Thriller - en grym film - 1974

Välkomna till avdelningen utskällda Svenska filmer.
Här har vi en film som sågades av en enig kritikerkår i Sverige när den kom. Filmen klipptes och klipptes och klipptes ner och till sist totalförbjöd dem den för den stackaren som fick klippa filmen blev arbetsskadad av saxandet och fick förtidspension. Och nu finns den intakt på DVD tack vare Synapse, rättare sagt den har funnits tillgänglig länge, och vi kan nu välja vilken version vi själva vill se. Med porrinsertsen och intakt ögonborttagningsscen eller en porrfri version samt borttagen ögonscen. Hmm, som att välja mellan Barry Manilow eller senaste Manowar, det spelar ingen roll hur man väljer för man kommer ändå att ångra sig.

Filmen då? Hur är den och framför allt hur håller den i dag?
Jo, den funkar i vissa läge och i andra inte. Den är alldeles för lång och har för många utdragna scener men samtidigt så har den många sköna scener med. Fast porrinsertsen är inte fräscha på något vis. Vibenius hyrde in några pilska danskar så dem gökade visst loss och de scenerna lades sen in för att vi skulle tro det var lilla Christina som blev påsatt, vilket det inte var. Porr är skoj, inget snack om saken men inte denna porren. denna är bara ful.

Det är alldeles för långa scener och den hade verkligen inte dött av ett snabbare tempo och agerandet när de tvunget ska prata in i kameran var säkert kul på 70-talet men nu funkar det inget vidare tycker jag. Sen att dialogen rätt rutten faktiskt och det känns som att den var mest uppskruvad för att skrämma skiten ur svensson. Men den har fina scener med. Biljakten i slutet är skön, speciellt när Lindberg prejar ut den röda hundkojan i gropen så den tar eld, hennes hämd på torsken som ser ut som Janne Schaffers småkåta tvillingbror, de andra torskarna på restaurangen och Heinz Hopf som slemmige Tony. Hela hämnden är skön men det dras ner av det sega tempot och den för långa fighten med snutarna i lagret i slow motion. Det märks att Vibenius sett Peckinpah ofta, den saken är säker. Men filmens stora behållning är givetvis den söta Christina, inget prat som saken. Hon är verkligen fin.

Detta är en film som man kanske ser vart tredje år så man hinner glömma den mellan varven för se denna ofta hade jag aldrig klarat av. Det är den alldeles för dryg för. Men vill man behålla känslan av att vara en smutsig rackare så är detta en perfekt film för det ändamålet.