Night Of The Lepus - 1972

Ett par år före Hajen släpptes och orsakade kaos på stranden så kom en film som skulle sätta standarden för alla andra djurskäcksfilmer. Hajen må vara populärast men Night Of The Lepus var först av alla kaninskräckfilmer!

Den amerikanska landsbygden översvämmas av kaniner som inte gör något annat äter , skiter och parar sig. Bönderna står maktlösa och det ser ut som att det sättet att stoppa dessa monster är att släppa gift och riskera att ta död på allt på markerna. Men ett ungt par, Stuart Whitman och Janet Leigh (båda i 50-års åldern!), ger sig på att komma på en lösning som inte ska drabba annat än kaninerna. Givetvis går det åt skogen pga deras dotter och snart är markerna fyllda av muterade kaniner som gökar in i absurdum!

Vad kan man säga? En film om mördarkaniner kan väl ändå inte vara bra? Klart den kan vara och denna är precis det. Påkostad och stabila skådisar och makalösa kanineffekter bäddar för fin vistelse framför tv´n. Vi får tamkaniner som härjar loss bland modellhus och leksaksbilar och vi får kameratricks för att få dem se omöjligt ännu större ut samt vi får kaniner med blod på nosen och kaniner som visar gaddarna mot kameran. Men det bästa är ändå min favorit. Killen i kanin outfiten! Han både attackerar Stuart Whitman som han attackerar hästar med ett brinnande intresse! Han är överallt! Så jävla bra alltså!

Undrar hur fan det ser ut när han ska söka jobb och får frågan vad han tidigare gjort. - Jaa, jag var kaninstuntman i filmen Night Of The Lepus och jag bet Stuart Whitman i hälen tre gånger. Räknas det?

Detta må låta lökigt nu men detta är stor underhållning, tro mig! Det är påkostat och alla spelar som det var den mest seriösaste roll de någonsin gjort. Tänk er själv att agera med denna dialogen:

Attention! Attention! Ladies and gentlemen, attention! There is a herd of killer rabbits headed this way and we desperately need your help!

Lysande film, inget annat än en lysande film! Rekommenderas varmt!