Kurosawa var först, sen kom Leone och nu var det Hills tur att ge sig på denna bekanta historia. Efter Mifune kom Eastwood och nu är det Willis tur och han sköter det fint. Hill har koll på regin och Cooder gör musiken som vanligt. Och det är inte utan att hans gitarr får mig att tänka på Little Crazy med Halfords förra band Fight. Likheten är stor, kolla själva upp det!
Föruom Willis får vi Christopher Walken innan han började upprepa sig in i absurdum och vi får många välbekanta ansikten med och de enda kända jag pallar upprepa är Bruce Dern och William Sanderson. Inget fel på de andra alls utan ni vet precis vilka de är när ni ser dem.
Det var grabben som kläckte av sig att detta var en western och automatiskt rättade jag honom och sa att den utspelade sig på -30-talet när det slog mig hur rätt han hade. Det är en western. Massor av tomma ödehus, död häst på gatan, damm och sand överallt. Stämningen är precis som i en sådan med och enda skillnaden är den att de har andra kläder, bättre vapen och bilar här men annars kunde den lika gärna varit en western.
Gott om pang-pang och squibs fast det bästa är ljudet från Willis pistoler när de hamrar lösa. Det är enormt och det märks i högtalarna och det tycks om här! Det ska bara låta, så är det bara. Lite bortglömd film som funkar fint och nu när man påminnts om den och den finns i samlingen så kommer den att ses oftare.
Höjdare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar