Andra säsongen från Masters Of Horror öppnar starkt med Dario Argentos Pelts. Nu är jag inte Argentos största fan men denna är absolut bland hans bästa insatser. För en gångs skull har han fått bra skådespelare i så gott som alla roller, fint manus med bra dialog och några jävligt bra effekter!
Meatloaf spelar en sliskig pälshandlare som kommer över några extra fina pälsar av John Saxons pälsjägare. Oturligt nog så har Saxon dött i sängen så Meatloaf tar dem helt enkelt bara med sig och gör en päls av dem. Men lyckligtvis för oss så är detta inte allt som händer men det får ni själva ta reda på. Ni kommer inte att bli bevikna.
Till skillnad från sitt första bidrag till serien med Jenifer så är denna riktigt brutal och bra. Meatloaf är bra här och Saxon är som han alltid är, en klippa! Nu får vi inte de sedvanliga kameraåkningar som man kan vänta sig av Argento men vi får ett jäkligt bra jobb från honom. I vanliga fall så är det alltid något i hans filmer som drar ner vare det är taskiga skådespelare eller sur dialog men här är det som sagt, bra hela vägen. Med sig har han Claudio Simonetti från Goblin som gjort musiken och den är bra fast de verkliga hjältarna är männen bakom effekterna. För de är verkligen extrema och extremt bra gjorda. Nicotero och Berger är de skyldiga här, dem och deras team.
En bra start på den andra säsongen och nu återstår det att se om resten av den håller lika hög nivå eller åtminstone håller samma nivå som den första gjorde.
6 kommentarer:
Jag har inte sett alla MoH, då de flesta av dem jag sett hållt rätt låg kvalité och en del varit rent ut tråkiga. Men det här är ju ett starkt undantag. Jävligt go han är Meatloaf, och bara tanken på honom gjorde mig jävligt sugen på att spana in Roadie, som jag tycker är en jävligt schysst och underskattad rulle som borde uppmärksammas mer! vad tycks om den?
Roadie har jag minne av att jag sett men inte klart. Minns att den inte höll för sin hype men nu är detta väldigt länge sedan så det kanske är dags att se om den då visst :D
Meatloaf är annars en väldigt skön underhållare i allt han gör.
Ja, det är han onekligen. bara härom helgen satt ja å en polare och lyssnade igenom ett par av hans 70-talsplatttor, trevliga grejer det. Paradise by the dashboard lights = kanonlåt!
Ingen Argento-film... men en bra film regisserad av Argento! Alla blir nöjda, ändå ;-) Skådespeleriet och dialogen är ju den traditionella missuppfattningen, men man har ju olika smak... Kanske kan man säga att Argento är bäst på Argento, medan han är bättre än de flesta på att inte vara det oxå... ;-D
Bra låt. Roadie är ordnad så kommer upp här efter vad det lider ;D
m-baby:
Proffstyckande angående Argento överlåter jag åt andra för jag är ingen direkt fan av honom. Men jag vet när en film är bra eller ej och det är det i slutändan som ändå är det viktiga. Och denna var bra vare sig det var Argentos förtjänst eller manusförfattarnas eller effektnissarnas.
Skicka en kommentar