammans med omslaget så var succén given såklart. Filmen blev aldrig sedd men minnet av omslaget har jag aldrig släppt. Men nu så är den sedd och frågan är om den fortfarande är så hemsk som jag trodde.
Detta är såklart en episodare, en standard hos Amicus har jag märkt, och handlar o hur en ung psyikatrist kommer till ett mentalsjukhus där han sökt tjänst. Väl på plats så finner han att doktorn han skulle träffa inte är anträffbar längre utan att han är en av de intagna för stunden. Men jobbet blir killens om man kan gissa vem av de intagna som är doktorn. Så den unge krabaten ger sig upp och lyssnar på fyra olika historier av fyra olika patienter och ska sedan gissa vem av dem som är doktorn. Klarar han det så är jobbet hans på studs.
De fyra episoderna är:
Frozen Fear:
Episoden där en frysbox får en stor betydelse. Hädanefter så är det jag som frostar av min oftare. Min favorit av dessa fyra med effekter som är jäkligt bra och imponerat stort när filmen kom.
The Weird Tailor:
Skräddare bliv vid din läst passar bra in här speciellt med tanke på vilket material denna skräddaren får att arbeta med. Peter Cushing är med och snor showen och det räcker att han är med.
Lucy Comes To Stay:
En ung söt Charlotte Rampling kommer hem från sjukhuset och finner att hon fått en egen sköterska. Men på köpet så kommer hennes vän Britt Ekland också med men hon är det bara Rampling som kan se.
Mannequins Of Horror:
Herbert Lom är en gammal doktor som plötsligt börjat bygga doktor som liknar små robotar och påstår de har eget liv men ingen tror honom. De tror fel.
En skön mysstund med Amicus utlovas här och det får vi med i sällskap av fina skådespelare och en härligt brittisk rysarstämning över filmen. Dock inte den bästa jag sett från dem men fullt sevärd, även för alla som inte är Cushing-fans. Stämningen är fin och episoderna lagom långa så det är bara att slå till. Ni kommer säkert att gilla den. Dock innehåller denna inga vampyrer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fan, jag är svag för sån där videoomslagsnostalgi! Titlar som man stod höll i handen och läste varenda ord på i videobutiken utan att någonsin våga/få tillfälle att hyra. Har några sådana itlar själv. Razorback, till exempel, har jag nästan ett fotografiskt minne av hur omslaget var utformat på. Men till dgas dato har jag inte sett filmen (vilket verkar va rätt korkat av mig).
Har själv planer på att åka runt bland alla videoaffärer som fostrade ens uppväxt i videoträsket och ta kort på dem och skriva lite om dem här.
Razorback är en utmärkt film som du absolut bör se!
Och omslagsnostalgi är klart underskattat och bör verkligen komma fram mer i ljuset, det tycker jag.
Omslag var snyggare förr! Det kan man ha en hel blogg om. Tre photoshoppade ansikten mot en svart bakgrund är liksom inte spännande ju. Vad är det för fel på dom "tecknade" omslagen? Kolla t ex på Atlantis Interceptors. Vad hände med den typen av illustration?
Omslagen var snyggare för men det fanns även en period då det fanns jäkligt illa sådana med. Minns med skräck Warners tecknade period i slutet av 80, början på 90. Det var verkligen inte snyggt! Då är tre photoshoppade ansikten mot en svart bakgrund snyggare ;D
Skicka en kommentar