Salem´s Lot - 1979

Detta är inget att hymla med, detta är min favoritbok någonsin. Jag bara fullkomligt älskar den och har alltid gjort. Ända sedan jag läste boken för första gången och såg filmen på svensk vhs för mååånga år sedan, en version som var rejält stympad. Den versionens längd var knappt i närheten av filmens ursprungliga 180 minuter. Men det hindrade inte mig, jag varvade med att se denna tillsammans med den svenska klippta Evil Dead 2-vhsén. De rullade jämt! Men så kom tv 4 i sändning och plötsligt så visade de den i sin fulla och rätta längd och uppdelad på 4 stycken 45 minuters avsnitt och lyckan var total än en gång. Och givetvis blev lyckan total när man långt senare fann den på DVD i sin fulla prakt med utan en massa reklam och sådant trams. Och nu har man sett om den ännu en gång och den är fortfarande lika fantastisk!

Författaren Ben Mears återkommer till sin barndomsstad pga av ett visst hus som har hemsökt honom sedan barndomen. Han har planerat att skriva en ny bok om huset och har själv planerat att hyra huset för att verkligen kunna skriva samt driva ut sina privata demoner som huset orsakat i honom. Men huset är redan uthyrt av en annan främling i staden och dennes partner som ingen träffat ännu. Så Mears hyr in sig in i ett rum med utsikt över huset och börjar skriva. Och samtidigt så börjar barnen plötsligt försvinna i och runt den lilla staden.

Att Tobe Hooper fick regijobbet berodde på att en av producenterna sett en screening av TCM och tyckte han kunde piffa till denna. Tur för oss så gjorde han ett bra jobb då han annars väldigt ojämn regissör. Men här har han fått till en fantastisk stämning och miljöerna är jättefina och riktigt 70-talsaktiga. Allt känns så autentiskt här.

Men det viktigaste tycker jag är David Soul i rollen som Ben Mears. Han är underbar och gör så mycket med sin närvaro så filmens hela behållning hänger på honom. Han ger ett så jordnära och varmt intryck så man vill bara bli polare med honom och dricka öl och snacka skit. Kolla bara in hur han bemöter folket i staden, speciellt Jason Berk och främst hans spel med Mark Petrie. Man ser direkt att det är något speciellt band mellan dem redan vid första träffen och det är precis som det ska vara. Soul har verkligen gått in i rollen här och det är det som jag är så glad för för det känns som han brinner för karaktären samt att han läst boken och förstått personen han spelar till fullo. Och sådant är inte ofta man ser i dag.

I de andra rollerna ser vi James Mason som Straker och hans egen fru Clarissa Kaye-Mason i rollen som Marjorie Glick. Vi ser Reggie Nader i rollen som Barlow, Fred Willard som Larry Crockett och Geoffrey som Mike Ryerson.

Denna filmen har ett par riktigt otäcka scener tycker jag som verkligen sticker ut och som jag aldrig kommer att glömma och det är scenen i Jasons hus när han får besök och som involverar en gungstol och en oförglömlig replik. En annan scen involverar ett besök på ett bårhus där ett kors gör provosoriskt av tungspatlar samtidigt som det börjar rycka under ett lakan och när det blir dags för nattliga besök via fönsterna och det ljud som uppstår. Min mor tycker fortfarande inte om de scenerna precis som hon aldrig glömmer scenen i gungstolen. Den ger mig rysningar redan nu.

Men det spelar ingen roll vad jag skriver för jag kan inte göra filmen rättvisa för det, man måste se den. Det finns även en version från 2004 med Rob Lowe i David Souls roll och det är en lika fantastisk version det för den är ingen remake på denna filmen utan en ny version som följer boken mer troget. Givetvis kommer den upp här med för den ska ses med för nu är jag verkligen sugen på att avnjuta den igen. Så tills dess så antingen se denna eller om ni hinner, läs boken.

Högsta rekommendationer på alla vis för denna fantastiska film!