Denna gången går vi rakt på sak och skippar handlingen för det vet ni vad denna handlar om. Dansken Mikael Salomon har verkligen gjort ett fint jobb här och lyckats med att följa boken troget och ändå inte gjort en remake av den första filmen. I stället får vi en modernare film både på gott som ont men som tur är så kan man alltid strunta i denna och bara se den första om man nu inte gillar tidsomställningen i denna versionen. Denna versionen utspelar sig i nutid där den förra utspelar sig i slutet på 70-talet. Här så ringer den minsta Glick-pojken till mamma i stället för att krafsa på fönstret som vi är vana vid att se och de som är rädda för att missa fönsterskrapningsscenerna så är de kvar.
Vissa karaktärer är ändrade helt som till exempel Jason som heter Matt här och är svart och gay. Det bäddar för ett helt annat upplägg i den sköna scenen och den nya scenen är lika ryslig på sitt eget vis. Till skillnad från den första filmen så är här fler karaktärer vi får göra bekantskap med och tempot här är mycket högre och tiden flyger i väg. Rob Lowe som gör David Souls roll som Ben Mears är bra som vanligt och han kopierar inte Soul här utan kör sitt eget spel. I James Masons roll ser vi Donald Sutherland och som Barlow Rutger Hauer och det är betydligt fler kända ansikten här med. Ni känner igen dem när ni ser filmen, blir enklare så så slipper jag skriva så mycket.
Inte så mycket att säga här egentligen. Gillar man boken och tycker att den första filmen inte följer noga tillräckligt så kommer denna funka bättre eller kanske så gillar man den inte alls eller så är man som mig och älskar båda versionerna. Båda filmerna är så otroligt bra och det är två helt olika filmer trots de är baserade på samma bok. Men har ni sett den och inte gillat den så ge den en ny chans för detta är verkligen en bra film, helt i samma klass som den första och ett måste i samlingen.
Rekommenderas det varmaste!
2 kommentarer:
Jag får väl tjacka den här och jämföra då. :)
Det tycker jag är på tiden ;D
Skicka en kommentar