The Searchers - 1956

Mycket är sagt om John Fords mästerverk The Searchers eller Förföljaren som den hette här, och själv anser jag att det spelar ingen roll vad jag skriver för jag kan inte göra den rättvisa hur som helst. Jag har skrivit förr att jag har suttit med klumpar i bröstet och fuktiga ögon och det är inte annorlunda den gången hellre. Redan den inledande scenen med en inkommande Ethan så är det i gång igen, samma i scenen när han upptäcker att hans brors gård har blivit attackerad och han kastar fodralet till winchestern och rider ner. Det är så kraftfullt att jag inte kan låta bli att ta det till mig. För om det är något som denna filmen är så är det kraftfull och vacker.

John Wayne har aldrig direkt varit någon karaktärsskådis utan han mer har alltid bara "varit". Han är en sådan kraftfull personlighet så man kan inte låta bli att dras till honom och därför har det väl aldrig direkt varit så värst lönt att ge honom andra roller än sådana som är "honom" Men här har Ford verkligen fått fram Wayne och fått honom att göra sin bästa roll. Jepp, till och med rollen i Roostern Cogburn får på nöten här. Men egentligen så spelar det ingen roll vad han gör för roll så är han ändå The Duke i både ur som skur. Och det kommer jag alltid att älska honom för.

När man var liten så lektes det alltid cowboys och indianer och hade man ingen pistol så gjorde man antingen en sig av en gren eller en bit trä och hittade man inget så användes pekfingret samtidigt som man gjorde alla effekterna själv. Nu för tiden behöver knattarna inte leka eller fantisera ihop för nu får de alla vapnen de vill ha i sina dataspel och cowboys och indianer-leken dog nog fan med min generation, tråkigt nog.

Men vad jag ville komma till var att förutom leka det så var jag i alla fall fascinerad av westernfilmer, inga spaghettiwesterns utan de gamla hederliga svartvita filmerna som alltid rullande antingen på danmarks-kanalerna eller ettan eller tvåan och de bestod mest av cowboys och indianer och jag älskade varenda en av dem, morsan med för hon visade dem för mig. Men så kom stunden när denna gick på tv och morsan spelade in den och jag såg den om och om igen och visst var den spännande som fasiken men det som etsade sig fast hos mig är scenen när The Duke äntligen får tag i Scar och skalperar honom och sedan kom ur tältet med skalpen i näven. Den scenen satte sig för alltid hos mig för det visades aldrig annars och att dessutom det var John Wayne som gjorde det, gjorde bara att min fascination och beundran av honom växte.

Och trots jag sett filmen många gånger nu så är det fortfarande lika spännande varje gången den scenen kommer och trots jag sett miljontals med grövre och värre saker än det nu så är det fortfarande en rätt grov scen tycker jag. Att sedan John Ford valde ta med den visar bara hans storhet som regissör. Ford inte bara fick till fin regi utan han satte verkligen en standard på western-filmerna och han om någon satte Monument Valley på kartan som ett fantastisk ställe med underbara miljöer. Och han inte bara skapade en filmklassiker med denna filmen. Han skapade ett monument!