torsdag 16 april 2009
Amityville II: The Possession - 1982
Alla har vi säkert sett den första filmen, Huset Som Gud Glömde, med en svettig James Brolin i stiligt skägg som eldar och hugger ved som besatt i en väldigt tråkig film där remaken är överlägsen. Detta är uppföljaren eller rättare sagt en prequel, dvs att den utspelar sig innan den första filmen. Här får vi se de händelser som spökar för George Lutz i den första filmen. Med andra ord så får vi se morden på familjen utförda av sonen.
En familj köper huset och de flyttar in och direkt märks det att familjen är väldigt hårt styrda av en extremt dominant fader, väldigt bra spelad av Burt Young. Han drar sig inte för att hala fram livremmen eller banka på frugan när det inte går enligt hans regler. Den äldsta sonen och dottern har redan här ett lite ohälsosamt förhållande tilll varandra och det märks att det är mer än syskonkärlek. Mamman som är grav katolik vill ha dit en präst för att välsigna huset och redan nu är det försent. Den äldsta sonen har blivit besatt och det redan på första natten i huset. Och nu går det bara utför.
De lärde må tvista om detta är en spökhusfilm eller en besatthetsfilm, själv anser jag denna faller i den sista kategorien då det är uppenbart vad det är som lever djäve(u)l i huset och redan titeln säger det med. Men det är en personlig smaksak vad man tycker egentligen. Till skillnad från The Legend Of Hell House så är detta ren och skär ondska och demonbesatthet medan den andra är en ren skär spökfilm så man förlorar inget på att se båda. Men nog om det nu.
Stämningen i filmen är stundtals grym och den första timmen är jäkligt bra där karaktärerna pesenteras och man får se sonens gradvisa förvandling men sen blir det lite mindre bra tills det blir utdrivning i de sista 10 minuterna. Då blir det demonröster och hela den grejen vilket jag själv finner väldigt skoj och vi får lite härliga effekter med latex. Men en scen som jag fann väldigt intressant är hur kameran sveper över väggen och man får se hur den zoomar in ett kors på väggen och man hör hur det morrar och låter och vi får följa med kameran in i nästa rum och i en enda tagning ser vi hur duken från matbordet dras bort och sedan åker ut i hallen och sedan hamnar över korset, allt i en enda tagning. Mycket skön scen med fin stämning.
Jag har tidigare haft mitt livs mest skrämmande filmupplevelse med denna filmen och jag satt med gåshud i 100 minuter då. Vad som hände tänker jag inte gå in på men sedan dess har jag sett om filmen och för var gång så tycker jag att den minskar för mig i tycke. Den är inte dålig eller så utan att den blir mindre effektfull och har inte samma grepp om mig längre. Denna gången fick jag lite rysningar och de var långt i från de från The Legend Of Hell House eller The Exorcist III. Så detta var en liten besvikelse nu att känslan i filmen börjat falna bort men det är fortfarande en bra film och helt klart den bästa i serien.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Här har vi en bra film, det kan jag hålla med om :)
Jag får nog kasta in handduken och erkänna att denna är mer en besatthetsfilm än hemsökt hus-rulle. ju mer jag tänker på den desto klarare känns det.
tack för en finfin recension! blev grymt sugen på att se om den å kolla om den håller måttet för mig fortfarande...
Det var så lite så. Alltid roligt att kunna glädja lite :D
Tack för att du läser!
Lätt seriens bästa och Burt Young är cool
Jag såg om denna nyligen - förra gången var nån VHS hyrvariant 1987 eller så. Jag tyckte den var oväntat elak, minsann. För all del rätt töntig mot slutet men inte mycket skojeri här inte. Bara härlig ondska :-D Dock är jag fortfarande partisk och tycker ettan är bäst. Och har snyggast skägg! /khenrikm
Lycka är ett snyggt skägg :D
Skicka en kommentar